Första Moseboken

41 När det hade gått två hela år drömde farao+ att han stod vid Nilen. 2 Och upp ur floden kom sju feta och fina kor, och de började beta i gräset vid floden.+ 3 Och det kom upp sju andra kor efter dem, magra och fula, och de ställde sig bredvid de feta korna på Nilens strand. 4 Och de magra och fula korna åt upp de feta och fina korna. Sedan vaknade farao.

5 Men han somnade om och drömde igen. Nu såg han sju ax som växte på samma strå, fylliga och fina.+ 6 Och sedan växte det upp sju ax som var tunna och svedda av östanvinden. 7 Och de tunna axen slukade de sju fylliga och fina axen. Sedan vaknade farao och förstod att det var en dröm.

8 Men på morgonen blev han* orolig. Han sände därför bud efter alla magiker* och visa män i Egypten. Farao berättade sina drömmar för dem, men det var ingen som kunde tyda dem.

9 Då vände sig chefen för munskänkarna till farao och sa: ”Nu måste jag bekänna mina synder. 10 Vid ett tillfälle var farao arg på sina tjänare och satte både mig och chefen för bagarna i häkte hos chefen för livvakten.+ 11 En natt längre fram hade vi båda en dröm. Vi drömde var sin dröm med var sin betydelse.+ 12 Och tillsammans med oss var det en ung hebré som var tjänare hos chefen för livvakten.+ När vi berättade våra drömmar för honom+ kunde han tyda dem. 13 Och det blev precis som han hade berättat för oss. Jag blev återinsatt i min tjänst, och den andre mannen hängdes upp på en påle.”+

14 Farao sände då bud efter Josef,+ och man skyndade sig att hämta honom från fängelset.*+ Josef rakade sig och bytte kläder och gick in till farao. 15 Farao sa till honom: ”Jag har haft en dröm som ingen kan tyda. Men jag har hört att du kan tyda drömmar.”+ 16 Då svarade Josef: ”Nej, inte jag, men Gud kommer att ge farao ett budskap om framgång.”+

17 Farao berättade då för Josef: ”I drömmen stod jag på Nilens strand. 18 Då kom det upp sju kor ur Nilen, feta och fina, och de började beta i gräset vid floden.+ 19 Sedan kom det upp sju andra kor, magra och fula och eländiga. Så fula kor har jag inte sett någonstans i hela Egypten. 20 Och de magra och fula korna åt upp de sju feta korna. 21 Men fast de åt upp dem märktes det inte på dem. De var lika magra och eländiga som förut. Sedan vaknade jag.

22 Och jag fortsatte drömma, och jag såg sju ax som växte på samma strå, fylliga och fina.+ 23 Efter det växte det upp sju förtorkade ax, tunna och svedda av östanvinden. 24 Sedan slukade de tunna axen de sju fina axen. Jag har berättat det här för magikerna,+ men ingen av dem kunde förklara det för mig.”+

25 Då sa Josef till farao: ”Båda drömmarna betyder samma sak. Den sanne Guden har berättat för farao vad han tänker göra.+ 26 De sju fina korna betyder sju år, och de sju fina axen betyder också sju år. Drömmarna betyder samma sak. 27 De sju magra och fula korna som kom efter de fina betyder sju år, precis som de sju tomma axen, svedda av östanvinden. Det kommer att bli sju år med hungersnöd. 28 Det är precis som jag sa: Den sanne Guden har visat farao vad han tänker göra.

29 Det ska komma sju år med stort överflöd i hela Egypten. 30 Men sedan kommer det sju år med hungersnöd, och överflödet i Egypten ska bli bortglömt, och svälten kommer att utarma landet.+ 31 På grund av denna mycket svåra hungersnöd kommer man inte att minnas det tidigare överflödet i landet. 32 Att farao fick drömmen två gånger betyder att saken är fastslagen av den sanne Guden, och han kommer att genomföra det snart.

33 Därför behöver farao se sig om efter en klok och förståndig man och sätta honom över Egyptens land. 34 Farao bör agera och sätta tillsyningsmän över landet och ta upp en femtedel av landets avkastning under de sju åren med överflöd.+ 35 Och de ska samla in livsmedel under de kommande goda åren. I städerna ska de bygga upp lager av spannmål som ska förvaras i förråd som tillhör farao.+ 36 På det sättet får Egypten tillgång till livsmedel under de sju åren av svält som ska drabba landet, så att folket och boskapen inte går under.”+

37 Farao och alla hans tjänare tyckte att det var ett bra förslag. 38 Så farao sa till sina tjänare: ”Finns det någon som är bättre lämpad än Josef, som har Guds ande?” 39 Sedan sa farao till Josef: ”Eftersom det är Gud som har låtit dig få veta allt detta kan det inte finnas någon som är lika klok och förståndig som du. 40 Jag ska sätta dig över mitt hus, och hela mitt folk ska utan förbehåll lyda dig.+ Det är bara jag som kommer att vara mäktigare än du, eftersom jag är kung.”* 41 Och farao fortsatte: ”Härmed sätter jag dig över hela Egyptens land.”+ 42 Därefter tog farao av sig signetringen och satte den på Josefs finger, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en guldkedja om hans hals. 43 Dessutom lät han Josef åka i den näst förnämsta vagnen, och man ropade ”Avrékh!”* framför honom. Och farao satte honom över hela Egyptens land.

44 Farao sa dessutom till Josef: ”Jag är farao, men utan ditt godkännande ska ingen få göra någonting* i hela Egypten.”+ 45 Sedan gav farao Josef namnet Sạfenat-Panẹa och gav honom Ạsenat+ till hustru. Hon var dotter till Potifẹra, prästen i On.* Och Josef började ha tillsyn över* Egyptens land.+ 46 Josef var 30 år+ när han stod inför* farao, Egyptens kung.

Sedan lämnade Josef farao och reste omkring i hela landet. 47 Och under de sju åren med överflöd gav landet rika skördar.* 48 Och under de sju åren samlade han in all spannmål i Egypten och lagrade det i städerna. I varje stad lagrade han grödorna från fälten runt omkring. 49 Josef fortsatte att lagra spannmål i mycket stor mängd, som sanden i havet. Till slut blev det omöjligt att hålla räkning på all spannmål.

50 Innan åren av svält började fick Josef två söner+ med Ạsenat, dotter till Potifẹra, prästen i On.* 51 Josef gav den förstfödde namnet Manasse,*+ för han sa: ”Gud har fått mig att glömma alla mina svårigheter och hela min fars hushåll.” 52 Sin andre son gav han namnet Efraim,*+ för han sa: ”Gud har gett mig barn i mitt lidandes land.”+

53 Efter de sju åren med överflöd i Egypten+ 54 kom de sju svältåren, precis som Josef hade sagt.+ Och det blev svält i alla andra länder, men överallt i Egypten fanns det mat.*+ 55 Till slut drabbades även Egypten av svälten, och folket började ropa högt till farao efter mat.*+ Då sa farao till dem: ”Gå till Josef och gör som han säger till er.”+ 56 Svälten fortsatte att breda ut sig över hela jorden.+ Och Josef öppnade alla spannmålslagren och började sälja till egyptierna,+ eftersom svälten var svår i Egypten. 57 Dessutom kom folk från alla länder till Egypten för att köpa spannmål av Josef, eftersom svälten var svår överallt.+