ANTONIABORGEN

En borg i Jerusalem. Den tjänade som förläggning för soldater, och enligt Josephus rymde den bostäder, bad, kaserner och gårdar. (BILD, bd 2, sid. 535)

Antoniaborgen låg vid tempelområdets nordvästra hörn, tydligtvis där Nehemja tidigare hade byggt den borg (el. fästning) som nämns i Nehemja 2:8. Herodes den store gjorde ett omfattande och dyrt reparationsarbete på borgen och gjorde försvarsverket starkare. Tidigare kallades den Baris, men till Marcus Antonius ära gav Herodes den namnet Antonia. Före Herodes hade den judiske översteprästen och styresmannen Johannes Hyrkanos förvarat prästkläderna i borgen, och Herodes gjorde likadant, tydligtvis för att ha viss kontroll över översteprästen.

Enligt Josephus var borgen byggd på en 50 alnar (ca 22 m) hög klippa. Dess stenmurar var 40 alnar (ca 18 m) höga, och den hade fyra hörntorn. Tre av tornen var 50 alnar (ca 22 m) höga, och det fjärde, som låg i det sydöstra hörnet och varifrån man hade utsikt över hela tempelområdet, var 70 alnar (ca 31 m) högt. (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], V, 238–247 [v, 8]) Före Herodes tid tjänade borgen huvudsakligen som försvar mot fientliga angrepp norrifrån, men därefter användes den i första hand till att kontrollera judarna och övervaka det som hände på tempelområdet, som man kunde nå direkt från borgen.

Eftersom borgen hade formen av en fyrkant, bör det ha funnits en gård i mitten. Några menar att det var på en sådan central gård i borgen som Jesus fördes fram inför Pilatus för att bli dömd. (Joh 19:13) De anser att en stenläggning som man har funnit i detta område är den som kallas ”Gabbata” i Bibeln. Men andra menar att det var framför Herodes palats som Pilatus dömde Jesus. (Se STENLÄGGNINGEN.)

Däremot är det mera säkert att det är Antoniaborgen det rör sig om i Apostlagärningarna 21:30–40 och 22:24. Det var tydligtvis från en trappa upp till borgen som Paulus talade till sitt försvar och vittnade för den upprörda religiösa folkskaran innan han fördes in i förläggningen för att bli förhörd. Troligen fördes Paulus tillbaka hit efter det stormiga mötet med Sanhedrin, och förmodligen var han här när hans systerson kom för att varna honom för att en grupp män planerade att döda honom. (Apg 23:10, 16)

Antoniaborgen förstördes tillsammans med templet och staden av den romerske härföraren Titus år 70.