JETRO

[Jẹtro] Från en rot som betyder ”mer än nog”, ”överflöd”. Moses svärfar; en kenit. (2Mo 3:1; Dom 1:16) Jetro kallas också Reguel. (4Mo 10:29) Jetro kan ha varit en titel och Reguel ett egennamn. Men det var inte ovanligt att en arabisk hövding hade två eller ännu fler namn, vilket framgår av många inskrifter. Jetro kallas ”Jeter” i 2 Moseboken 4:18 i den masoretiska texten.

Jetro var ”prästen i Midjan”. Eftersom han var överhuvud för en stor familj bestående av minst sju döttrar och en namngiven son (2Mo 2:15, 16; 4Mo 10:29) och hade ansvaret inte bara att sörja materiellt för familjen utan också att ta ledningen när det gällde gudsdyrkan, är det passande att han kallas ”prästen [el. hövdingen] i Midjan”. Detta betyder inte nödvändigtvis att han tillbad Jehova Gud, men det kan vara så att Jetros förfäder kände till den sanna tillbedjan och att den i viss grad levde vidare i släkten. Det Jetro sade och gjorde vittnar i varje fall om att han hade djup respekt för Moses och Israels Gud. (2Mo 18:10–12)

Jetro lärde känna sin blivande svärson, Mose, strax efter det att denne hade flytt från Egypten 1553 f.v.t. Mose hjälpte Jetros döttrar med att vattna deras fars småboskap, och de berättade om detta för sin far som i sin tur visade Mose gästfrihet. Mose bestämde sig nu för att bo i Jetros hushåll, och så småningom gifte han sig med hans dotter Sippora. När Mose i omkring 40 år hade vallat Jetros boskap i närheten av berget Horeb (Sinai) befallde Jehova honom att återvända till Egypten, något som han gjorde med Jetros välsignelse. (2Mo 2:15–22; 3:1; 4:18; Apg 7:29, 30)

När Jetro längre fram fick höra om Jehovas stora seger över egyptierna, tog han genast Sippora och Moses två söner med sig och begav sig till Mose vid Horeb. Det blev en hjärtlig återförening. Det Mose sade om Jehovas mäktiga räddningsgärningar fick Jetro att välsigna Gud och erkänna: ”Nu vet jag att Jehova är större än alla de andra gudarna.” Han frambar sedan offer till den sanne Guden. (2Mo 18:1–12) Följande dag var Jetro med när Mose lyssnade på israeliternas problem ”från morgonen till kvällen”. När han förstod hur tröttande detta var för både Mose och folket, föreslog han att Mose skulle delegera myndighet efter ett visst system. Han uppmanade Mose att öva andra dugliga, pålitliga män som föreståndare för skaror på tio, femtio, hundra och tusen, så att han bara behövde ta hand om rättssaker som var för svåra för dem. Mose följde Jetros råd, och Jetro återvände sedan till sitt land. (2Mo 18:13–27)

Mose bad Jetros son Hobab att vara vägvisare åt israeliterna. Han sade ja, tydligtvis efter en viss övertalning, och några av hans avkomlingar gick in i det utlovade landet tillsammans med israeliterna. (4Mo 10:29–33) Det råder viss osäkerhet om hur man skall förstå Domarboken 4:11, där Hobab omnämns som Moses svärfar och inte som hans svåger. (Jfr NV, not.) Men det hebreiska uttryck som vanligtvis återges med ”svärfar” kan i vidare betydelse beteckna varje man som genom giftermål kommer in i släkten och kan således också betyda ”svåger”. Att säga att Hobab och inte Jetro var Moses svärfar stämmer inte med andra bibelställen. Om Hobab och Jetro var samma person, som några menar, betyder det att två personer, far och son, hade fått samma namn. Å andra sidan kan det vara så att Hobab, som överhuvud för den efterföljande generationen av keniter, i detta bibelställe omnämns som representant för sin far. (Se HOBAB.)