Job

 2 ”Hur kan en vis man svara med tomma argument*

och fylla bröstet med östanvind?*

 3 Att tillrättavisa med ord är inte till någon nytta,

att bara prata hjälper inte.

 4 Du undergräver gudsfruktan,

du bryter ner respekten för Gud.

 5 Det är dina synder som styr vad du säger,*

och du kommer med förrädiska ord.

 6 Din egen mun dömer dig, inte jag,

dina egna läppar vittnar mot dig.+

 7 Var du den första människan som föddes,

blev du till före bergen?

10 Bland oss finns både gamla och gråhåriga,+

män som är mycket äldre än din far.

11 Är tröstande ord från Gud inte nog för dig,

milda och vänliga ord?

12 Varför låter du känslorna ta över,

varför blixtrar dina ögon av vrede?

13 Du riktar ju din ilska* mot Gud,

och därför talar du som du gör.

14 Hur skulle en människa* kunna vara ren,

en som är född av en kvinna vara rättfärdig?+

15 Inte ens änglarna* litar han på,

inte ens himlen är ren i hans ögon.+

16 Skulle han då lita på en avskyvärd och fördärvad människa,+

på en man som dricker orättfärdighet som vatten?

Jag ska berätta vad jag har lagt märke till,

18 det som visa män har hört från sina fäder,+

det som de har avslöjat.

19 De ägde ensamma landet,

ingen främling kom in bland dem.

20 Den onda människan lider alla sina dagar,

tyrannen plågas alla sina tilldelade år.

21 Han hör skrämmande ljud,+

i fredstid attackeras han av rövare.

22 Han tror inte att han kommer undan mörkret,+

han är dömd att falla för svärdet.

24 Ångest och nöd skrämmer honom,

övermannar honom som en kung rustad för strid.

25 Han lyfter hotfullt sin hand mot Gud,

han utmanar* den Allsmäktige.

26 Trotsigt stormar han fram mot honom

med sin tjocka, robusta sköld.*

27 Hans ansikte är utspänt av fetma,

höfterna är stinna av fett,*

28 men han bor i städer som ska läggas i ruiner,

i hus där ingen längre ska bo,

hus som kommer att förvandlas till stenhögar.

29 Han ska inte bli rik, hans förmögenhet ska inte växa,

och hans egendomar ska inte breda ut sig i landet.

30 Han kommer inte undan mörkret,

han ska bli som ett träd vars kvist* förbränns i flammorna.

31 Han borde inte lita på något värdelöst och lura sig själv,

för det han belönas med då är också värdelöst.

32 Det kommer att hända innan hans dag är här,

hans grenar kommer aldrig att grönska.+

33 Han ska bli som en vinstock som tappar sina omogna druvor,

som ett olivträd som fäller sina blommor.

34 För de gudlösa* bär inte frukt,+

och de korruptas tält ska slukas av eld.

35 De är havande med problem och föder ondska,

svek växer i deras buk.”