Romarbrevet
4 Vad kan vi då säga att Abraham uppnådde, han som vårt folk härstammar från?* 2 Om Abraham hade förklarats rättfärdig till följd av gärningar hade han haft något att vara stolt över, men inte inför Gud. 3 För vad säger Skriften? ”Abraham trodde på Jehova, och därför betraktades han som rättfärdig.”+ 4 Om någon utför ett arbete betraktas ju inte hans lön som generös omtanke, utan som något han har rätt till. 5 Men om någon tror på honom som kan förklara syndare rättfärdiga och inte stöder sig på sina egna gärningar, då betraktas han som rättfärdig på grund av sin tro.+ 6 David säger på liknande sätt att den som Gud betraktar som rättfärdig oberoende av gärningar är lycklig: 7 ”Lyckliga är de som har fått sina överträdelser förlåtna och sina synder övertäckta. 8 Lycklig är den som Jehova inte håller ansvarig* för de synder han begått.”+
9 Är det då bara omskurna som får del av denna lycka, eller är det även oomskurna?+ Vi säger ju: ”Abraham betraktades som rättfärdig på grund av sin tro.”+ 10 När betraktades han som rättfärdig? När han var omskuren eller oomskuren? Det var innan han blev omskuren, när han fortfarande var oomskuren. 11 Och han fick omskärelsen som ett tecken,+ ett sigill, som bekräftade att hans tro hade gjort honom rättfärdig när han fortfarande var oomskuren. På det sättet kunde han bli far både till alla oomskurna som har tro,+ så att de kan betraktas som rättfärdiga, 12 och till omskurna avkomlingar – inte bara till dem som håller fast vid omskärelsen utan också till dem som fortsätter vandra i vår far Abrahams+ fotspår genom att visa samma tro som han hade när han var oomskuren.
13 Det löfte som gavs åt Abraham och hans avkomlingar om att ärva en värld*+ gavs nämligen inte genom lag, utan genom rättfärdighet som kommer av tro.+ 14 För om det är de som håller sig till lagen som blir arvingar, då är tron meningslös och löftet utan kraft. 15 Lagen framkallar ju Guds vrede,+ men där det inte finns någon lag finns det inte heller någon överträdelse.+
16 Löftet gavs alltså som en följd av tro, för att det skulle vila på generös omtanke+ och därigenom gälla alla Abrahams avkomlingar,+ inte bara dem som håller fast vid lagen utan också dem som har tro som Abraham, allas vår far.+ 17 (Det är som Skriften säger: ”Jag har gjort dig till far till många nationer.”)+ Guds löfte var säkert, och Abraham hade tro på Gud, han som uppväcker de döda+ och som talar om* det som inte finns som om det redan fanns. 18 Fastän det såg hopplöst ut höll Abraham hoppet levande, för han hade tro på att han skulle bli far till många nationer enligt det som hade blivit sagt: ”Så många ska dina avkomlingar bli.”+ 19 Hans tro sviktade inte, trots att han visste att hans egen kropp var så gott som död (han var ju omkring 100 år gammal)+ och att Sara var för gammal för att få barn.+ 20 Guds löfte gjorde att han inte vacklade och brast i tro. I stället fick han kraft av sin tro och gav ära åt Gud. 21 Han var helt övertygad om att det Gud hade lovat, det kunde han också genomföra.+ 22 Därför ”betraktades han som rättfärdig”.+
23 Men orden ”han betraktades som rättfärdig” skrevs inte bara för hans skull,+ 24 utan också för vår skull. Vi kommer nämligen att betraktas som rättfärdiga eftersom vi tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda.+ 25 Han utlämnades för våra överträdelsers skull+ och uppväcktes för att vi skulle förklaras rättfärdiga.+