Jesaja
”Damaskus ska upphöra att vara en stad
och bli en ruinhög.+
2 Ạroers+ städer ska bli övergivna.
Där ska fårhjordar lägga sig ner
utan att någon skrämmer dem.
De som är kvar av Aram ska likt israeliterna*
förlora sin härlighet”, säger arméernas Jehova.
5 Det ska vara som när man skördar säden som lämnats kvar
och samlar axen i sin famn,
6 Det finns inte mycket kvar att samla in.
Det är precis som när man slår på ett olivträd:
bara två, tre mogna oliver blir kvar på den översta grenen,
bara fyra, fem på de fruktbärande grenarna”,+ säger Jehova, Israels Gud.
7 Den dagen ska människorna blicka upp till sin skapare, och deras ögon ska vara riktade mot Israels Helige. 8 De ska inte se åt sina altaren,+ sina händers verk.+ De ska inte rikta blicken mot det som deras fingrar format, varken mot de heliga pålarna* eller rökelseställen.
9 Den dagen ska deras befästa städer bli som en övergiven plats i skogen,+
som en gren som övergetts för israeliternas skull.
Landet ska bli en ödemark.
11 På dagen inhägnar du omsorgsfullt din trädgård,
redan på morgonen spirar det du sått,
men skörden uteblir den dag sjukdom och obotlig smärta drabbar dig.+
12 Hör! Det är ett dån av många folk,
som dånet av ett upprört hav!
Ljudet från nationer i tumult,
som det mäktiga havets rytande!
13 Nationerna ska dåna som havet ryter.
Han ska tillrättavisa dem, och de ska fly långt bort,
de ska jagas som agnar för vinden på bergen,
som en virvlande tistel* i stormvinden.
14 På kvällen råder skräck.
Innan morgonen kommer är de borta.
Så ska det gå för dem som plundrar oss,
för dem som skövlar oss.