Hesekiel
24 Och Jehovas ord fortsatte att komma till mig under det nionde året, i tionde månaden, på tionde dagen i månaden, och det löd: 2 ”Människoson, skriv upp åt dig namnet på dagen, just denna dag. Babylons kung har på just denna dag kastat sig över Jerusalem.+ 3 Och framställ en liknelse* om det upproriska huset+ och säg om dem:
’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Sätt på grytan med vid öppning; sätt på den, och häll också vatten i den.+ 4 Samla bitar av kött i den,+ alla slags fina bitar, lår och bog; fyll den med de bästa benen. 5 Ta de bästa fåren;+ och lägg dessutom vedträna* i en ring under den. Låt bitarna* sjuda; koka också benen i den.”’”+
6 ”Därför, detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Ve blodsutgjutelsernas stad,*+ grytan med vid öppning, vars rost är i den, ja, vars rost inte har gått bort från den! Ta upp köttbit för köttbit ur den;+ det skall inte kastas lott därom.+ 7 Ty dess blod är i dess mitt.+ Hon lät det rinna ner över den glänsande, nakna klippan. Hon hällde det inte på jorden för att täcka över det med stoft.+ 8 För att låta raseri stiga upp, för att utkräva hämnd,+ har jag låtit hennes blod rinna ner över den glänsande, nakna klippan, så att det inte kan täckas över.’+
9 Därför, detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Ve blodsutgjutelsernas stad!+ Också jag skall göra bålet stort.+ 10 Lägg på många vedträn. Tänd elden. Koka köttet ordentligt. Och töm ut spadet,* och låt benen bli rykande heta. 11 Ställ den* tom på dess kolglöd, så att den blir het; och dess koppar skall bli upphettad, och dess orenhet skall smältas i den.+ Låt dess rost förtäras.+ 12 Vedermödor! Den har vållat trötthet, men dess myckna rost går inte bort från den.+ I elden med dess rost!’
13 ’Det var tygellöshet i din* orenhet.+ Därför var jag tvungen att rena dig, men du blev inte ren från din orenhet.+ Du blir inte ren igen förrän jag har stillat mitt raseri på dig.+ 14 Jag, Jehova, har talat.+ Det skall komma,+ och jag skall gripa in. Jag skall inte släppa efter,+ och jag skall inte bedrövas+ eller känna ånger.+ Efter dina vägar och efter dina gärningar skall man* döma dig’,+ lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande.”
15 Och Jehovas ord fortsatte att komma till mig, och det löd: 16 ”Människoson, se, genom en dödlig plåga* tar jag ifrån dig henne som du* värderar högt,+ och du får inte slå dig på bröstet av sorg, och du får inte gråta eller fälla tårar.+ 17 Sucka utan ord.* För de döda skall du inte anställa sorg.+ Bind på dig din huvudprydnad,+ och sätt sandalerna på dina fötter.+ Och du skall inte täcka över mustaschen,*+ och du skall inte äta människors bröd.”+
18 Och jag talade till folket på morgonen, och min hustru dog på kvällen. Följande morgon gjorde jag då alldeles som jag hade blivit befalld. 19 Och folket sade gång på gång till mig: ”Skall du inte berätta för oss vad dessa ting har med oss att göra, det som du gör?”+ 20 Då sade jag till dem: ”Jehovas ord har kommit till mig, och det lyder: 21 ’Säg till Israels hus: ”Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Se, jag vanhelgar min helgedom,+ er stolta styrka,+ det som ni* värderar högt+ och det som er själ har medömkan med; och era söner och era döttrar som ni har lämnat kvar – de skall falla för svärdet.+ 22 Och ni kommer att få göra alldeles som jag har gjort. Ni skall inte täcka över mustaschen,*+ och ni skall inte äta människors bröd.+ 23 Och er huvudprydnad skall ni ha på huvudet och era sandaler på fötterna. Ni skall inte slå er själva i veklagan, och ni skall inte gråta,+ men ni skall ruttna bort i era missgärningar,+ och ni skall stöna inför varandra.+ 24 Och Hesekiel har blivit ett förebud för er.+ Alldeles som han har gjort kommer ni att få göra. När det kommer,+ då skall ni inse att jag är den suveräne Herren Jehova.’”’”+
25 ”Och du, människoson, är det inte på den dag då jag tar ifrån dem deras fästning, det vackra de jublar över, det som de värderar högt+ och det som deras själ längtar efter, deras söner och deras döttrar,+ 26 är det inte på den dagen som en flykting skall komma till dig för att låta dina öron höra?+ 27 På den dagen skall din mun öppnas för flyktingen,+ och du skall tala och inte längre vara stum;+ och du skall bli ett förebud för dem,+ och de skall inse att jag är Jehova.”+