Josua
11 Och så snart Jabin, kungen i Hasor, fick höra detta, sände han bud till Jobab, kungen i Madon,+ och till kungen i Simron och kungen i Aksaf+ 2 och till kungarna som var norrut i bergstrakten och på ökenslätterna söder om Kịnneret+ och i Shefẹla+ och på Dors+ höjdsträckningar västerut, 3 kanaanéerna+ österut och västerut och amoréerna+ och hettiterna+ och perisséerna+ och jebuséerna+ i bergstrakten och hivéerna+ vid foten av Hermon+ i landet Mispa.+ 4 Så drog de ut, de och alla deras läger med dem, ett talrikt folk, så talrikt som sandkornen på havets strand,+ och en stor mängd hästar+ och stridsvagnar. 5 Sedan sammanträffade alla dessa kungar som överenskommet var, och de kom och lägrade sig tillsammans vid Meroms vatten för att strida mot Israel.+
6 Då sade Jehova till Josua: ”Var inte rädd för dem,+ ty i morgon vid den här tiden överlämnar jag dem alla slagna åt Israel. Du skall skära av hassenan på deras hästar,+ och du skall bränna upp deras vagnar i eld.”+ 7 Och Josua och allt krigsfolket med honom kom sedan genom överrumpling emot dem längs Meroms vatten och anföll dem. 8 Och Jehova gav dem i Israels hand,+ och de slog dem och förföljde dem ända till det folkrika Sidon+ och Mịsrefot-Mạjim+ och dalslätten Mispe+ österut; och de slog dem tills det inte fanns någon överlevande kvar av dem.+ 9 Och Josua gjorde med dem alldeles som Jehova hade sagt till honom: han skar av hassenan på deras hästar,+ och han brände upp deras vagnar i eld.+
10 Vid den tiden+ vände Josua tillbaka och intog Hasor;+ och han slog ihjäl dess kung med svärd,+ ty Hasor var tidigare huvudstad för alla dessa kungariken. 11 Och de* slog varje själ som var i staden med svärdsegg och vigde dem åt tillintetgörelse.*+ Inget som helst som andades lämnades kvar,+ och Hasor brände han upp i eld. 12 Och alla dessa kungars städer med alla deras kungar intog Josua, och han slog dem med svärdsegg.+ Han vigde dem åt tillintetgörelse,+ alldeles som Jehovas tjänare Mose hade befallt.+ 13 Men ingen av de städer som låg på en egen kulle brände Israel upp, utom Hasor, som Josua brände upp. 14 Och allt byte från dessa städer och husdjuren tog Israels söner som plundringsgods åt sig.+ Men alla människor slog de med svärdsegg tills de hade förintat dem.+ De lät ingen som helst som andades finnas kvar.+ 15 Alldeles som Jehova hade befallt sin tjänare Mose, så befallde Mose Josua,+ och så gjorde Josua. Han tog inte bort ett ord från allt det som Jehova hade befallt Mose.+
16 Och Josua intog allt detta land: bergstrakten och hela Negev+ och hela landet Gosen+ och Shefẹla+ och Ạraba+ och Israels bergstrakt och dess Shefẹla,+ 17 från berget Halak,+ som höjer sig mot Seir,+ och ända till Baal-Gad+ på Libanons dalslätt vid foten av berget Hermon,+ och han tog alla deras kungar till fånga och högg ner dem och dödade dem.+ 18 Under många dagar förde Josua krig mot alla dessa kungar. 19 Ingen stad slöt fred med Israels söner, utom hivéerna+ som bodde i Gịbeon.+ Alla de andra tog de genom krig.+ 20 Ty det visade sig vara Jehovas sätt att låta deras hjärta bli motspänstigt,+ så att de förklarade krig mot Israel, i det syftet att han skulle viga dem åt tillintetgörelse, så att de inte skulle få röna ynnest,+ utan att han skulle förinta dem, alldeles som Jehova hade befallt Mose.+
21 Vidare drog Josua vid den tiden i väg och utrotade anakiterna+ från bergstrakten, från Hebron, från Debir, från Anab+ och från hela Judas bergstrakt och från hela Israels bergstrakt.+ Tillsammans med deras städer vigde Josua dem åt tillintetgörelse.+ 22 Inga anakiter lämnades kvar i Israels söners land. Det var endast i Gaza,+ i Gat+ och i Ashdod+ som de fanns kvar.+ 23 Så intog Josua hela landet, i enlighet med allt som Jehova hade lovat Mose,+ och Josua gav det sedan till arvedel åt Israel efter deras andelar, enligt deras stammar.+ Och landet hade ro från krig.+