104 Välsigna Jehova, min själ.+
Jehova, min Gud, du är mycket stor.+
I värdighet och prakt har du klätt dig,+
2 du höljer dig i ljus som i en klädnad,+
spänner ut himlen som en tältduk.+
3 Han timrar sina övre kamrar i vattnen,+
gör molnen till sin vagn,+
vandrar på vindens vingar,+
4 gör sina änglar till andar,+
sina tjänare till en förtärande eld.+
5 Han har grundat jorden på dess fästen,+
den skall aldrig i evighet bringas att vackla.+
6 Med djupet som en klädnad täckte du den.+
Över bergen stod vattnen.+
7 Vid din förebråelse flydde de,+
vid ljudet av ditt åskdunder skrämdes de bort –
8 berg höjde sig,+
dalslätter sänkte sig –
till den plats som du grundat för dem.
9 En gräns satte du som de inte fick överskrida;+
de skulle aldrig mer täcka jorden.+
10 Han sänder i väg källor i regnflodsdalarna,+
mellan bergen flyter de fram.
11 De ger alla det öppna fältets vilda djur att dricka,+
zebrorna+ släcker sin törst.
12 Vid dem har himlens flygande skapelser sitt bo,+
från det täta lövverket låter de höra sin röst.+
13 Han vattnar bergen från sina övre kamrar.+
Med frukten av dina verk mättas jorden.+
14 Han låter grönt gräs skjuta upp för djuren+
och växter till människans tjänst,+
han frambringar föda ur jorden+
15 och vin som gläder den dödliga människans hjärta,+
han låter ansiktet glänsa av olja+
och ger bröd som styrker den dödliga människans hjärta.+
16 Jehovas träd blir mättade,
Libanons cedrar som han planterat,+
17 där fåglarna bygger sina nästen.+
Storken har enträden som sitt hus.+
18 De höga bergen+ är för stenbockarna,+
de branta klipporna är en tillflykt för klippgrävlingarna.+
19 Han har gjort månen till att bestämma tider,+
solen vet när den skall gå ner.+
20 Du framkallar mörker, så att det blir natt.+
Då kommer alla skogens vilda djur i rörelse.
21 De manprydda unga lejonen ryter efter rov+
och begär sin föda av Gud.+
22 Solen går upp+ – de drar sig tillbaka
och lägger sig ner i sina gömställen.
23 Människan går ut till sina sysslor,+
ja, till sitt arbete intill kvällen.+
24 Många är dina verk, Jehova!+
Med vishet har du gjort dem alla.+
Jorden är full av vad du har frambringat.+
25 Där är havet – så stort och vidsträckt,+
med ett oräkneligt myller av djur,+
levande skapelser, både små och stora.+
26 Där stävar skeppen fram,+
där är Leviạtan,+ som du har format till att leka i det.+
27 Alla väntar de på dig,+
att du skall ge dem deras mat i rätt tid.+
28 Det du ger dem samlar de upp.+
Du öppnar din hand – de mättas med goda gåvor.+
29 Du döljer ditt ansikte – de blir bestörta.+
Du tar bort deras ande – de dör+
och vänder åter till stoft.+
30 Du sänder ut din ande – de skapas,+
och du förnyar jordens yta.
31 Jehovas härlighet består till oöverskådlig tid.+
Jehova gläder sig över sina verk.+
32 Han ser på jorden, och den skälver,+
han rör vid bergen, och de ryker.+
33 Jag skall sjunga till Jehovas ära hela mitt liv,+
jag skall spela och sjunga till min Guds ära så länge jag är till.+
34 Må mina tankar om honom vara välbehagliga.+
Jag gläder mig i Jehova.+
35 Syndarna skall utrotas från jorden,+
de ondskefulla skall inte mer vara till.+
Välsigna Jehova, min själ. Lovprisa Jah!+