Job
2 Senare kom den dag då änglarna*+ trädde fram inför Jehova,+ och Satan kom också och trädde fram inför Jehova.+
2 Då sa Jehova till Satan: ”Var har du varit?” Satan svarade Jehova: ”Jag har vandrat omkring på jorden och utforskat den.”+ 3 Jehova sa då till Satan: ”Har du lagt märke till* min tjänare Job? Det finns ingen som han på jorden. Han håller fast vid det som är rätt,*+ har djup respekt för Gud och tar avstånd från det onda. Ja, han håller fortfarande fast vid det som är rätt,+ trots att du försöker få mig att krossa* honom+ utan orsak.” 4 Men Satan svarade Jehova: ”Hud för hud, en människa gör vad som helst för att rädda sitt liv.* 5 Men sträck ut din hand och angrip hans kött och ben. Då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet.”+
6 Då sa Jehova till Satan: ”Han är i din hand.* Men du får inte ta hans liv!” 7 Då lämnade Satan Jehova* och slog Job med smärtsamma bölder*+ över hela kroppen, från huvudet ända ner till fötterna. 8 Då satte sig Job i aska,+ och han tog en lerskärva och skrapade sig med den.
9 Till slut sa hans hustru: ”Insisterar du fortfarande på att vara lojal?* Förbanna Gud och dö!” 10 Men han sa till henne: ”Du talar som en oförståndig kvinna. Skulle vi bara ta emot det goda från den sanne Guden och inte det onda?”+ Trots allt som drabbade Job kom inte ett syndigt ord över hans läppar.+
11 Tre av Jobs vänner* fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom – temanén Ẹlifas,+ shuhiten+ Bildad+ och naamatiten Sofar.+ De kom var och en från sitt håll och bestämde sig för att tillsammans gå och visa sin medkänsla och trösta honom. 12 När de såg honom på avstånd kände de inte igen honom. De började gråta högt, och de rev sönder sina mantlar och kastade upp jord i luften och över sina huvuden.+ 13 Sedan satt de på marken hos honom i sju dagar och sju nätter utan att säga något, för de såg hur mycket han led.+