Lukas
5 Vid ett tillfälle, när folkskaran trängde tätt inpå honom och lyssnade till Guds ord, stod han invid Gennẹsaretsjön.+ 2 Och han såg två båtar ligga i sjökanten, men fiskarna hade stigit ur dem och höll på att skölja sina nät.+ 3 Han steg i en av båtarna, den som var Simons, och bad honom lägga ut ett litet stycke från land. Sedan satte han sig ner, och från båten+ började han undervisa folkskarorna. 4 När han upphörde med att tala, sade han till Simon: ”Gå ut dit där det är djupt, och sänk ner era nät+ till fångst.” 5 Men till svar sade Simon: ”Lärare, hela natten har vi slitit och ingenting fått,+ men på din befallning skall jag sänka ner näten.” 6 Och när de gjorde detta, inneslöt de en stor mängd fisk. Ja, deras nät började slitas sönder. 7 De vinkade då åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem;+ och de kom, och de fyllde båda båtarna, så att dessa började sjunka. 8 När Simon Petrus+ såg detta, kastade han sig ner vid Jesu knän och sade: ”Gå bort från mig, eftersom jag är en syndig man, Herre.”+ 9 Han och alla som var med honom var nämligen överväldigade av förundran över den fångst av fisk som de hade fått upp, 10 och likaså både Jakob och Johannes, Sebedẹus söner,+ som var delägare med Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd längre. Från och med nu skall du fånga människor levande.”+ 11 Så förde de båtarna tillbaka till land och övergav allt och följde honom.+
12 Vid ett annat tillfälle, medan han var i en av städerna, se, då kom en man full av spetälska! När han fick se Jesus, föll han ner på sitt ansikte, tiggde och bad honom och sade: ”Herre, om du bara vill, kan du göra mig ren.”+ 13 Och han räckte ut handen, rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren.” Och med ens försvann spetälskan från honom.+ 14 Och han gav mannen föreskrifter att inte tala om det för någon:+ ”Men gå och visa dig för prästen+ och frambär ett offer+ i samband med din rening, alldeles som Mose har föreskrivit, till ett vittnesbörd* för dem.”+ 15 Men ryktet om honom spred sig alltmer, och stora folkskaror samlades för att lyssna och för att bli botade från sina krämpor.+ 16 Han höll sig emellertid undan i ödemarkerna och bad.+
17 En av dagarna höll han på att undervisa, och där satt fariséer och laglärare, som hade kommit från varje by i Galileen och Judeen och från Jerusalem; och Jehovas* kraft var där, så att han kunde göra människor friska.+ 18 Och se, några män kom och bar en säng med en man som var förlamad, och de försökte föra in honom och lägga honom framför Jesus.+ 19 Och när de för folkskarans skull inte kunde ta sig in med honom, klättrade de upp på taket, och mellan takteglen sänkte de ner honom tillsammans med den lilla sängen mitt ibland dem framför Jesus.+ 20 Och när han såg deras tro, sade han: ”Människa, du har fått förlåtelse för dina synder.”+ 21 Därpå började de skriftlärda och fariséerna överlägga, i det de sade: ”Vem är detta som uttalar hädelser?+ Vem kan förlåta synder utom Gud ensam?”+ 22 Men Jesus, som urskilde vad deras överläggningar gick ut på, svarade och sade till dem: ”Vad är det ni överlägger om i era hjärtan?+ 23 Vilket är lättast, att säga: ’Du har fått förlåtelse för dina synder’, eller att säga: ’Stig upp och gå’?+ 24 Men för att ni skall veta att Människosonen har myndighet på jorden att förlåta synder –” så sade han till den förlamade: ”Jag säger dig: Stig upp och lyft upp din lilla säng och ge dig av till ditt hem.”+ 25 Och han steg genast upp, mitt för ögonen på dem, lyfte upp det som han brukade ligga på och gick därifrån till sitt hem, allt medan han gav ära åt Gud.+ 26 Då slogs alla av häpnad,+ och de började ge ära åt Gud, och de fylldes av fruktan och sade: ”Vi har sett märkliga ting i dag!”+
27 Och efter detta gick han ut och fick se en tullindrivare vid namn Levi sitta vid tullkontoret, och han sade till honom: ”Bli min efterföljare.”+ 28 Och han lämnade allting+ bakom sig, steg upp och började följa honom. 29 Levi ordnade också en stor mottagningsfest för honom i sitt hus; och det var en stor skara tullindrivare och andra som låg till bords med dem.+ 30 Då började fariséerna och deras skriftlärda kritisera hans lärjungar och sade: ”Hur kommer det sig att ni äter och dricker med tullindrivare och syndare?”+ 31 Till svar sade Jesus till dem: ”De som är vid god hälsa har inte behov av läkare,+ men det har de sjuka och svaga.+ 32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till sinnesändring, utan syndare.”+
33 De sade till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och ber ödmjuka böner, och det gör också fariséernas, men dina, de äter och dricker.”+ 34 Jesus sade till dem: ”Inte kan ni väl få brudgummens vänner* att fasta medan brudgummen är hos dem?+ 35 Men dagar skall komma då brudgummen+ skall tas ifrån dem;+ då skall de fasta, i de dagarna.”+
36 Och han övergick till att framställa en liknelse för dem: ”Ingen skär ur en lapp från en ny ytterklädnad och syr fast den på en gammal ytterklädnad; om någon gör det, då slits den nya lappen loss, och dessutom passar inte lappen från den nya klädnaden till den gamla.+ 37 Och ingen slår nytt vin i gamla vinsäckar; om någon gör det, då kommer det nya vinet att spränga vinsäckarna,+ och det kommer att spillas ut, och vinsäckarna kommer att förstöras.+ 38 Nej, nytt vin skall slås i nya vinsäckar. 39 Ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt; för han säger: ’Det gamla+ är fint.’”*