Domarboken

6 Men sedan gjorde israeliterna återigen det som var fel i Jehovas ögon,+ så Jehova lät midjaniterna få makt över dem i sju år.+ 2 Midjan förtryckte Israel,+ och på grund av midjaniterna gömde sig israeliterna* i bergen, i grottorna och på svårtillgängliga platser.+ 3 Midjaniter, amalekiter+ och österlänningar+ angrep israeliterna varje gång de hade sått. 4 De angrep dem* och skövlade alla odlingar ända till Gaza, och de lämnade inte kvar något som israeliterna kunde äta eller något får eller någon tjur eller någon åsna.+ 5 Som en gräshoppssvärm kom de med sin boskap och sina tält,+ de och deras kameler var oräkneliga.+ De drog in i landet och skövlade det. 6 Midjaniterna berövade israeliterna allt de hade, och israeliterna ropade till Jehova för att få hjälp.+

7 När israeliterna ropade till Jehova på grund av midjaniterna+ 8 skickade Jehova en profet till dem som sa: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Jag förde er ut ur Egypten, där ni var slavar.*+ 9 Jag räddade er från egyptierna och från alla som förtryckte er. Jag drev bort era fiender och gav er deras land.+ 10 Och jag sa till er: ”Jag är Jehova, er Gud.+ Ni ska inte tillbe* de gudar som dyrkas av amoréerna, som bodde i det här landet före er.”+ Men ni lydde inte mig.’”*+

11 Senare kom Jehovas ängel+ och satte sig under det stora trädet i Ofra, som tillhörde abiesriten+ Joas. Hans son Gịdeon+ höll på att tröska vete i vinpressen för att midjaniterna inte skulle se det. 12 Jehovas ängel visade sig för honom och sa: ”Jehova är med dig,+ du väldige krigare.” 13 Då sa Gịdeon: ”Förlåt mig, min herre, men om Jehova är med oss, varför har då allt det här drabbat oss?+ Var är Jehovas underbara gärningar som våra fäder talade om,+ när de berättade om hur han förde oss ut ur Egypten?+ Nu har Jehova svikit oss+ och överlämnat oss i Midjans våld.” 14 Jehova vände sig mot honom och sa: ”Använd den styrka du har, och du kommer att rädda Israel ur Midjans våld,+ för det är jag som sänder dig.” 15 Gịdeon svarade: ”Förlåt mig, Jehova. Hur ska jag kunna rädda Israel? Min klan* är ju den oansenligaste i Manasse, och jag är den obetydligaste i min fars familj.” 16 Men Jehova sa till honom: ”Eftersom jag är med dig+ kommer du att slå midjaniterna som om de vore en enda man.”

17 Gideon sa till honom: ”Om du nu har godkänt mig, så ge mig ett tecken på att det verkligen är du som talar med mig. 18 Jag ber dig, stanna här tills jag kommer tillbaka med en gåva och ställer fram den åt dig.”+ Då sa han: ”Jag väntar tills du kommer tillbaka.” 19 Och Gịdeon gick in och lagade till en killing och bakade osyrat bröd av en efa* mjöl.+ Han lade köttet i en korg och hällde spadet i en gryta. Sedan bar han ut det och serverade det under det stora trädet.

20 Den sanne Gudens ängel sa: ”Lägg köttet och det osyrade brödet på den stora klippan där, och häll spadet över.” Och han gjorde det. 21 Sedan sträckte Jehovas ängel ut sin stav och rörde vid köttet och det osyrade brödet. Då slog det upp eld från klippan, och köttet och det osyrade brödet slukades av lågorna.+ Sedan försvann Jehovas ängel. 22 När det gick upp för Gịdeon att det var Jehovas ängel+ utbrast han:

”Hjälp mig, suveräne Herre Jehova, eftersom jag har sett din ängel, Jehova, ansikte mot ansikte!”+ 23 Men Jehova sa till honom: ”Du kan vara trygg.* Var inte rädd,+ för du ska inte dö.” 24 Då byggde Gịdeon ett altare där åt Jehova, och än i dag kallas det Jehova-Shalọm.*+ Det står fortfarande kvar i abiesriternas Ofra.

25 Samma natt sa Jehova till honom: ”Ta din fars ungtjur, den* som är sju år, riv ner din fars baalsaltare och hugg ner den heliga pålen* som står bredvid.+ 26 Och du ska bygga ett altare åt Jehova, din Gud, med stenar i en rad på toppen av den här höjden. Ta sedan ungtjuren* och offra den som ett brännoffer på veden från den heliga pålen* som du har huggit ner.” 27 Då tog Gịdeon med sig tio av sina tjänare och gjorde precis som Jehova hade sagt till honom. Men eftersom han var rädd för sin fars familj och männen i staden, vågade han inte göra det på dagen utan gjorde det på natten.

28 När männen i staden steg upp tidigt nästa morgon såg de att baalsaltaret hade rivits ner, att den heliga pålen* bredvid det hade huggits ner och att ungtjuren* hade offrats på det nybyggda altaret. 29 Och de sa till varandra: ”Vem har gjort det här?” När de hade undersökt saken sa de: ”Det är Gịdeon, Joas son, som har gjort det.” 30 Männen i staden sa till Joas: ”Skicka ut din son. Han ska dö, för han har rivit ner baalsaltaret och huggit ner den heliga pålen* som stod bredvid.” 31 Joas+ sa till dem som stod runt honom: ”Måste ni verkligen försvara Baal? Måste ni rädda honom? Alla som försvarar honom ska dödas nu på morgonen.+ Om han är en gud kan han väl försvara sig själv+ mot den som har rivit ner hans altare.” 32 Och den dagen gav han Gịdeon namnet Jerubbạal* och sa: ”Låt Baal försvara sig själv, för någon har rivit ner hans altare.”

33 Midjaniterna,+ amalekiterna+ och österlänningarna allierade sig,+ och de gick över floden och slog läger i Jịsreeldalen.* 34 Jehovas ande kom över* Gịdeon+ och han blåste i hornet,+ och abiesriterna+ slöt upp bakom honom. 35 Han sände budbärare genom hela Manasses område, och de slöt också upp bakom honom. Han sände även budbärare genom Asers, Sẹbulons och Nạftalis områden, och de kom för att möta honom.

36 Sedan sa Gịdeon till den sanne Guden: ”Om du kommer att rädda Israel genom mig, som du har lovat,+ 37 ge mig då ett tecken. Jag lägger nyklippt ull på tröskplatsen. Om det bara kommer dagg på ullen men marken runt omkring den är torr, då vet jag att du kommer att rädda Israel genom mig, precis som du har lovat.” 38 Och så blev det. När han steg upp tidigt nästa morgon och kramade ur ullen, kom det så mycket vatten att det fyllde en stor skål. 39 Men Gịdeon sa till den sanne Guden: ”Låt inte din vrede flamma upp mot mig, men jag vill be om en sak till. Snälla, låt mig göra ett försök till med ullen. Jag ber dig, låt ullen vara torr men marken runt omkring vara våt av dagg.” 40 Och Gud gjorde precis så den natten. Det var dagg överallt på marken, men ullen var torr.