Johannes
20 På första dagen+ i veckan kom Maria Magdalena till minnesgraven tidigt, medan det ännu var mörkt, och hon såg att stenen redan var borttagen från minnesgraven.+ 2 Därför sprang hon och kom till Simon Petrus och till den andre lärjungen,+ den som Jesus var fäst vid, och hon sade till dem: ”De har tagit bort Herren ur minnesgraven,+ och vi vet inte var de har lagt honom.”
3 Då gick Petrus+ och den andre lärjungen ut och gav sig av till minnesgraven. 4 Ja, de två började springa tillsammans; men den andre lärjungen sprang före, fortare än Petrus, och nådde fram till minnesgraven först. 5 Och när han lutade sig framåt, såg han linnebindlarna ligga där,+ men han gick inte in. 6 Sedan kom också Simon Petrus som följde efter honom, och han gick in i minnesgraven. Och han såg linnebindlarna ligga där,+ 7 också duken som hade varit över hans huvud; den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. 8 Så gick då också den andre lärjungen in, han som hade kommit fram först till minnesgraven, och han såg och trodde. 9 De hade nämligen ännu inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda.+ 10 Och så gick lärjungarna tillbaka till sina hem.
11 Men Maria förblev stående utanför, nära minnesgraven, och grät. Och då, medan hon grät, lutade hon sig framåt för att se in i minnesgraven, 12 och hon såg två änglar+ i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. 13 Och de sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du?” Hon sade till dem: ”De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” 14 När hon hade sagt detta, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var Jesus.+ 15 Jesus sade till henne: ”Kvinna, varför gråter du? Vem letar du efter?”+ Eftersom hon föreställde sig att det var trädgårdsmästaren, sade hon till honom: ”Herre, om du har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, och jag skall ta bort honom.” 16 Jesus sade till henne: ”Maria!”+ Hon vände sig om och sade till honom på hebreiska: ”Rabbouni!”*+ (som betyder: ”Lärare!”) 17 Jesus sade till henne: ”Sluta med att klamra dig fast vid mig, för jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men bege dig till mina bröder+ och säg till dem: ’Jag far nu upp till min Fader+ och er Fader och till min Gud+ och er Gud.’”+ 18 Maria Magdalena kom och berättade nyheten för lärjungarna: ”Jag har sett Herren!” och att han hade sagt detta till henne.+
19 När det nu hade blivit sent den dagen, den första i veckan,+ och fastän dörrarna var låsta, där lärjungarna var, av rädsla+ för judarna, kom Jesus+ och ställde sig mitt ibland dem och sade till dem: ”Må ni ha frid.”+ 20 Och sedan han hade sagt detta, visade han dem både sina händer och sin sida.+ Då gladde sig+ lärjungarna, när de såg Herren. 21 Därför sade Jesus till dem på nytt: ”Må ni ha frid. Alldeles som Fadern har sänt ut mig,+ sänder också jag nu er.”+ 22 Och sedan han hade sagt detta, blåste han på dem och sade till dem: ”Ta emot helig ande.+ 23 Om ni förlåter några deras synder,+ förblir de dem förlåtna; om ni kvarhåller någras synder, förblir de kvarhållna.”+
24 Men Tomas,+ en av de tolv, han som kallades Tvillingen,* var inte tillsammans med dem när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sade därför till honom: ”Vi har sett Herren!” Men han sade till dem: ”Om jag inte får se märket efter spikarna i hans händer och sticka mitt finger i märket efter spikarna och sticka min hand i hans sida,+ kan jag faktiskt inte tro.”+
26 Och så, åtta dagar senare var hans lärjungar åter inomhus, och Tomas tillsammans med dem. Jesus kom, fastän dörrarna var låsta, och han ställde sig mitt ibland dem och sade: ”Må ni ha frid.”+ 27 Därnäst sade han till Tomas: ”Sätt ditt finger här och se mina händer, och kom med din hand+ och stick den i min sida och var inte längre utan tro, nej, bli troende.” 28 Tomas svarade och sade till honom: ”Min Herre och min Gud!”+ 29 Jesus sade till honom: ”Är det därför att du har sett mig som du tror? Lyckliga är de som inte ser och ändå tror.”+
30 Jesus utförde naturligtvis också många andra tecken i lärjungarnas åsyn, tecken som inte har blivit nerskrivna i den här skriftrullen.+ 31 Men dessa har skrivits ner+ för att ni skall tro att Jesus är Messias,* Guds Son, och för att ni, därför att ni tror,+ skall ha liv genom hans namn.