Jesaja
2 Var och en av dem ska vara som ett skydd mot* vinden,
som en tillflykt* undan det piskande regnet,
som vattenströmmar i ett vattenlöst land,+
som klippans skugga i ett uttorkat land.
3 Då ska de seendes ögon inte vara slutna,
de hörandes öron ska lyssna.
5 De oförståndiga ska inte längre kallas generösa,
de principlösa ska inte kallas storsinta,
6 för de oförståndiga talar nonsens
och smider onda planer+
för att uppmana till avfall* och för att tala egensinnigt mot Jehova.
De ger inte den hungrige något att äta
eller den törstige något att dricka.
7 Den principlöses vägar är onda,+
han uppmuntrar till skamlöshet
för att med lögner krossa den behövande+
och den fattige som talar sanning.
9 ”Ni självgoda kvinnor, res er och lyssna till min röst!
Ni sorglösa döttrar,+ lyssna på det jag säger!
10 Lite mer än ett år, och ni som är sorglösa ska bäva,
för när druvskörden är över har inga druvor samlats in.+
11 Frukta, ni självgoda kvinnor!
Bäva, ni sorglösa!
Klä av er,
bind säckväv om höfterna.+
12 Slå er på bröstet i sorg
över de härliga fälten och den fruktbärande vinstocken.
13 Mitt folks mark ska vara täckt av törnen och tistlar,
de ska täcka alla hus som var fyllda med glädje,
ja jublets stad.+
Till vildåsnors glädje
är och förblir Ofel+ och vakttornet en ödemark,
en betesmark för hjordar,+
15 tills anden utgjuts över oss från ovan,+
tills vildmarken förvandlas till en fruktträdgård
och fruktträdgården betraktas som en skog.+
19 Men skogen ska slås ner av hagel,
staden ska jämnas med marken.