Hesekiel
14 Och några män* av de äldste i Israel kom till mig och satte sig ner inför mig.+ 2 Då kom Jehovas ord till mig, och det löd: 3 ”Människoson, dessa män har släppt in sina smutsiga avgudar* i sitt hjärta, och inför sina ansikten har de ställt upp den sten att snava på som är orsak till deras missgärning.+ Skall jag över huvud taget låta dem fråga mig till råds?+ 4 Tala därför med dem och säg till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Var och en* av Israels hus som släpper in sina smutsiga avgudar+ i sitt hjärta och som inför sitt ansikte ställer upp den sten att snava på som är orsak till hans missgärning och ändå kommer till profeten – jag, Jehova, jag skall själv svara honom i saken i överensstämmelse med hans många smutsiga avgudar,+ 5 för att gripa Israels hus i deras hjärta,+ eftersom de har dragit sig undan från mig genom sina smutsiga avgudar – allesammans.”’+
6 Säg därför till Israels hus: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Kom tillbaka och vänd er bort från era smutsiga avgudar+ och vänd era ansikten bort, ja från alla era avskyvärdheter;+ 7 ty var och en av Israels hus eller av de bofasta främlingarna, vilka bor som främlingar i Israel, som drar sig undan och inte följer mig+ och som släpper in sina smutsiga avgudar i sitt hjärta och som inför sitt ansikte ställer upp den sten att snava på som är orsak till hans missgärning och ändå kommer till profeten för att söka svar åt sig hos mig+ – jag, Jehova, jag skall själv svara honom. 8 Och jag skall vända mitt ansikte mot den mannen*+ och göra honom till ett tecken+ och till ett ordspråk,+ och jag skall utrota honom ur mitt folks mitt;+ och ni skall inse att jag är Jehova.”’+
9 ’Och om profeten blir narrad och talar ett ord, är det jag, Jehova, som har narrat den profeten;+ och jag skall räcka ut min hand mot honom och förinta honom ur mitt folk Israels mitt.+ 10 Och de skall bli tvungna att bära sin missgärning+ – den frågandes missgärning är alldeles som profetens missgärning+ – 11 för att de som är av Israels hus inte mer skall irra bort från att följa mig+ och inte mer skall orena sig med alla sina överträdelser. Och de skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud’,* lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande.”+
12 Och Jehovas ord fortsatte att komma till mig, och det löd: 13 ”Människoson, om ett land syndar mot mig genom att handla trolöst,+ så skall jag räcka ut min hand mot det och bryta sönder för det stavarna till de ringformade bröden,*+ och jag skall sända hungersnöd över det+ och utrota människor och husdjur ur det.”+ 14 ”’Och om dessa tre män,* Noa,+ Daniel+ och Job,+ var i dess mitt, skulle de på grund av sin rättfärdighet bara befria sin egen själ’,+ lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande.”+
15 ”’Eller om jag lät farliga vilda djur dra fram genom landet+ och de gjorde det folktomt*+ och det blev en ödslig ödemark som ingen drog fram genom på grund av de vilda djuren,+ 16 och dessa tre män var i dess mitt, då skulle de, så sant jag lever’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’inte befria vare sig söner eller döttrar; endast de själva skulle bli befriade, men landet skulle bli en ödslig ödemark.’”+
17 ”’Eller om jag lät svärdet komma över det landet+ och sade: ”Låt svärdet dra fram genom landet”, och jag utrotade människor* och husdjur ur det,+ 18 och dessa tre män var i dess mitt,+ skulle de, så sant jag lever’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’inte befria vare sig söner eller döttrar, utan endast de själva skulle bli befriade.’”+
19 ”’Eller om jag sände* pest över det landet+ och tömde ut mitt raseri över det med blod,+ för att utrota människor och husdjur ur det, 20 och Noa,+ Daniel+ och Job+ var i dess mitt,+ skulle de, så sant jag lever’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’inte befria vare sig son eller dotter; endast de skulle befria sin själ på grund av sin rättfärdighet.’”+
21 ”Ty detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Så skall det också vara när jag sänder mina fyra straffdomar som vållar skada+ – svärd och hungersnöd och farliga vilda djur och pest+ – över Jerusalem, för att utrota människor och husdjur ur det.+ 22 Men se, det skall lämnas kvar i det en undkommen skara, sådana som förs ut.+ Söner och döttrar, här är de! De drar ut till er, och ni skall se deras väg och deras gärningar.+ Och ni skall finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja allt det som jag har låtit komma över henne.’”
23 ”’Och det skall bli en tröst för er att se deras väg och deras gärningar; och ni skall inse att det inte var utan orsak som jag gjorde allt det som jag måste göra mot* henne’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande.”+