8 Då tog shuhiten+ Bildad till orda och sade:
2 ”Hur länge skall du tala så?+
Orden från din mun är ju blott en stark vind.+
3 Skulle Gud vränga rätten?+
Skulle den Allsmäktige vränga rättfärdigheten?+
4 Om dina söner har syndat mot honom,
så att han ger dem i deras överträdelsers våld;
5 om du själv söker Gud+
och om du bönfaller den Allsmäktige om ynnest,
6 om du är ren och rättrådig,+
skulle han vid det här laget vakna upp till din hjälp,
och han skulle återställa din rättfärdighets boning.
7 Om än din början var ringa,
skulle din sista tid bli mycket stor.+
8 Jag ber dig, fråga den tidigare generationen,+
och ge akt på det som deras fäder har utforskat.+
9 Vi är ju bara från i går,+ och vi vet ingenting,
eftersom våra dagar på jorden är en skugga.+
10 Kommer inte de att undervisa dig, ge dig besked
och hämta fram ord ur sitt hjärta?
11 Växer en papyrusplanta+ sig hög där det inte är sankt?
Blir ett vassrör stort utan vatten?
12 Medan det ännu är i knopp och inte har plockats
förtorkar det, ja före allt annat gräs.+
13 Så är stigarna för alla som glömmer Gud,+
och avfällingens hopp blir till intet;+
14 hans tillförsikt visar sig bräcklig,
hans förtröstan är en spindels hus.+
15 Han stöder sig på sitt hus, men det blir inte stående;
han fattar tag i det, men det består inte.
16 Han är ett träd fullt av sav inför solen,
hans kvistar skjuter fram i hans trädgård.+
17 I ett stenröse blir hans rötter sammanflätade,
ett hus av sten betraktar han.
18 Om han uppslukas från sin plats,+
då förnekar den honom och säger: ’Jag har aldrig sett dig.’+
19 Se! Så upplöses hans väg,+
och ur stoftet spirar andra upp.
20 Se! Gud förkastar inte den klanderfrie,
inte heller fattar han tag i ogärningsmännens hand.
21 Till slut fyller han din mun med skratt
och dina läppar med jubelrop.
22 De som hatar dig skall kläs i skam,+
och de ondskefullas tält skall inte mer vara till.”