[rabsạris] Betyder ”överste (förste) hovfunktionär”.

Titel på den högste hovfunktionären i den assyriska och den babyloniska statsförvaltningen. En av de tre höga dignitärer som kungen i Assyrien sände till Jerusalem på kung Hiskias tid för att kräva att staden skulle kapitulera var rabsaris. (2Ku 18:17)

En av de babyloniska ämbetsmän som tog kontroll över Jerusalem när staden föll för Nebukadnessar 607 f.v.t. var rabsaris, och en man vid namn Nebusasban var rabsaris när Jeremia blev anvisad att bosätta sig hos Gedalja. (Jer 39:3, 13, 14; 40:1–5) Vid arkeologiska utgrävningar har man funnit inskrifter med denna titel. (Bulletin of the Israel Exploration Society, Jerusalem 1967, bd XXXI, sid. 77; Le palais royal d’Ugarit, III, Paris 1955, nr 16:162, sid. 126)

[Rabsạke] Av akkadiskan; betyder troligen ”överste (förste) munskänk”.

Titel på en högt uppsatt assyrisk ämbetsman. (2Ku 18:17) I en inskrift som den assyriske kungen Tiglat-Pileser III lät göra på en byggnad heter det: ”Jag sände en av mina ämbetsmän, rabsaq, till Tyros.” Och på en tavla som finns på British Museum finns följande inskrift av kung Assurbanipal: ”Jag gav befallning om att rabsaq ... skulle sluta sig till mina tidigare (stridande) styrkor (i Egypten).” (Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 282, 296)

När Sanherib, Assyriens kung, belägrade det judeiska fästet Lakis sände han en stor militärstyrka till Jerusalem under ledning av den högste befälhavaren, Tartan, tillsammans med två andra höga ämbetsmän, Rabsaris och Rabsake. (2Ku 18:17; hela skildringen finns också med i Jes 36, 37.) Av dessa tre höga assyriska ämbetsmän var det Rabsake som förde talan när de försökte tvinga kung Hiskia att kapitulera. (2Ku 18:19–25) De tre männen stod vid den övre dammens vattenledning. Denne Rabsake, vars personnamn vi inte får veta, talade flytande hebreiska och arameiska. Han ropade till kung Hiskia på hebreiska, men tre av Hiskias ämbetsmän gick ut för att möta honom. Kung Hiskias ämbetsmän bad Rabsake att tala arameiska med dem i stället för att använda ”judarnas språk”, eftersom folket på muren hörde på. (2Ku 18:26, 27) Men situationen passade propagandisten Rabsakes syften – han ville att folket skulle höra vad han sade för att det skulle dämpa deras kampvilja. Med ord avsedda att ingjuta fruktan, med falska löften, lögner och hån och med smädelser mot Jehova fortsatte Rabsake att ropa ännu högre på hebreiska. Han lade samtidigt fram argument för att få folket att svika kung Hiskia genom att överlämna sig till den assyriska hären. (2Ku 18:28–35) Invånarna i Jerusalem förblev trots detta lojala mot Hiskia. (2Ku 18:36)