1 Moseboken

48 Och det skedde efter dessa händelser att det blev sagt till Josef: ”Se, din far håller på att bli svag.” Då tog han med sig sina båda söner, Manasse och Efraim.+ 2 Sedan blev det rapporterat för Jakob och sagt: ”Se, din son Josef har kommit till dig.” Israel uppbjöd då sina krafter och satte sig upp på sin vilobädd. 3 Och Jakob sade till Josef:

”Gud den Allsmäktige* visade sig för mig i Lus+ i Kạnaans land för att välsigna mig.+ 4 Och han sade till mig: ’Se, jag gör dig fruktsam,+ och jag skall göra dig talrik och göra dig till en församling av folk+ och ge detta land åt din avkomma efter dig till besittning till oöverskådlig tid.’+ 5 Och nu, dina båda söner som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig, till Egypten, de är mina.+ Efraim och Manasse skall vara mina liksom Ruben och Simeon.+ 6 Men de efterkommande som du blir* far till efter dem skall vara dina. Tillsammans med sina bröders namn skall de nämnas i dessas arvedel.+ 7 Och vad mig beträffar, när jag kom från Paddan+ dog Rakel+ vid min sida i Kạnaans land på vägen, då det ännu var en rätt lång vägsträcka kvar innan man kommer till Efrat,+ så att jag begravde henne där på vägen till Efrat, det vill säga Betlehem.”+

8 Sedan fick Israel se Josefs söner och sade: ”Vilka är dessa?”+ 9 Då sade Josef till sin far: ”De är mina söner som Gud har gett mig på den här platsen.”+ Då sade han: ”Var snäll och för dem hit till mig, så att jag får välsigna dem.”+ 10 Nu var Israels ögon matta av ålder.+ Han kunde inte se. Därför förde han dem fram till honom, och så kysste han dem och omfamnade dem.+ 11 Och Israel sade vidare till Josef: ”Jag hade inte trott att jag skulle få se ditt ansikte,+ men här har Gud låtit mig se också dina avkomlingar.” 12 Sedan förde Josef dem bort från hans knän och böjde sig ner med ansiktet mot jorden.+

13 Josef tog nu dem båda, Efraim vid sin högra hand till vänster om Israel+ och Manasse vid sin vänstra hand till höger om Israel,+ och förde dem fram till honom. 14 Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud,+ fast han var den yngre,+ och sin vänstra hand på Manasses huvud.+ Han lade avsiktligt sina händer så,* för Manasse var den förstfödde.+ 15 Och han välsignade Josef och sade:+

17 När Josef såg att hans far lät sin högra hand ligga kvar på Efraims huvud, misshagade det honom,+ och han försökte fatta tag i sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses huvud.+ 18 Och Josef sade till sin far: ”Inte så, far, för detta är den förstfödde.+ Lägg din högra hand på hans huvud.” 19 Men hans far vägrade och sade: ”Jag vet det, min son, jag vet det. Han skall också bli till ett folk, och han skall också bli stor.+ Men likväl skall hans yngre bror bli större än han,+ och hans avkomma skall motsvara en mängd* nationer.”+ 20 Och han välsignade dem ytterligare på den dagen+ och sade:

Alltså satte han Efraim framför Manasse.+

21 Sedan sade Israel till Josef: ”Se, jag är döende,+ men Gud skall vara med er och föra er tillbaka till era förfäders land.+ 22 Och jag – jag ger dig härmed en höjdsträckning mer än dina bröder,+ den som jag har tagit ur amoréernas hand med mitt svärd och med min båge.”