Domarboken
13 Israeliterna gjorde återigen det som var ont i Jehovas ögon,+ och Jehova lät filistéerna+ härska över dem i 40 år.
2 Det fanns en man från Sora+ av daniternas+ släkt som hette Manọa.+ Hans hustru kunde inte få barn, så hon var barnlös.+ 3 Efter en tid visade sig Jehovas ängel för henne och sa: ”Du är ofruktsam och har inga barn. Men du kommer att bli gravid och föda en son.+ 4 Var noga med att inte dricka vin eller något annat som innehåller alkohol,+ och ät inget orent.+ 5 Ja, du kommer att bli gravid och föda en son, och hans hår får aldrig klippas,*+ för han ska vara en Guds nasir från födseln,* och han ska rädda Israel ur filistéernas våld.”+
6 Sedan gick hon och berättade för sin man: ”Det kom en man från den sanne Guden till mig, och han såg ut som en ängel och var mycket respektingivande. Jag frågade inte var han kom ifrån, och han berättade inte vad han hette.+ 7 Han sa: ’Du kommer att bli gravid och föda en son. Drick inte vin eller något annat som innehåller alkohol, och ät inget orent, för barnet ska vara en Guds nasir från födseln* ända till sin död.’”
8 Manọa vädjade till Jehova: ”Förlåt mig, Jehova. Snälla, låt den sanne Gudens man komma tillbaka och berätta hur vi ska uppfostra pojken som vi ska få.” 9 Den sanne Guden lyssnade på Manọa, och ängeln kom tillbaka till henne medan hon var ute på fälten, men hennes man Manọa var inte där. 10 Hon sprang snabbt och berättade för honom: ”Mannen som kom till mig häromdagen har kommit tillbaka.”+
11 Då följde Manọa med sin hustru. Han kom till mannen och frågade: ”Var det du som talade med min hustru?” Han svarade: ”Ja, det var jag.” 12 Då sa Manọa: ”Må dina ord gå i uppfyllelse! Vad kommer barnet att få för liv, och vad kommer han att uträtta?”+ 13 Jehovas ängel svarade Manọa: ”Din hustru ska avhålla sig från allt jag nämnde.+ 14 Hon får inte äta något som kommer från vinstocken, inte dricka vin eller något annat som innehåller alkohol+ och inte äta något orent.+ Hon måste rätta sig efter allt som jag sagt.”
15 Då sa Manọa till Jehovas ängel: ”Snälla, stanna en stund så att vi kan laga till en killing åt dig.”+ 16 Men Jehovas ängel svarade: ”Även om jag stannar kommer jag inte att äta av din mat, men om du vill bära fram ett brännoffer åt Jehova kan du göra det.” Manọa visste inte att det var Jehovas ängel. 17 Sedan sa Manọa till Jehovas ängel: ”Berätta vad du heter,+ så att vi kan ära dig när dina ord går i uppfyllelse.” 18 Men Jehovas ängel sa: ”Fråga inte efter mitt namn. Mitt namn är ofattbart.”
19 Manọa tog killingen och sädesoffret och offrade det åt Jehova på klippan. Och han gjorde något fantastiskt medan Manọa och hans hustru såg på. 20 När lågorna från altaret steg upp mot himlen, steg Jehovas ängel upp i lågorna medan Manọa och hans hustru såg på. Och de föll ner med ansiktet mot marken. 21 Då förstod Manọa att det var Jehovas ängel.+ Efter det visade sig Jehovas ängel inte mer för Manọa och hans hustru. 22 Manọa sa till henne: ”Nu kommer vi att dö, för vi har sett Gud.”+ 23 Men hon sa: ”Om Jehova hade velat döda oss hade han inte tagit emot vårt brännoffer+ och sädesoffer, och han hade inte heller låtit oss se allt detta eller höra något av allt detta.”
24 Längre fram födde hon en son och gav honom namnet Simson,+ och Jehova välsignade pojken under hans uppväxt. 25 När tiden var inne började Jehovas ande verka på honom+ i Mạhane-Dan+ mellan Sora och Ẹstaol.+