Jeremia
2 Jehovas ord kom till mig: 2 ”Gå och förkunna för Jerusalem: ’Så här säger Jehova:
”Jag minns hur tillgiven du var* som ung,+
hur du älskade mig under förlovningstiden,+
hur du följde mig i vildmarken,
i ett land där man inte sår.+
3 Israel var heligt för Jehova,+ det första av hans skörd.”’
’Alla som försöker sluka honom ska dra skuld över sig.
De ska drabbas av olycka’, säger Jehova.”+
4 Hör Jehovas ord, ni av Jakobs hus,
alla ni släkter av Israels hus.
5 Så här säger Jehova:
”Vad hade era förfäder emot mig+
eftersom de irrade så långt bort från mig?
De följde värdelösa avgudar+ och blev själva värdelösa.+
6 De frågade inte: ’Var är Jehova,
han som förde oss ut ur Egypten+
och ledde oss genom vildmarken,
genom ett land med öknar+ och klyftor,
genom ett land med torka+ och djup skugga,
genom ett land där ingen färdas
och ingen människa bor?’
7 Sedan förde jag er till ett land med fruktträdgårdar
för att låta er njuta av skördarna och allt det goda där.+
Men ni kom dit och orenade mitt land,
ni gjorde min egendom till något avskyvärt.+
8 Prästerna frågade inte: ’Var är Jehova?’+
De som undervisade i lagen kände mig inte,
herdarna gjorde uppror mot mig,+
profeterna profeterade i Baals namn,
och de följde gudar som inte kunde hjälpa dem.+
9 ’Därför ska jag även i fortsättningen gå till rätta med er’,+ säger Jehova,
’och jag ska gå till rätta med era barnbarn.’*
10 ’Men ge er av till Kittims kustland*+ och se efter.
Ja, sänd bud till Kedar+ och undersök noga,
ta reda på om något liknande har hänt.
11 Har en nation någonsin bytt ut sina gudar mot något som inte är gudar?
Men mitt folk har bytt ut min härlighet mot något värdelöst.+
12 Stirra häpet på detta, du himmel,
och rys av stor fasa’, säger Jehova,
13 ’för mitt folk har gjort två onda ting:
De har övergett mig, källan med levande vatten,+
och de har grävt* cisterner åt sig,
spruckna cisterner, som inte kan hålla vatten.’
14 ’Är Israel en tjänare eller en slav född i huset?
Varför har han då blivit ett byte?
De gjorde hans land till något man chockeras över.
Hans städer har blivit nedbrända, och ingen kan bo där.
16 Nofs*+ och Tạchpanches+ folk betar dig skallig.
17 Men är det inte självförvållat?
Du övergav ju Jehova, din Gud,+
när han ledde dig längs vägen.
19 Din ondska borde tukta dig,
din trolöshet borde tillrättavisa dig.
Förstå nu och inse hur dåligt och bittert det är+
att du har övergett Jehova, din Gud.
Du har inte visat någon respekt för mig’,+ säger den suveräne Herren, arméernas Jehova.
Men du sa: ”Jag vill inte tjäna dig”,
för på varje hög kulle och under varje grönskande träd+
låg du och skrevade och prostituerade dig.+
21 Jag planterade dig som en ädel röd vinstock,+ helt och hållet av äkta slag.
Hur kunde du då förvandlas inför mig till vilda skott av en främmande vinstock?’+
22 ’Om du så tvättade dig med soda* och stora mängder lut*
skulle din synd ändå vara en fläck inför mig’,+ säger den suveräne Herren Jehova.
23 Hur kan du säga: ’Jag har inte orenat mig,
jag har inte följt baalsgudarna’?
Tänk på ditt handlingssätt i dalen.
Inse vad du har gjort!
Du är som ett ystert ungt kamelsto,
som planlöst springer hit och dit.
24 Du är som en vildåsna, van vid vildmarken,
som lustfyllt sniffar i vinden efter en partner.
Vem kan hålla henne tillbaka när hon är i brunst?
Ingen som söker henne behöver trötta ut sig.
I parningstiden* kommer de att hitta henne.
25 Akta dig så att du inte blir barfota
och din strupe torr av törst.
Men du sa: ’Nej, det är lönlöst!+
26 Precis som en tjuv som tas på bar gärning
har Israels hus fått stå med skam,
de, deras kungar och deras furstar,
deras präster och deras profeter.+
27 De säger till ett träd: ’Du är min far’+
och till en sten: ’Du födde mig.’
De har vänt ryggen åt mig, inte ansiktet.+
Och i olyckans tid ska de säga:
’Kom och rädda oss!’+
28 Var är nu dina gudar, som du har gjort åt dig?+
Låt dem komma och rädda dig i olyckans tid, om de kan.
För du, Juda, har lika många gudar som städer.+
29 ’Varför fortsätter ni att anklaga mig?
Varför har ni alla gjort uppror mot mig?’+ säger Jehova.
30 Förgäves har jag straffat era söner.+
De tog inte emot tuktan.+
Ert eget svärd har slukat era profeter+
likt ett rovlystet lejon.
31 Ni som tillhör denna generation, tänk över Jehovas ord.
Har jag blivit som en vildmark för Israel
eller som ett land med förtryckande mörker?
Varför har mitt folk sagt: ’Vi går vart vi vill,
vi kommer inte tillbaka till dig’?+
Ändå har mitt eget folk glömt mig under lång tid.+
33 Så skicklig du är på att söka kärlek, du kvinna!
Du har övat upp dina färdigheter på ondskans väg.+
34 Till och med dina mantelflikar är nedfläckade av blod från fattiga och oskyldiga.+
De ertappades inte vid ett inbrott,
och ändå har du blod på alla dina mantelflikar.+
35 Men du säger: ’Jag är oskyldig.
Hans vrede har säkert vänt bort från mig.’
Men nu ska jag ställa dig till svars
eftersom du påstår: ’Jag har inte syndat.’
36 Varför tar du så lätt på din vacklande kurs?
37 Även av den orsaken ska du gå ut med händerna på huvudet,+
för Jehova har förkastat dem som du förlitar dig på.
De kommer inte att ge dig framgång.”