Höga visan
1 Den yppersta sången,*+ som är Salomos:+ 2 ”Må han kyssa mig med kyssar av sin mun+ – för dina ömhetsbetygelser* är bättre än vin.+ 3 Dina oljor+ doftar gott. Som utgjuten olja är ditt namn.+ Därför älskar de unga flickorna* dig. 4 Dra mig med* dig,+ låt oss springa. Kungen har fört mig in i sina innersta kamrar!+ Låt oss fröjdas och glädjas över dig. Låt oss nämna dina ömhetsbetygelser mer än vin.+ Med rätta älskar de dig.+
5 Svart* är jag, men behagfull, ni Jerusalems döttrar,+ lik Kedars tält,+ lik Salomos tältdukar.+ 6 Se inte på mig därför att jag är svart, därför att solen har bränt* mig. Min mors söner blev vreda på mig; de satte mig till att vakta vingårdarna, fast min egen vingård,+ den som var min, vaktade jag inte.
7 Berätta för mig, du som min själ älskar,+ var du vallar hjorden,+ var du låter småboskapen lägga sig ner vid middagstid. Varför skulle jag bli lik en sorgklädd kvinna bland dina medherdars hjordar?”
8 ”Om du inte vet det, du vackraste bland kvinnor,+ så gå ut i småboskapshjordens spår och valla dina killingar vid herdarnas tältboningar.”
9 ”Vid ett av mina ston framför faraos vagnar har jag liknat dig,+ min älskade.+ 10 Dina kinder är ljuvliga mellan hårflätorna, din hals i ett pärlband.+ 11 Ringar av guld skall vi göra åt dig,+ med kulor av silver.”
12 ”Så länge kungen är vid sitt runda bord har min nardus+ sänt ut sin doft.+ 13 Min vän* är för mig som en påse myrra;+ mellan mina bröst+ kommer han att tillbringa natten. 14 Min vän är för mig som en klase hennablommor+ i En-Gedis+ vingårdar.”
15 ”Se! Du är vacker, min älskade.+ Se! Du är vacker. Dina ögon är duvors ögon.”+
16 ”Se! Du är vacker,*+ min vän, ja ljuvlig. Och vårt läger+ är löv. 17 Bjälkarna i vårt storslagna hus* är cedrar,+ våra sparrar är enträd.