Jesaja
63 Vem är det som kommer från Edom,+
från Bosra+ i färgstarka* kläder,
som bär praktfull dräkt
och som drar fram i sin stora kraft?
”Det är jag, den som talar i rättfärdighet,
den som har stor makt att rädda.”
2 Varför är din dräkt röd?
Varför ser dina kläder ut som om du trampat vin?+
3 ”Jag har ensam trampat vinpressen.
Ingen från folken var med mig.
Jag trampade ner dem i min vrede,
och jag fortsatte trampa på dem i mitt raseri.+
Min dräkt blev nedstänkt av deras blod,
jag har fläckat ner alla mina kläder.
5 Jag såg mig omkring, men det fanns ingen som hjälpte mig,
jag var bestört över att ingen erbjöd sitt stöd.
6 Jag trampade ner folken i min vrede,
jag gjorde dem druckna i mitt raseri,+
jag lät deras blod flyta på marken.”
7 Jag vill prisa Jehova för alla hans lojala kärlekshandlingar,
berätta om alla Jehovas lovvärda gärningar,
allt det Jehova har gjort för oss,+
ja allt det goda han har gjort för Israels folk
i sin barmhärtighet och stora lojala kärlek.
8 Han sa: ”De är ju mitt folk, söner som inte sviker.”*+
Därför blev han deras räddare.+
9 Allt som plågade dem plågade också honom.+
Hans personlige budbärare* räddade dem.+
10 Men de gjorde uppror+ och bedrövade hans heliga ande.+
11 Då drog de sig till minnes gångna tider,
när hans tjänare Mose levde:
”Var är han som förde dem genom havet+ tillsammans med herdarna för sin hjord?+
Var är han som fyllde honom med sin heliga ande,+
12 som lät sin härliga arm gå vid Moses högra sida,+
som klöv vattnet framför dem+
för att göra sig ett evigt namn,+
13 som förde dem genom det rytande havet,*
så att de likt hästar på öppna vidder*
färdades fram utan att snava?
Detta har undanhållits mig.
Även om Abraham inte skulle vilja veta av oss
och Israel inte kännas vid oss
är du, Jehova, vår Far.
”Vår Återköpare från forna tider” är ditt namn.+
17 Jehova, varför låter du oss* gå vilse och överge dina vägar?
Varför låter* du våra hjärtan bli hårda, så att vi inte respekterar dig?+
Kom tillbaka och hjälp oss, för dina tjänares skull,
de stammar som är din arvedel.+
18 Ditt heliga folk hade en egendom en kort tid.
Våra fiender har trampat ner din helgedom.+
19 Alldeles för länge har vi varit som några som du aldrig härskat över,
som några som aldrig burit ditt namn.