Första Moseboken

32 Jakob fortsatte sin resa, och Guds änglar kom och mötte honom. 2 Så fort Jakob fick se dem sa han: ”Det här är Guds läger!” Därför kallade han platsen Mahanạjim.*

3 Sedan sände Jakob budbärare framför sig till sin bror Esau i Seir,+ Edoms+ område,* 4 och han befallde dem: ”Så här ska ni säga till min herre, till Esau: ’Din tjänare Jakob har sagt: ”Under lång tid har jag bott* hos Laban.+ 5 Och jag har skaffat mig tjurar, åsnor, får och tjänare,+ och jag sänder bud för att underrätta dig, min herre, i hopp om att få din välvilja.”’”

6 Med tiden kom budbärarna tillbaka till Jakob och sa: ”Vi träffade din bror Esau, och han är nu på väg för att möta dig, tillsammans med 400 man.”+ 7 Då blev Jakob mycket rädd och orolig.+ Så han delade upp folket som var med honom, och även hjordarna, nötboskapen och kamelerna, i två läger. 8 Han sa: ”Om Esau skulle anfalla det ena lägret så kanske det andra kan fly och komma undan.”

9 Sedan bad Jakob till Gud: ”Jehova, min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud, du som sa till mig: ’Återvänd till ditt land och till dina släktingar, så ska jag se till att det går bra för dig.’+ 10 Jag förtjänar inte all lojal kärlek och all godhet som du har visat din tjänare.+ Jag hade bara min stav när jag gick över Jordan, och nu står jag här med två läger.+ 11 Jag ber dig,+ rädda mig från min bror Esau. För jag är rädd att han kommer och anfaller mig+ och även kvinnorna och barnen. 12 Men du har ju sagt: ’Jag ska se till att det går bra för dig, och jag ska göra din avkomma som sandkornen i havet, som är omöjliga att räkna.’”+

13 Jakob stannade kvar där över natten. Sedan valde han ut en del av sina djur som gåva åt sin bror Esau:+ 14 200 getter, 20 bockar, 200 tackor, 20 baggar, 15 30 kameler som gav di åt sina föl, 40 kor, 10 tjurar, 20 åsneston och 10 fullvuxna åsnehingstar.+

16 Han överlämnade dem åt sina tjänare, en hjord i taget, och han sa till dem: ”Gå före mig, och se till att hålla avstånd mellan hjordarna.” 17 Han befallde den förste tjänaren: ”Om du möter min bror Esau och han frågar: ’Vem är din herre, och vart är du på väg, och vem äger hjorden som du driver framför dig?’ 18 då ska du svara: ’Jag tillhör din tjänare Jakob, och djuren är en gåva från honom till min herre Esau,+ och han kommer själv efter oss.’” 19 Och han befallde även den andre och den tredje och alla andra som följde hjordarna att de skulle säga samma sak när de träffade Esau. 20 Han befallde dem också att säga: ”Din tjänare Jakob kommer efter oss.” Han tänkte nämligen: ”Den här gåvan som jag skickar i förväg kanske kan lugna honom,+ så att han är vänlig när jag möter honom.” 21 Så hans tjänare gick i förväg med gåvorna, men själv stannade han i lägret den natten.

22 Senare under natten steg han upp och tog med sig sina båda hustrur,+ sina båda tjänstekvinnor+ och sina elva söner och gick över vid Jabboks vadställe.+ 23 Han tog alltså med sig dem och allt annat han ägde och gick över floden.

24 Till sist var Jakob ensam. Då kom det en man som började brottas med honom, och de fortsatte ända till gryningen.+ 25 När mannen märkte att han inte fick övertaget över Jakob rörde han vid hans höftled, så att höften gick ur led medan de brottades.+ 26 ”Släpp mig”, sa mannen, ”för det är snart gryning.” Då sa Jakob: ”Jag släpper dig inte förrän du har välsignat mig.”+ 27 Mannen frågade då: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jakob.” 28 Då sa han: ”Du ska inte längre heta Jakob, utan Israel,*+ för du har kämpat med Gud+ och med människor och till slut fått övertaget.” 29 Jakob sa då: ”Tala om vad du heter.” Men han sa: ”Varför vill du veta vad jag heter?”+ Så välsignade han Jakob där. 30 Och Jakob kallade platsen Pẹniel,*+ för han sa: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå skonades mitt liv.”+

31 När han lämnade Pẹnuel* såg han solen gå upp, och han haltade på grund av höften.+ 32 Därför äter israeliterna än i dag inte senan* som sitter på höftleden, eftersom det var där mannen rörde vid Jakobs höft.