GUDOMLIG

Detta ord syftar på något som tillhör Gud eller som gäller honom, något som är gudalikt eller himmelskt.

På några ställen i de hebreiska skrifterna står orden ’El (singularformen av ett ord för ”Gud”) och ’Elohịm (majestätsplural av ett annat ord för ”Gud”) bredvid varandra. I Josua 22:22 och i Psalm 50:1 heter det således i den hebreiska texten: ’El ’Elohịm Jehwạh. I vissa översättningar (Ro; Ps 49:1, BC) är de två första orden helt enkelt transkriberade, medan andra översättningar återger dem ”gudarnas Gud” (AT, JB, La, VM) eller något mer exakt ”den mäktige, Gud” (AS, Mo, RS), och ”den Gudomlige, Gud” (NV). (Se GUD.)

I de kristna grekiska skrifterna används vissa ord som är avledda av theọs (gud) och som betecknar något som är gudomligt. De besläktade orden theios, theiọtēs och theọtēs förekommer i Apostlagärningarna 17:29, Romarna 1:20, Kolosserna 2:9 och 2 Petrus 1:3, 4.

Enligt Apostlagärningarna 17:29 visade Paulus när han var i Athen att det är ologiskt av människor att föreställa sig att ”det Gudomliga väsendet [to theion, en form av theios] är likt guld eller silver eller sten”. Många översättare använder här uttryck som ”gudomen” (Hd, SFB, 1917), men andra översättningar har ”det gudomliga” (Åk, 2000), och E. J. Goodspeeds översättning har ”den gudomliga naturen”. Enligt ett bibliskt uppslagsverk är uttrycket to theion ”avlett av adjektivet theíos, som betyder ’gällande Gud’, ’gudomlig’”. (The International Standard Bible Encyclopedia, utgiven av G. W. Bromiley, 1979, bd 1, sid. 913) Liddell och Scotts Greek-English Lexicon anger betydelsen ”Gudomen”. (Reviderad av H. S. Jones, Oxford 1968, sid. 787, 788) Uttrycket to theion kan alltså syfta antingen på en person eller på en egenskap. Det är därför tydligt att översättaren måste låta sig vägledas av sammanhanget när han väljer ord. Här i Apostlagärningarna 17:29 visar sammanhanget klart och tydligt att det är Guds person som omtalas, och uttrycket återges därför passande med ”det Gudomliga väsendet” i Nya världens översättning. (Jfr NIV.)

I Romarna 1:20 hänvisar aposteln till de obestridliga synliga vittnesbörden om Guds ”osynliga egenskaper”, särskilt hans ”eviga makt och gudomlighet [theiọtēs]”. Vissa översättningar har ordet ”Gudom” (Hd, Åk), vilket kan uppfattas som att det är Guds person som avses. Men enligt Liddell och Scotts Greek-English Lexicon betyder det grekiska ordet theiọtēs ”gudomlig natur”, ”gudomlighet”. (Sid. 788) Det finns alltså grund för att återge theiọtēs med ett ord som inte hänvisar till Guds person utan till egenskapen att vara gudomlig, att vara en gud, och en sådan återgivning får också stöd av sammanhanget. Aposteln hänvisar till sådant som kan ses i den fysiska skapelsen. Skapelsen uppenbarar exempelvis inte Guds namn, men den vittnar om hans ”eviga makt”, som var nödvändig för att han skulle kunna skapa och uppehålla universum. Den fysiska skapelsen vittnar också om hans ”gudomlighet”, det faktum att Skaparen verkligen är Gud och är värd vår tillbedjan.

I Kolosserna 2:9 säger aposteln Paulus att i Kristus ”bor gudlikhetens [form av theọtēs] hela fullhet kroppsligen”. Även här återger en del översättningar det grekiska ordet med ”gudom”, och treenighetslärans anhängare tolkar detta som att Gud personligen bor i Kristus. (Gi, Hd, SFB, Åk, 1917) Men i Liddell och Scotts Greek-English Lexicon definieras theọtēs i princip likadant som theiọtēs, nämligen som ”gudomlighet”, ”gudomlig natur”. (Sid. 792) I den syriska Peshitta och i den latinska Vulgata återges theọtēs med ”gudomlighet”. Även här finns det således goda skäl att återge theọtēs med ett ord som syftar på en egenskap och inte på en person.

Det sammanhang som Kolosserna 2:9 ingår i visar tydligt att detta att Kristus har ”gudomlighet” eller ”gudomlig natur” inte gör honom till densamme som den allsmäktige Guden. I det föregående kapitlet säger Paulus: ”Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom.” (Kol 1:19, NV, SFB; jfr 2000.) Alltså bor hela fullheten i Kristus därför att ”det behagade Gud” (Gi, 1917), därför att ”Gud ville” det (Hd). Den ”gudomlighetens” fullhet som bor i Kristus bor alltså där som ett resultat av ett beslut som Fadern har fattat. Att en sådan ”fullhet” inte gör Kristus till densamme som den allsmäktige Guden framgår också av att Paulus senare säger att Kristus ”sitter på Guds högra sida”. (Kol 3:1)

Om man granskar det omedelbara sammanhang som Kolosserna 2:9 ingår i, ser man att de kristna (i v. 8) varnas för att låta sig vilseledas av dem som förespråkar filosofi och människors traditioner. De får också veta att ”alla vishetens och kunskapens skatter” är fördolda i Kristus, och de uppmanas att ”fortsätta att vandra i gemenskap med honom, i det att ... [de] är rotade och blir uppbyggda i honom och blir allt fastare i tron”. (Kol 2:3, 6, 7) Dessutom förklaras det i verserna 13–15 att de har gjorts levande genom tro och blivit lösta från lagförbundet. Paulus poängterar alltså att de kristna inte behöver lagen (som avlägsnades genom Kristus) och inte heller människors filosofi och traditioner. De har allt de behöver, en dyrbar ”fullhet”, i Kristus. (Kol 2:10–12)

Slutligen visar aposteln Petrus i 2 Petrus 1:3, 4 att trogna smorda kristna på grund av ”de dyrbara och mycket storslagna löften” de har fått ”skall bli delaktiga av gudomlig natur, sedan ... [de] har kommit undan det fördärv som till följd av otyglat begär finns i världen”. På andra ställen i Bibeln sägs det att de kristna har ”delaktighet” med Kristus i hans lidanden, i en död lik hans och i en uppståndelse lik hans till odödligt liv som andeskapelser, varigenom de blir hans medarvingar i det himmelska kungariket. (1Kor 15:50–54; Flp 3:10, 11; 1Pe 5:1; 2Pe 1:2–4; Upp 20:6) Att dessa kristna blir delaktiga av ”gudomlig natur” betyder därför att de blir delaktiga i Kristi härlighet.