Domarboken

17 I Efraims bergstrakt+ bodde det en man som hette Mika. 2 Han sa till sin mor: ”Kommer du ihåg de 1 100 silverstycken som stals från dig? Jag hörde själv när du uttalade förbannelsen. Silvret finns hos mig, det var jag som tog det.” Hans mor sa: ”Må Jehova välsigna dig, min son.” 3 Då lämnade han tillbaka de 1 100 silverstyckena till sin mor, men hon sa: ”Jag ska ge* silvret åt Jehova, och jag vill att du ska använda det för att göra en skulpterad bild och en metallstaty.*+ Så nu ger jag tillbaka det.”

4 Han lämnade alltså tillbaka silvret till sin mor, och hon tog 200 silverstycken och gav till silversmeden. Han gjorde en skulpterad bild och en metallstaty,* och de ställdes upp i Mikas hus. 5 Mika hade ett gudahus, och han gjorde husgudar*+ och en efod+ och insatte* en av sina söner som präst åt sig.+ 6 På den tiden fanns det ingen kung i Israel.+ Alla gjorde det de själva tyckte var rätt.*+

7 I Betlehem+ i Juda bodde det en ung man som var av Judas släkt.* Han var levit+ och hade bott där ett tag. 8 Han lämnade staden Betlehem i Juda för att bo någon annanstans. Under sin resa kom han till Mikas hus i Efraims bergstrakt.+ 9 Mika frågade honom: ”Varifrån kommer du?” Han svarade då: ”Jag är en levit från Betlehem i Juda, och jag letar efter ett ställe att bo på.” 10 Mika sa: ”Du kan bo här och vara rådgivare* och präst åt mig. Jag ska ge dig tio silverstycken om året, och du ska få mat och en uppsättning kläder.” Så leviten följde med in. 11 Leviten bestämde sig alltså för att bo hos Mika, och leviten blev som en son för honom. 12 Och Mika gjorde* honom till präst åt sig,+ och han bodde i Mikas hus. 13 Då sa Mika: ”Nu vet jag att Jehova kommer att vara god mot mig, för leviten har blivit präst åt mig.”