7 Är det inte ett pliktmässigt arbete+ den dödliga människan har på jorden?
Är inte hennes dagar som en lejd arbetares dagar?+
2 Som en slav flämtar hon efter skugga,+
som en lejd arbetare väntar hon på sin lön.+
3 Så har jag fått värdelösa månmånader till egendom,+
nätter av vedermöda+ har man räknat upp åt mig.
4 När jag har lagt mig säger jag: ’När skall jag stiga upp?’+
Och när kvällen fyller sitt mått, då har jag mättats av rastlöshet ända till gryningen.
5 Mitt kött är klätt i larver+ och jordklumpar;+
min hud bildar skorpor och upplöses.+
6 Mina dagar flyger snabbare+ än en vävares skyttel,
och de slutar i hopplöshet.+
7 Kom ihåg att mitt liv är vind,+
att mitt öga inte får se det goda igen.
8 Han som ser mig, hans öga skall inte mer betrakta mig;
dina ögon skall söka mig, men jag skall inte mer vara till.+
9 Som molnet försvinner och är borta,
så skall den som far ner till Sheọl inte komma upp igen.+
10 Han återvänder inte mer till sitt hus,
hans plats känns inte längre vid honom.+
11 Men jag skall inte lägga band på min mun.
Jag vill tala i min andes trångmål;
jag vill klaga i min själs bitterhet!+
12 Är jag ett hav eller ett havsvidunder,
eftersom du sätter en vakt+ över mig?
13 När jag sade: ’Min bädd kommer att trösta mig,
min säng kommer att bära mitt bekymmer’,
14 då förfärade du mig med drömmar,
och genom syner skrämde du mig,
15 så att min själ föredrar att kvävas,
hellre döden+ än dessa mina benknotor.
16 Jag är led vid detta;+ jag lever inte för evigt.
Låt mig vara, för mina dagar är en vindfläkt.+
17 Vad är en dödlig människa,+ att du skulle fostra upp henne
och fästa ditt hjärta vid henne
18 och ägna henne uppmärksamhet varje morgon,
pröva henne varje ögonblick?+
19 Varför vänder du inte din blick ifrån mig?+
Varför låter du mig inte vara i fred ett ögonblick?
20 Om jag har syndat, vad kan jag göra mot dig, du som iakttar människorna?+
Varför har du gjort mig till din måltavla, så att jag har blivit en börda för dig?
21 Och varför förlåter du inte min överträdelse+
och överser med min missgärning?
Ty nu lägger jag mig i stoftet,+
och du skall söka efter mig, men jag skall inte mer vara till.”