TILLSYNINGSMAN

Det hebreiska ordet för tillsyningsman, paqịdh, är avlett av verbet paqạdh, som betyder ”vända sin uppmärksamhet till” (1Mo 21:1), ”besöka” (Dom 15:1), ”sätta över” (1Mo 39:5) eller ”ge i uppdrag” (Esr 1:2). Det grekiska ordet för tillsyningsman, epịskopos, är på liknande sätt besläktat med verbet episkopẹō, som betyder ”ha uppsikt över”, ”noga se till” (Heb 12:15), och med substantivet episkopẹ̄, som betyder ”inspektion” (Lu 19:44, Int; 1Pe 2:12), ”tillsyningsman” (1Ti 3:1) eller ”tillsyn” (Apg 1:20). I den grekiska Septuaginta-översättningen återges det hebreiska ordet paqịdh med epịskopos fyra gånger. (Dom 9:28; Neh 11:9, 14, 22) Tillsyningsmannen var således en som ägnade uppmärksamhet åt vissa saker eller personer, en som avlade besök, inspekterade och förordnade andra till vissa uppdrag. Grundtanken i det grekiska uttrycket är ”en som utövar beskyddande tillsyn”.

I de hebreiska skrifterna. Josef rådde farao att insätta tillsyningsmän över landet för att dessa under de goda åren skulle lagra födoämnen för den kommande hungersnöden. (1Mo 41:34–36) De levitiska släkterna och deras respektive hövdingar hade var sitt ansvarsområde när det gällde att öva tillsyn över tjänsten i tältboningen. (4Mo 3:24–26, 30, 31, 35–37) Arons son Eleasar utnämndes till ”hövding över leviternas hövdingar” och hade allmän tillsyn över tältboningen och dess redskap. (4Mo 3:32; 4:16) Översteprästen kunde dessutom sätta tillsyningsmän över vissa former av tjänst i helgedomen. (2Ku 11:18) Under Davids regeringstid fanns det både inom prästämbetet och vid hovet många olikartade uppgifter och ställningar som hade med tillsyn att göra, bland annat när det gällde ekonomiska och militära angelägenheter. (1Kr 23–27)

I profetian i Jesaja 60:17 nämns ”tillsyningsmän” parallellt med ”arbetsledare”, eftersom tillsyningsmän både kan dela ut arbetsuppgifter och öva tillsyn över och vaka över de personer eller saker som de fått i sin vård. I den här profetian förutsade Jehova den tid då han skulle ”insätta frid som ... tillsyningsmän och rättfärdighet som ... arbetsledare”, en profetia som fick sin första uppfyllelse när israeliterna återvände från landsflykten men som får en större uppfyllelse i den kristna församlingen.

Tillsyningsmän i den kristna församlingen. De kristna tillsyningsmännen (epịskopoi) motsvarar de ”äldste” (presbỵteroi) i församlingen. Att dessa uttryck betecknar samma roll i församlingen framgår av Paulus ord när han hade sänt bud till Efesos och kallat till sig ”församlingens äldste” för att de skulle träffa honom i Miletos. Han riktade sig direkt till dem och sade: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän [en form av epịskopoi], till att vara herdar för Guds församling.” (Apg 20:17, 28) Aposteln klargör detta ytterligare i sitt brev till Titus, där han talar om att ”tillsätta äldste i stad efter stad” och sedan tydligt använder ordet ”tillsyningsman” (epịskopos) om dessa äldste. (Tit 1:5, 7) De två uttrycken betecknar alltså samma roll. Medan presbỵteros för tanken till de förordnade tillsyningsmännens mogenhet, framhäver epịskopos de uppgifter som följer med förordnandet. (Se ÄLDSTE.)

Det fanns inget bestämt antal tillsyningsmän i varje församling. Antalet berodde på hur många som var kvalificerade och som blev godkända som ”äldste” i den enskilda församlingen. Det är tydligt att det fanns flera äldste i församlingen i Efesos, och när Paulus skrev till de kristna i Filippi vände han sig till församlingens ”tillsyningsmän” (Flp 1:1), vilket tyder på att tillsyningsmännen där fungerade som en krets och övade tillsyn över församlingens angelägenheter.

