2 Krönikeboken

15 Och Guds ande+ kom över Asạrja,* Odeds+ son. 2 Då trädde han fram inför Asa och sade till honom: ”Hör på mig, Asa och hela Juda och Benjamin! Jehova är med er, så länge ni är med honom,+ och om ni söker+ honom, kommer han att låta sig finnas av er, men om ni överger honom, kommer han att överge er.+ 3 Och under många dagar var Israel+ utan sann Gud* och utan präst som undervisade+ och utan lag. 4 Men när de i sin nöd+ vände tillbaka till Jehova, Israels Gud,+ och sökte honom, lät han sig finnas av dem.+ 5 Och under de tiderna var det ingen frid för den som gick ut och för den som gick in,+ ty det var många oroligheter bland alla invånarna i länderna.+ 6 Och de sönderkrossades, nation mot nation+ och stad mot stad, ty Gud vållade oro bland dem med allt slags nöd.+ 7 Men ni, var modiga+ och låt inte era händer sjunka,+ ty det finns en lön för ert verk.”+

8 Så snart Asa hörde dessa ord och profeten Odeds+ profetia fattade han mod och lät vämjeligheterna+ försvinna ur hela Judas och Benjamins land och ur de städer som han hade intagit i Efraims bergstrakt,+ och han satte i stånd Jehovas altare som var framför Jehovas förhall.+ 9 Han samlade så hela Juda och Benjamin+ och de bofasta främlingar*+ från Efraim och Manasse och Simeon som var hos dem, för de hade gått över till honom från Israel i stort antal när de såg att Jehova, hans Gud, var med honom.+ 10 Så samlades de i Jerusalem i tredje månaden under femtonde året av Asas regering. 11 Och på den dagen offrade de 700 nötkreatur och 7 000 får åt Jehova av det byte som de hade fört med sig. 12 Vidare ingick de ett förbund+ om att söka Jehova, sina förfäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ,+ 13 och var och en som inte sökte Jehova, Israels Gud, skulle dödas,+ oavsett om det var liten eller stor,+ man eller kvinna.+ 14 Så svor de en ed+ till Jehova med hög röst och med jubelrop och med trumpeter och med horn.* 15 Och hela Juda gladde sig+ över den ed de hade svurit, ty det var av hela sitt hjärta som de hade svurit den och av hela sin vilja som de hade sökt honom, så att han lät sig finnas av dem;+ och Jehova fortsatte att ge dem vila på alla sidor.+

16 Kung Asa fråntog till och med sin farmor* Maạka+ hennes ställning som änkedrottning,*+ därför att hon hade gjort en vedervärdig avgudabild åt den heliga pålen.+ Asa högg sedan ner hennes vedervärdiga avgudabild+ och krossade den och brände+ upp den i Kidrons regnflodsdal.+ 17 Men offerhöjderna+ försvann inte ur Israel.+ Asas hjärta visade sig dock vara odelat* alla hans dagar.+ 18 Och han förde in i den sanne Gudens hus det som hans far hade helgat och det som han själv hade helgat:+ silver och guld och redskap.+ 19 Och det förekom inget krig fram till det trettiofemte året av Asas regering.+