Domarboken

9 Längre fram gick Abimẹlek,+ Jerubbạals son, till sina morbröder i Sikem, och han sa till dem och till hela sin morfars släkt: 2 ”Jag ber er, fråga de främsta männen* i Sikem: ’Vad föredrar ni, att alla Jerubbạals 70 söner+ härskar över er eller att en enda man härskar över er? Tänk på att vi är av samma kött och blod.’”*

3 Då lade Abimẹleks morbröder fram hans sak inför de främsta männen i Sikem, och de övertalades att ställa sig på Abimẹleks sida,* för de sa: ”Han är ju trots allt vår bror.” 4 De gav Abimẹlek 70 silverstycken från Baal-Berits tempel,*+ och för dem lejde han lata och samvetslösa män som skulle följa honom. 5 Sedan gick han till sin fars hus i Ofra+ och dödade sina bröder,+ Jerubbạals 70 söner, på en och samma sten. Den ende som överlevde var Jotam, Jerubbạals yngste son, för han hade gömt sig.

6 Sedan samlades de främsta männen i Sikem och de som bodde i Bet-Millo vid det stora trädet, vid pelaren som var i Sikem, och där gjorde de Abimẹlek till kung.+

7 När man berättade detta för Jotam gick han genast upp på toppen av berget Gerissịm+ och ropade högt: ”Lyssna på mig, ni som är de främsta i Sikem, så kommer Gud att lyssna på er.

8 En gång skulle några träd smörja en kung över sig. De sa till olivträdet: ’Härska över oss.’+ 9 Men olivträdet sa: ’Skulle jag avstå från min olja,* som man använder för att ära Gud och människor med, för att vaja över de andra träden?’ 10 Då sa träden till fikonträdet: ’Kom och härska över oss.’ 11 Men fikonträdet svarade: ’Skulle jag avstå från min sötma och min fina frukt för att vaja över de andra träden?’ 12 Sedan sa träden till vinstocken: ’Kom och härska över oss.’ 13 Vinstocken svarade: ’Skulle jag avstå från mitt nya vin, som gläder Gud och människor, för att vaja över träden?’ 14 Till slut sa alla träden till törnbusken: ’Kom och härska över oss.’+ 15 Då sa törnbusken: ’Om ni verkligen vill smörja mig till kung över er, så kom och sök skydd i min skugga. Men om inte, ska eld slå ut från mig och sluka Libanons cedrar.’

16 Var ni ärliga och uppriktiga när ni gjorde Abimẹlek till kung?+ Och har ni visat godhet mot Jerubbạal och hans familj, och har ni behandlat honom som han förtjänar? 17 När min far stred för er+ riskerade han sitt liv* för att kunna befria er från midjaniterna.+ 18 Men i dag har ni gjort uppror mot min fars familj och dödat hans 70 söner på en och samma sten.+ Och sedan gjorde ni Abimẹlek, hans bihustrus* son,+ till kung över de främsta männen i Sikem, bara för att han är er bror. 19 Om ni i dag har handlat ärligt och uppriktigt mot Jerubbạal och hans familj, ja, då kan ni glädja er över Abimẹlek och låta honom glädja sig över er. 20 Men om inte, ska eld gå ut från Abimẹlek och sluka de främsta männen i Sikem och Bet-Millo,+ och eld ska gå ut från de främsta männen i Sikem och Bet-Millo och sluka Abimẹlek.”+

21 Sedan flydde Jotam+ till Beer, och han bosatte sig där för att komma undan sin bror Abimẹlek.

22 Abimẹlek härskade* över Israel i tre år. 23 Sedan lät Gud fiendskap utvecklas* mellan Abimẹlek och de främsta männen i Sikem, och de började konspirera mot Abimẹlek. 24 Det skedde för att hämnd skulle utkrävas för våldshandlingen mot Jerubbạals 70 söner, så att ansvaret för deras blod skulle läggas på deras bror Abimẹlek, som hade dödat dem,+ och på de främsta männen i Sikem, som hade hjälpt honom att döda dem. 25 För att skada Abimẹlek lade männen i Sikem folk i bakhåll uppe i bergen, och de brukade plundra alla som passerade. Med tiden fick Abimẹlek reda på det.

26 Sedan kom Gaal, Ebeds son, och hans bröder till Sikem,+ och de främsta männen där fick förtroende för honom. 27 Männen i Sikem gick till sina vingårdar och plockade druvor och trampade dem. Sedan ordnade de en fest, och de gick in i sin guds hus+ och åt och drack och förbannade Abimẹlek. 28 Och Gaal, Ebeds son, sa: ”Vem är Abimẹlek, och vem är Sikem,* eftersom vi ska tjäna dem? Är inte Abimẹlek Jerubbạals+ son, och är inte Sebul hans befälhavare? Det är bättre att vi tjänar sönerna till Hamor, Sikems far! Varför skulle vi tjäna Abimẹlek? 29 Om detta folk bara vore under mitt befäl! Då skulle jag göra mig av med Abimẹlek.” Och han utmanade Abimẹlek genom att säga: ”Utöka din armé och kom hit.”

