Hesekiel

33 Och Jehovas ord fortsatte att komma till mig, och det löd: 2 ”Människoson, tala till ditt folks söner+ och säg till dem:

’Om jag låter svärdet komma över ett land+ och landets folk,* alla utan undantag, tar en man* och sätter honom till väktare+ åt sig,* 3 och han ser svärdet komma över landet och blåser i hornet* och varnar folket,+ 4 och den som hör det verkligen hör hornets ljud, men inte låter varna sig,+ och svärdet kommer och tar bort honom, då skall hans blod komma över hans eget huvud.+ 5 Han hörde hornets ljud, men han lät inte varna sig. Hans blod skall komma över honom själv. Men hade han låtit varna sig, skulle hans själ* ha undkommit.+

6 Om däremot väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet+ och folket inte får någon varning och svärdet kommer och tar bort från dem en själ – för sin egen missgärning skall den tas bort,+ men dess blod skall jag kräva tillbaka av väktarens* hand.’+

7 Och du, människoson, jag har gjort dig till en väktare för Israels hus,+ och du skall höra ett ord från min mun och varna dem från mig.+ 8 När jag säger till den ondskefulle: ’Du ondskefulle, du skall ovillkorligen dö!’+ men du inte talar rent ut för att varna den ondskefulle för hans väg,+ skall han själv, som en ondskefull, dö i sin missgärning,+ men hans blod skall jag kräva tillbaka av din hand. 9 Men om du har varnat den ondskefulle för hans väg för att han skall vända om från den, men han inte vänder om från sin väg, skall han dö i sin missgärning,+ men du själv har befriat din själ.*+

10 Och du, människoson, säg till Israels hus: ’Så säger ni: ”Eftersom våra uppror och våra synder är över oss och vi ruttnar bort i dem,+ hur skall vi då kunna förbli vid liv?”’+ 11 Säg till dem: ’”Så sant jag lever”, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ”jag finner inte behag i den ondskefulles död,+ utan i att den ondskefulle vänder om+ från sin väg och får leva.+ Vänd om, vänd om från era onda vägar,+ ty varför skulle ni dö, ni av Israels hus?”’+

12 Och du, människoson, säg till ditt folks söner: ’Den rättfärdiges rättfärdighet skall inte befria honom på hans upprors dag.+ Och den ondskefulles ondska skall inte få honom att snava på den dag då han vänder om från sin ondska.+ Och den rättfärdige skall inte kunna förbli vid liv genom sin rättfärdighet* på den dag då han syndar.+ 13 När jag säger till den rättfärdige: ”Du skall helt visst få leva”, och han förtröstar på sin egen rättfärdighet och handlar orätt,+ skall ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan för den orätt som han har gjort – för den skall han dö.+

14 Och när jag säger till den ondskefulle: ”Du skall ovillkorligen dö”,+ och han vänder om från sin synd+ och handlar rätt och rättfärdigt,+ 15 och han, den ondskefulle, lämnar tillbaka pant,+ betalar tillbaka det som han har rövat+ och vandrar efter livets stadgar genom att inte handla orätt,+ så skall han helt visst få leva.+ Han skall inte dö. 16 Ingen av de synder han har begått skall bli ihågkommen till hans nackdel.+ Han har handlat rätt och rättfärdigt. Han skall helt visst få leva.’+

17 Och ditt folks söner säger: ’Jehovas* väg är inte rätt’,+ men det är deras väg som inte är rätt.

18 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt, då skall han dö på grund av detta.+ 19 Och när den ondskefulle vänder om från sin ondska och handlar rätt och rättfärdigt, är det på grund av detta som han skall få leva.+

20 Och ni säger: ’Jehovas* väg är inte rätt.’+ Jag skall döma er, var och en efter hans vägar,+ ni av Israels hus.”

21 Slutligen skedde det under det tolfte året av vår landsflykt, i tionde månaden, på femte dagen i månaden, att en flykting från Jerusalem kom till mig+ och sade: ”Staden har fallit!”+

22 Nu hade Jehovas hand kommit över mig på kvällen före flyktingens ankomst,+ och Han öppnade min mun innan denne kom till mig på morgonen, och min mun öppnades, och jag var inte längre stum.+

23 Då kom Jehovas ord till mig, och det löd: 24 ”Människoson, de som bor på dessa förhärjade platser+ säger om Israels jord: ’Abraham var bara en, och ändå tog han landet i besittning.+ Och vi är många; åt oss har landet blivit givet till besittning.’+

25 Säg därför till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Ni äter kött med blodet i,*+ och ni lyfter upp era ögon till era smutsiga avgudar,+ och ni utgjuter blod.+ Skulle ni då få besitta landet?+ 26 Ni litar* på ert svärd.+ Ni* gör något avskyvärt,+ och ni orenar var och en sin medmänniskas hustru.+ Skulle ni då få besitta landet?”’+

27 Detta är vad du skall säga till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Så sant jag lever, sannerligen, de som är på de förhärjade platserna skall falla för svärd;+ och den som är på marken skall jag ge till föda åt vilda djur;+ och de som är i fästena och i grottorna+ skall dö genom pest. 28 Och jag skall göra landet till en ödslig ödemark,+ ja en öde trakt, och dess stolta styrka skall bringas att upphöra,+ och Israels berg skall läggas öde,+ så att ingen drar fram där. 29 Och de skall inse att jag är Jehova, när jag gör landet till en ödslig ödemark,+ ja en öde trakt, på grund av alla de avskyvärdheter som de har bedrivit.”’+

30 Och du, människoson, ditt folks söner talar med varandra om dig utmed väggarna och i ingångarna till husen,+ och den ene talar med den andre, var och en med sin broder, och säger: ’Kom, det ber jag, och hör vad det är för ett ord som utgår från Jehova.’+ 31 Och de skall komma till dig, som ett folk kommer, och sitta inför dig som mitt folk;+ och de kommer att höra dina ord, men de kommer inte att handla efter dem,+ ty med sin mun ger de uttryck åt vällustiga begär, och deras hjärta går efter orätt vinning.+ 32 Och se, du är för dem som en sång om sensuell kärlek, som en som har vacker röst och spelar skickligt på ett stränginstrument.+ Och de hör dina ord, men ingen av dem handlar efter dem.+ 33 Men när det blir verklighet – se, det skall bli verklighet+ – då skall de inse att en profet har varit mitt ibland dem.”+