AKACIA

(hebr.: shittạh)

Ett träd som växte i den vildmark där israeliterna uppehöll sig. Det måste ha haft goda växtbetingelser, eftersom man av det kunde få rätt långa bräder (nästan 4,5 m, enligt 2Mo 36:20, 21). Israeliterna använde akacieträ när de byggde den transportabla tältboningen. Sedan israeliterna hade dragit in i det utlovade landet nämns trädet praktiskt taget inte mer i den bibliska berättelsen, och detta tyder också på att det är fråga om ett träd som inte var allmänt förekommande i Palestina. Av de växtarter som finns i området passar denna beskrivning bäst in på akaciearterna Acacia seyal och A. tortilis. Dessa akacior är fortfarande vanliga i Negev och i Sinaiområdet, och det finns också akacior i Jordandalen söder om Galileiska sjön, men inte i norra Palestina.

En intressant sak är att ordet seyal är den arabiska beteckningen för ”ström”. Akacian växer nämligen i wadier (regnflodsdalar), där vattnet under vinterregnen forsar fram. Det finns många sådana wadier i de annars torra ökenområdena kring Döda havet och längre söderut i Syriska öknen och på Sinaihalvön. I Joels profetia (3:18) sägs det således: ”Från Jehovas hus skall det utgå en källa, och den skall bevattna Akacieträdens regnflodsdal”, tydligen en plats som vanligtvis var torr. (Se SITTIM nr 2.) I Jesaja 41:19 säger Jehova: ”I vildmarken skall jag sätta ceder, akacia och myrten och oljeträd.” Enligt denna profetia skulle tre trädarter som normalt bara växte i rik och bördig jord komma att växa sida vid sida med den härdiga akacian, eftersom Jehova skulle sörja för bevattning. (Jes 41:17, 18)

Akacian har många långa taggar på de vitt utbredda grenarna. Ofta är grenarna så tätt sammanflätade med grenarna på andra akacior att det bildas täta snår. Detta är utan tvivel förklaringen till att det nästan alltid är pluralformen shittịm som används i den bibliska berättelsen. Akacian kan bli 6–8 m hög, men den har ofta ett buskliknande utseende. Den har mjuka, fjäderlika blad, väldoftande gula blommor och långsmala, lätt böjda baljfrukter. Veden under den grova, svarta barken är massiv och mycket hård, har vacker ådring och drabbas aldrig av insektsangrepp. På grund av att akacian växte i öknen och hade dessa egenskaper var den synnerligen lämplig att använda som byggnadsmaterial till tältboningen och dess utrustning. Akacieträ användes till förbundsarken (2Mo 25:10; 37:1), skådebrödsbordet (2Mo 25:23; 37:10), altarna (2Mo 27:1; 37:25; 38:1), bärstängerna till dessa föremål (2Mo 25:13, 28; 27:6; 30:5; 37:4, 15, 28; 38:6), stolparna till förhänget och avskärmningen (2Mo 26:32, 37; 36:36) samt till väggramarna (2Mo 26:15; 36:20) och deras tvärstänger (2Mo 26:26; 36:31).

Akacia används fortfarande till finsnickerier på grund av den vackra ådringen, den varma orangebruna färgen och den långa hållbarheten. De gamla egyptierna förslöt sina mumiekistor med pluggar av akacia och använde även akacieträ när de byggde skepp. Ur vissa akaciearter utvinns också gummi arabicum, som är en viktig handelsvara.