Apostlagärningarna

22 ”Bröder och fäder, lyssna på vad jag har att säga till mitt försvar.”+ 2 När de hörde att han talade hebreiska blev de ännu tystare, och han sa: 3 ”Jag är jude,+ född i Tarsos i Kilikien,+ men utbildad i den här staden vid Gamạliels+ fötter, fostrad att följa förfädernas lag till punkt och pricka,+ och jag var lika ivrig i min kamp för Gud som ni är i dag.+ 4 Jag grep dem som följde Vägen, både män och kvinnor, kastade dem i fängelse och förföljde dem ända till döds.+ 5 Det kan översteprästen och hela äldsterådet intyga. De försåg mig också med brev till våra bröder i Damaskus, så att jag kunde ge mig av för att gripa dem som var där och föra dem bundna till Jerusalem, där de skulle få sitt straff.

6 Men när jag var på väg och närmade mig Damaskus vid middagstiden strålade plötsligt ett starkt ljussken från himlen omkring mig.+ 7 Jag föll till marken och hörde en röst som sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’ 8 Jag svarade: ’Vem är du, herre?’ Han sa: ’Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.’ 9 Männen som var tillsammans med mig såg ljuset men hörde inte rösten som talade till mig.+ 10 Då sa jag: ’Vad ska* jag göra, Herre?’ Herren svarade: ’Res dig upp och gå in i Damaskus, och där ska du få veta vad du är utsedd att göra.’+ 11 Men jag kunde inte se något på grund av det starka ljuset, så männen som var med mig tog min hand och ledde mig in i Damaskus.

12 Ananịas,+ en gudfruktig man som följde lagen och som hade gott rykte bland alla judar som bodde där, 13 kom till mig. Han ställde sig bredvid mig och sa: ’Saul, min broder, du får synen tillbaka!’ Då tittade jag upp, och jag kunde se honom.+ 14 Han sa: ’Våra förfäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och se den rättfärdige+ och höra hans röst, 15 för du ska vara ett vittne för honom och berätta för alla om det du har sett och hört.+ 16 Så tveka inte! Res dig, bli döpt och tvätta bort dina synder+ genom att anropa hans namn.’+

17 Men när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem+ och höll på att be i templet, föll jag i trans 18 och fick se honom. Han sa till mig: ’Skynda dig att lämna Jerusalem, för de kommer inte att ta emot det du förkunnar om mig.’+ 19 Och jag sa: ’Herre, de vet ju att jag i den ena synagogan efter den andra har fängslat och piskat* dem som tror på dig.+ 20 Och när man dödade ditt vittne Stefanus stod jag själv bredvid och samtyckte och vaktade kläderna åt dem som dödade honom.’+ 21 Men han sa till mig: ’Ge dig av, för jag ska sända dig till nationer långt borta.’”+

22 Ända tills nu hade alla lyssnat på honom, men när han sa detta började de ropa: ”Utplåna honom från jordens yta, han förtjänar inte att leva!” 23 De skrek och skränade, slängde med sina mantlar i luften och kastade upp damm.+ 24 Därför gav militärbefälhavaren order om att Paulus skulle föras in i förläggningen och att man skulle förhöra honom under prygel,* så att man kunde få veta varför folket protesterade så upprört mot honom. 25 Men när de hade sträckt ut Paulus för att prygla honom frågade han befälet som stod där: ”Får man verkligen prygla någon som är romare och inte har blivit dömd för något?”*+ 26 När befälet hörde detta gick han till militärbefälhavaren för att rapportera det och sa: ”Vad är det du tänker göra? Den här mannen är ju romersk medborgare.” 27 Då gick militärbefälhavaren fram och frågade honom: ”Stämmer det att du är romersk medborgare?” ”Ja”, svarade han. 28 Då sa militärbefälhavaren: ”Jag har betalat en stor summa för det medborgarskapet.” Paulus sa: ”Men jag är född med det.”+

29 De som stod beredda att tortera och förhöra honom backade genast undan, och militärbefälhavaren blev rädd när han förstod att han hade bundit en romare.+

30 Nästa dag tog han av Paulus kedjorna och sammankallade de främsta prästerna och hela Sanhedrịn, eftersom han ville få klarhet i vad judarna anklagade honom för. Så han förde dit Paulus och ställde honom inför dem.+