Om man undersöker de kristna grekiska skrifterna, ser man att alla tillsyningsmän, eller äldste, i varje församling hade samma myndighet. I sina brev till församlingarna framhäver inte Paulus någon enskild person som tillsyningsmannen, och hans brev är inte heller riktade till någon enskild tillsyningsman. I brevet till filipperna vände han sig ”till alla de heliga i gemenskap med Kristus Jesus, till dem som är i Filippi, tillsammans med tillsyningsmän och biträdande tjänare”. (Flp 1:1) Med avseende på detta konstaterade bibelkommentatorn Manuel Guerra y Gomez: ”Det är tydligt att episcopos i inledningen till Filipperbrevet inte förmedlar tanken på en monarkistisk myndighet; det är snarare ett uttryck som betecknar medlemmar av en tydlig kollegial struktur bestående av flera personer som förestår och leder det kristna samfundet i denna stad i Makedonien. Å andra sidan är de som är diaconos i enlighet med detta ords allmänna betydelse hjälpare eller tjänare för dem som är episcopos, och de stod på samma gång till tjänst för de troende.” (Episcopos y Presbyteros, Burgos [Spanien] 1962, sid. 320)

Kvalifikationer. För att kunna bli tillsyningsman måste man uppfylla följande kvalifikationer: ”Tillsyningsmannen skall därför vara oförvitlig, en enda hustrus man, måttlig i sina vanor, sund i sinnet, ordningsam, gästfri, kvalificerad att undervisa, inte en drucken grälmakare, inte en våldsman, utan resonlig, inte stridslysten, inte penningkär, en man som presiderar i sitt eget hushåll på utmärkt sätt och har barn som underordnar sig med allt allvar; ... inte en nyomvänd. ... Han [skall] också ha gott anseende bland utomstående.” (1Ti 3:1–7)

Också i sitt brev till Titus behandlar Paulus tillsättandet av äldste. Det heter där att man för att vara kvalificerad för denna uppgift måste vara ”fri från anklagelse, en enda hustrus man, som har troende barn, vilka inte är beskyllda för utsvävningar eller är oregerliga. En tillsyningsman måste nämligen som Guds förvaltare vara fri från anklagelse, inte egensinnig, inte benägen till vrede, inte en drucken grälmakare, inte en våldsman, inte lysten efter ohederlig vinning, utan gästfri, en som älskar det goda, sund i sinnet, rättfärdig, lojal, en som kan behärska sig, som stadigt håller sig till det trovärdiga ordet vad hans undervisning beträffar, så att han kan vara i stånd både att förmana genom den lära som är sund och att tillrättavisa dem som säger emot.” (Tit 1:5–9) De punkter där den här förteckningen skiljer sig från den tidigare nämnda har tydligtvis samband med de särskilda behov som fanns i församlingarna på Kreta, där Titus tjänade. (Tit 1:10–14)

Den högste tillsyningsmannen. I Första Petrus 2:25 citerar Petrus uppenbarligen från Jesaja 53:6 när han talar om några som liknade vilsegångna får, och han skriver därefter: ”Men nu har ni vänt åter till era själars herde och tillsyningsman.” Det är tydligt att det är Jehova Gud som avses här, eftersom de som Petrus skrev till aldrig hade gått vilse från Kristus Jesus, utan snarare genom honom hade förts tillbaka till Jehova Gud, som är den store herden för sitt folk. (Ps 23:1; 80:1; Jer 23:3; Hes 34:12) Jehova är också en tillsyningsman, en som rannsakar och inspekterar. (Ps 17:3) Denna inspektion (grek.: episkopẹ̄) kan sättas i samband med uttryck för hans ogynnsamma dom, som i fallet med Jerusalem, som under det första århundradet v.t. inte urskilde den tid då staden ”blev inspekterad [grek.: episkopẹ̄s]”. (Lu 19:44) Den kan emellertid också vara förbunden med något gott och nyttigt, som i fallet med dem som ärar Gud ”på dagen för hans inspektion [grek.: episkopẹ̄s]”. (1Pe 2:12)

”En som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter”. Aposteln Petrus varnade de kristna för att bli sådana som ”beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter”. (1Pe 4:15) Detta uttryck är en återgivning av det grekiska ordet allotriepịskopos, som ordagrant betyder ”tillsyningsman över det som är en annans”. Francisco Zorell definierar detta ord som ”en som lägger sig i och ser det som sin uppgift att korrigera andra människors angelägenheter, en som obetänksamt blandar sig i andras göromål”. (Lexicon Graecum Novi Testamenti, Paris 1961, sp. 70)

[Ruta på sidan 1092]

Tillsyningsmän (äldste)

Biträdande tjänare

1Ti 3:1–7

Tit 1:5–9

1Ti 3:8–10, 12, 13

oförvitlig

fri från anklagelse

en enda hustrus man

en man som har en enda hustru

inte en drucken grälmakare

inte begiven på vin

inte penningkär

inte lysten efter ohederlig vinning

presiderar i sitt eget hushåll på utmärkt sätt, har barn som underordnar sig

har troende barn, vilka inte är beskyllda för utsvävningar eller är oregerliga

presiderar på utmärkt sätt bland sina barn och i sitt eget hushåll

inte nyomvänd

—

prövad i fråga om lämplighet

sund i sinnet

—

gästfri

—

kvalificerad att undervisa

håller sig stadigt till ordet när det gäller undervisning, i stånd att förmana och tillrättavisa

—

inte en våldsman

—

resonlig

inte egensinnig

—

inte stridslysten

inte benägen till vrede

—