2 Krönikeboken
18 Och Jehosạfat fick stor rikedom och ära,+ och han knöt släktskapsband+ med Ahab.+ 2 Efter några år drog han ner till Ahab i Samaria,+ och Ahab offrade får+ och nötkreatur i stor mängd för honom och för folket han hade med sig, och han lockade+ honom att dra upp mot Rạmot-Gịlead.+ 3 Och Ahab, Israels kung, sade till Jehosạfat, Judas kung: ”Går du med mig till Rạmot-Gịlead?”+ Då sade han till honom: ”Jag är som du, och mitt folk är som ditt folk, och vi går med dig i kriget.”+
4 Jehosạfat sade emellertid till Israels kung: ”Jag ber dig, fråga+ allra först efter Jehovas ord.” 5 Då samlade Israels kung profeterna,+ 400 män, och sade till dem: ”Skall vi dra i krig mot Rạmot-Gịlead, eller skall jag låta bli?”+ Och de sade: ”Dra upp, och den sanne Guden skall ge staden i kungens hand.”
6 Men Jehosạfat sade: ”Finns det inte ännu en Jehovas profet här?+ Låt oss i så fall fråga genom honom.”+ 7 Då sade Israels kung till Jehosạfat:+ ”Det finns ännu en man+ genom vilken man kan fråga Jehova, men jag hatar honom,+ för han profeterar inte något gott för min räkning, utan alltid bara ont.+ Det är Mikạja,* Jimlas son.”+ Men Jehosạfat sade: ”Kungen skall inte säga så.”+
8 Så kallade Israels kung till sig en hovfunktionär+ och sade: ”Hämta snabbt Mikạja, Jimlas son.”+ 9 Israels kung och Jehosạfat, Judas kung, satt nu var och en på sin tron, klädda i sina skrudar,+ och de satt på tröskplatsen vid ingången till Samarias port, medan alla profeterna betedde sig som profeter inför dem.+ 10 Då gjorde sig Sidkịa, Kenaạnas son, horn+ av järn och sade: ”Detta är vad Jehova har sagt:+ ’Med dessa skall du stånga araméerna tills du utrotar dem.’”+ 11 Och alla de andra profeterna profeterade detsamma och sade: ”Dra upp till Rạmot-Gịlead, och du skall ha framgång,+ och Jehova skall ge staden i kungens hand.”+
12 Och budbäraren som hade gått för att kalla på Mikạja talade till honom och sade: ”Hör nu! Profeternas ord lovar samstämmigt* gott för kungen. Jag ber dig, låt ditt ord bli som ordet från en av dem+ och ge löfte om något gott.”+ 13 Men Mikạja* sade: ”Så sant Jehova lever,+ vad min Gud säger, det skall jag tala.”+ 14 När han sedan kom in till kungen sade kungen till honom: ”Mikạja,* skall vi dra i krig till Rạmot-Gịlead, eller skall jag låta bli?” Då sade han: ”Dra upp, och du skall ha framgång, och de skall ges i er hand.”+ 15 Då sade kungen till honom: ”Hur många gånger skall jag binda dig med ed+ att du inte skall säga mig annat än sanningen i Jehovas namn?”+ 16 Han sade då: ”Jag ser alla israeliterna skingrade på bergen, lika får som inte har någon herde.+ Och Jehova sade: ’Dessa har ingen herre.+ Låt dem vända tillbaka, var och en till sitt hus, i frid.’”+
17 Då sade Israels kung till Jehosạfat: ”Sade jag inte till dig: ’Han profeterar inte något gott för min räkning, bara ont’?”+
18 Och han sade vidare: ”Därför, hör Jehovas ord:+ Jag ser Jehova sitta på sin tron+ och himlens hela här+ stå till höger och till vänster om honom.+ 19 Och Jehova sade: ’Vem vill förleda Ahab, Israels kung, så att han drar upp och faller vid Rạmot-Gịlead?’ Och de talade, den ene sade ett, och den andre sade ett annat.+ 20 Till slut kom en ande+ fram och ställde sig inför Jehova och sade: ’Jag kan förleda honom.’ Då sade Jehova till honom: ’På vilket sätt?’+ 21 Och han sade: ’Jag skall gå ut och bli en bedräglig ande i alla hans profeters mun.’+ Då sade han: ’Förled honom du, och du kommer också att lyckas.+ Gå ut och gör så.’+ 22 Och nu, se, Jehova har lagt en bedräglig ande i dessa dina profeters mun,+ men Jehova själv har sagt att olycka skall drabba dig.”+
23 Sidkịa,+ Kenaạnas son,+ gick nu fram och slog Mikạja+ på kinden+ och sade: ”På vilken väg har Jehovas ande gått bort från mig för att tala med dig?”+ 24 Då sade Mikạja: ”Det skall du få se den dag+ då du går in i den innersta kammaren för att gömma dig.”+ 25 Då sade Israels kung: ”Ta Mikạja och för honom tillbaka till Amon, stadsföreståndaren, och till Joas, kungens son.+ 26 Och ni skall säga: ’Detta är vad kungen har sagt: ”Sätt den här mannen i interneringshuset+ och ge honom en minskad brödranson+ och en minskad vattenranson, tills jag kommer tillbaka välbehållen.”’”+ 27 Då sade Mikạja: ”Om du verkligen kommer tillbaka välbehållen, då har Jehova inte talat genom* mig.”+ Och han tillade: ”Hör, alla folk.”+
28 Och Israels kung och Jehosạfat, Judas kung, drog så upp till Rạmot-Gịlead.+ 29 Israels kung sade nu till Jehosạfat: ”Jag skall förklä+ mig och dra in* i striden, men klä du dig i dina egna kläder.”+ Så förklädde sig Israels kung, och de drog in i striden.+ 30 Men Arams kung hade befallt anförarna för de vagnar som tillhörde honom och sagt: ”Ni skall inte strida mot någon, vare sig liten eller stor, utan endast mot Israels kung.”+ 31 Och så snart anförarna för vagnarna såg Jehosạfat sade de till sig själva: ”Det är Israels kung.”+ Så de vek av mot honom för att strida, och Jehosạfat ropade på hjälp,+ och Jehova hjälpte honom.+ Gud lockade bort dem från honom.+ 32 Och så snart anförarna för vagnarna såg att det inte var Israels kung vände de om och följde inte efter honom mer.+
33 Men det var en man som spände sin båge och sköt på måfå och råkade träffa+ Israels kung i en skarv på rustningen, och därför sade han till vagnföraren:+ ”Vänd om och för mig ut ur lägret, för jag har blivit svårt sårad.”+ 34 Och striden tilltog i intensitet den dagen, och Israels kung måste hållas upprättstående i vagnen, vänd mot araméerna, ända till kvällen; och han dog vid den tid då solen gick ner.+