30 När Sebul, stadens furste, hörde vad Gaal, Ebeds son, hade sagt fick han ett vredesutbrott. 31 Och han sände i hemlighet* budbärare till Abimẹlek och sa: ”Gaal, Ebeds son, och hans bröder är i Sikem, och de hetsar upp hela staden mot dig. 32 Bryt upp i natt, du och dina män, och lägg er i bakhåll ute på fälten. 33 Så fort det blir gryning ska ni stiga upp och anfalla staden. Och när Gaal och hans män drar ut mot dig ska du göra allt du kan för att besegra honom.”*

34 Så under natten gav sig Abimẹlek och hans män i väg, och de delade upp sig i fyra grupper och lade sig i bakhåll mot Sikem. 35 När Gaal, Ebeds son, kom ut och ställde sig vid ingången till stadsporten, lämnade Abimẹlek och hans män bakhållet. 36 Gaal fick syn på dem och sa till Sebul: ”Titta! Det kommer folk ner från bergen.” Men Sebul sa: ”Det är bara skuggor från bergen som ser ut som människor.”

37 Men Gaal fortsatte: ”Jo, det kommer folk ner från höglandet,* och en grupp kommer på vägen som går förbi det stora trädet Meonẹnim.” 38 Då sa Sebul: ”Du som var så självsäker och sa: ’Vem är Abimẹlek, eftersom vi ska tjäna honom?’+ Var det inte det här folket som du hånade? Dra ut och strid mot dem.”

39 Så Gaal drog ut i spetsen för männen i Sikem och stred mot Abimẹlek. 40 Abimẹlek gick till motangrepp, och Gaal tvingades fly för honom. Många stupade, och det låg döda kroppar hela vägen fram till stadsporten.

41 Och Abimẹlek bodde kvar i Arụma, och Sebul+ drev bort Gaal och hans bröder från Sikem. 42 Nästa dag gick folket ut på fälten, och Abimẹlek fick höra det. 43 Då tog han sina män och delade upp dem i tre grupper, och de lade sig i bakhåll ute på fälten. När han såg att folket var på väg ut ur staden gick han till anfall och dödade dem. 44 Abimẹlek och de män som var med honom stormade fram och blockerade ingången till stadsporten, medan två grupper anföll och dödade dem som var på fälten. 45 Abimẹlek fortsatte striden mot staden hela den dagen och intog den till slut. Han dödade invånarna, rev ner staden+ och beströdde platsen med salt.

46 När alla de främsta männen i Sikems torn hörde det, gav de sig genast i väg till valvet* i El-Berits tempel.*+ 47 Så fort Abimẹlek fick veta att alla de främsta männen från Sikems torn hade samlats där, 48 gick han och hans män upp på berget Zalmon. Abimẹlek tog en yxa och högg av en trädgren och lyfte upp den på axeln och sa till männen som var med honom: ”Skynda er och gör som jag!” 49 Då högg alla männen av en gren och följde Abimẹlek. Sedan lade de grenarna mot valvet och satte eld på det. På det sättet dog också alla från Sikems torn, omkring 1 000 män och kvinnor.

50 Abimẹlek drog sedan vidare till Tebes. Han belägrade staden och intog den. 51 Mitt i staden fanns ett befäst torn, och dit flydde alla män och kvinnor och de främsta männen i staden. De stängde in sig och tog sig upp på taket. 52 När Abimẹlek kom fram dit gick han till anfall. Han tog sig ända fram till ingången till tornet för att sätta eld på det. 53 Då kastade en av kvinnorna ner en kvarnsten rakt i huvudet på Abimẹlek, och den krossade hans skalle.+ 54 Han kallade snabbt på sin vapendragare och sa: ”Dra ditt svärd och döda mig! Ingen ska kunna säga att det var en kvinna som dödade mig.” Då stötte tjänaren svärdet i honom, och han dog.

55 När männen i Israel såg att Abimẹlek var död återvände de hem. 56 Gud lät alltså Abimẹlek få betala för det onda han hade gjort mot sin far när han dödade sina 70 bröder.+ 57 Gud lät också allt det onda som männen i Sikem hade gjort falla tillbaka på dem själva. Så drabbades de av Jotams, Jerubbạals+ sons, förbannelse.+