Josua

5 Alla amoréernas+ kungar som var på Jordans västra sida* och alla kanaanéernas+ kungar som var vid havet fick höra att Jehova hade låtit vattnet i Jordan torka bort framför israeliterna. Då blev de mycket rädda,* och de tappade allt mod*+ på grund av israeliterna.+

2 Vid den tiden sa Jehova till Josua: ”Gör flintknivar och omskär+ männen i Israel igen, en andra gång.” 3 Då gjorde Josua flintknivar och omskar männen i Israel vid Gịbeat-Haạralot.*+ 4 Skälet till att Josua gjorde det var att alla män som hade dragit ut ur Egypten, alla krigare,* hade dött under vandringen i vildmarken.+ 5 Alla som drog ut ur Egypten var omskurna, men ingen som fötts under vandringen i vildmarken sedan de lämnat Egypten hade blivit omskuren. 6 Israeliterna hade vandrat 40 år+ i vildmarken tills hela nationen dött ut, det vill säga de krigare som lämnat Egypten och som inte lydde Jehovas röst.+ Jehova hade svurit att de aldrig skulle få se det land+ som Jehova med ed hade lovat deras förfäder att ge sitt folk,*+ ett land som flödar av mjölk och honung.+ 7 Så han ersatte dem med deras söner.+ Det var alltså dem Josua omskar, eftersom de inte hade omskurits under vandringen.

8 När alla män hade blivit omskurna stannade de i lägret och vilade tills de hade återhämtat sig.

9 Då sa Jehova till Josua: ”I dag har jag tagit bort* egyptiernas hån från er.” Därför fick den platsen heta Gilgal,*+ och det heter den fortfarande.

10 Medan israeliterna var lägrade i Gilgal på Jerikos ökenslätter firade de påsken på kvällen den 14:e dagen i månaden.+ 11 Och dagen efter påsken, just den dagen, började de äta av det landet gav, osyrat bröd+ och rostade sädeskorn. 12 Den dagen upphörde mannat, när de hade ätit av det landet gav. Israeliterna fick inte längre något manna,+ utan det året började de äta av det som var skördat i Kanaans land.+

13 En dag när Josua var i närheten av Jeriko fick han plötsligt se en man+ som stod framför honom med ett draget svärd i handen.+ Josua gick fram till honom och sa: ”Är du på vår sida eller på våra fienders?” 14 Han svarade: ”Jag* har kommit som furste* över Jehovas armé.”+ I djup respekt föll då Josua ner med ansiktet mot marken och sa: ”Herre, vad har du att säga till din tjänare?” 15 Fursten över Jehovas armé svarade: ”Ta av dig sandalerna, för platsen du står på är helig.” Och Josua gjorde det på en gång.+