Första Samuelsboken

27 Men David tänkte för sig själv: ”En dag kommer Saul att lyckas röja mig ur vägen. Det bästa jag kan göra är att fly+ till filistéernas land. Då kan inte Saul komma åt mig, och då slutar han leta efter mig överallt i Israel.”+ 2 Så David tog med sig sina 600 man+ och gav sig av till Akis,+ Maoks son, som var kung i Gat. 3 David och hans män stannade hos Akis i Gat, och de hade med sig sina respektive familjer. David hade med sig sina två hustrur, Ahịnoam+ från Jịsreel och Abigạjil+ från Karmel, Nabals änka. 4 När Saul fick höra att David hade flytt till Gat slutade han leta efter honom.+

5 Sedan sa David till Akis: ”Om du tycker att det är i sin ordning, så låt mig få bosätta mig i en av städerna på landsbygden. För varför skulle din tjänare bo i staden som tillhör kungen?” 6 Därför gav Akis honom Siklag+ den dagen, och Siklag tillhör fortfarande Judas kungar.

7 David bodde på filistéernas landsbygd under en period på ett år och fyra månader.+ 8 Han och hans män drog ut flera gånger för att plundra gesuréerna,+ girsiterna och amalekiterna.+ De bodde nämligen i området som sträckte sig från Telam ända till Shur+ och ner till Egypten. 9 När David angrep dem skonade han varken män eller kvinnor,+ och han tog deras får, nötboskap, åsnor, kameler och kläder. Sedan återvände han till Akis. 10 Akis brukade fråga: ”Vart drog ni ut och plundrade i dag?” Och David brukade svara: ”I södra delen av Juda”,*+ eller: ”I södra delen av jerahmeeliternas+ område”, eller: ”I södra delen av keniternas+ område.” 11 David skonade varken män eller kvinnor, för han var rädd att de skulle avslöja vad han hade gjort om de kom till Gat. (Så här gjorde han medan han bodde på filistéernas landsbygd.) 12 Och Akis trodde på David och tänkte: ”Han måste verkligen ha fått hela Israel emot sig,* så nu kommer han att vara min tjänare för alltid.”