Andra Kungaboken

18 Under det tredje året som Hosea,+ Elahs son, var kung över Israel blev Hiskia+ kung. Han var son till Ahas,+ Judas kung. 2 Han var 25 år när han blev kung, och han regerade 29 år i Jerusalem. Hans mor hette Abi* och var dotter till Sakarja.+ 3 Han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon,+ precis som hans förfader David hade gjort.+ 4 Det var han som avskaffade offerhöjderna,+ slog sönder de heliga stoderna och högg ner den heliga pålen.*+ Han krossade också kopparormen som Mose hade gjort,+ för ända fram till dess hade israeliterna sänt upp offerrök åt den, och man kallade den kopparormsguden.* 5 Hiskia förtröstade på Jehova,+ Israels Gud. Ingen annan av Judas kungar var som han, varken före eller efter honom. 6 Han höll fast vid Jehova+ och vek inte av från att följa honom, utan höll de bud som Jehova hade gett Mose. 7 Och Jehova var med honom. Han handlade vist vad han än företog sig. Han gjorde uppror mot Assyriens kung och vägrade tjäna honom.+ 8 Han besegrade också filistéerna+ ända till Gaza och områdena runt omkring, från vakttorn till befäst stad.*

9 Under kung Hiskias fjärde år, det vill säga under det sjunde året som Hosea,+ Elahs son, var kung över Israel, drog Salmanạssar, Assyriens kung, upp mot Samaria och belägrade staden.+ 10 Efter närmare tre år intog de den.+ Samaria intogs alltså under Hiskias sjätte år, vilket var Hoseas, Israels kungs, nionde år. 11 Assyriens kung förde sedan israeliterna i landsflykt+ till Assyrien och lät dem bosätta sig i Hala och i Habor vid floden Gosan och i medernas städer.+ 12 Detta hände därför att de inte lyssnade till Jehova, sin Gud, utan bröt hans förbund, allt som Jehovas tjänare Mose hade befallt.+ De varken lyssnade eller lydde.

13 Under kung Hiskias 14:e år drog Sanhẹrib, Assyriens kung,+ upp mot alla befästa städer i Juda och intog dem.+ 14 Då sände Hiskia, Judas kung, följande meddelande till Assyriens kung i Lakis: ”Jag har handlat fel. Dra bort från mig, så ska jag ge dig allt som du begär.” Assyriens kung krävde då att Hiskia, Judas kung, skulle betala 300 talenter* silver och 30 talenter guld. 15 Så Hiskia gav honom allt silver som fanns i Jehovas hus och i skattkamrarna i kungens palats.+ 16 Det var då som Hiskia, Judas kung, tog bort* dörrarna till Jehovas tempel+ och dörrposterna som Hiskia själv hade överdragit med guld+ och gav det* åt Assyriens kung.

17 Från Lakis+ sände sedan Assyriens kung i väg överbefälhavaren,* överste hovmannen* och överste munskänken* med en väldig armé till kung Hiskia i Jerusalem.+ De marscherade till Jerusalem och ställde upp sig vid den övre dammens vattenledning, vid landsvägen till tvättarfältet.+ 18 De ropade på kungen, och Ẹljakim,+ Hilkias son, som ansvarade för kungens hushåll,* gick då ut till dem tillsammans med kungens sekreterare Shebna+ och historikern* Joa, Asafs son.

19 Överste munskänken sa till dem: ”Säg till Hiskia: ’Så här säger den store kungen, Assyriens kung: ”Vad har du för anledning att känna dig trygg?+ 20 Du säger: ’Jag har en strategi, och jag har kraft att föra krig.’ Men det är bara tomma ord. Vem förlitar du dig på, eftersom du vågar göra uppror mot mig?+ 21 Du litar förstås på stödet från Egypten,+ detta knäckta vassrör. Om man skulle stödja sig på det skulle det tränga in i handen och genomborra den. Det är så farao, Egyptens kung, är mot alla som litar på honom. 22 Ni kanske säger: ’Vi litar på Jehova, vår Gud.’+ Men är det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia har avskaffat?+ Och säger han inte till Juda och Jerusalem: ’Ni ska böja er ner för detta altare i Jerusalem’?”’+ 23 Ingå nu ett vad med min herre, Assyriens kung: Jag ska ge dig 2 000 hästar om du lyckas skaffa fram ryttare till dem.+ 24 Hur skulle du kunna driva tillbaka en enda ståthållare, en av min herres minst ansedda tjänare, när du förlitar dig på Egypten för att få vagnar och ryttare? 25 Du tror väl inte att det är utan Jehovas tillåtelse som jag har kommit för att ödelägga den här platsen? Jehova själv har sagt till mig: ’Dra upp mot detta land och ödelägg det.’”

26 Då sa Ẹljakim, Hilkias son, och Shebna+ och Joa till överste munskänken:+ ”Herre, du kan väl tala till oss på arameiska,+ för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judarnas språk medan folket uppe på muren hör på.”+ 27 Men munskänken svarade: ”Tror du verkligen att min herre skickade mig med detta budskap bara till dig och din herre? Nej, det är också till männen som sitter på muren, de som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er.”

28 Och munskänken ropade på judarnas språk: ”Hör detta budskap från den store kungen, Assyriens kung!+ 29 Så här säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er ur mitt våld.+ 30 Och låt inte Hiskia övertala er att lita på Jehova. Han säger ju: ”Jehova kommer att rädda oss. Den här staden ska inte falla för Assyriens kung.”+ 31 Lyssna inte på Hiskia, för det här är vad Assyriens kung säger: ”Slut fred med mig och överlämna er åt mig,* så ska ni alla få äta av er egen vinstock och ert eget fikonträd och dricka vatten ur er egen cistern. 32 Sedan ska jag ta er till ett land likt ert eget,+ ett land med säd och nytt vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung. Då får ni leva och behöver inte dö. Lyssna inte på Hiskia, för han försöker lura er när han säger: ’Jehova ska rädda oss.’ 33 Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur Assyriens kungs våld? 34 Var är Hamats+ och Arpads gudar? Var är Sefarvạjims,+ Henas och Ivas gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur mitt våld?+ 35 Vilken av ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land från mig? Så hur skulle Jehova kunna rädda Jerusalem ur mitt våld?”’”+

36 Men folket teg och sa inte ett ord, för kungen hade befallt: ”Ni får inte svara honom.”+ 37 Ẹljakim, Hilkias son, som ansvarade för kungens hushåll,* och sekreteraren Shebna och historikern* Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade vad överste munskänken hade sagt.