Jeremia
17 ”Judas synd är nedskriven med järnstift,
inristad med diamantspets på deras hjärtas tavla
och på deras altarens horn.
2 Också deras söner kommer ihåg de altaren och de heliga pålar*+ som de hade
vid de grönskande träden,
på de höga kullarna,+
3 på landsbygdens alla berg.
Jag ska ge dina tillgångar, alla dina skatter, till plundring,+
också dina offerhöjder, på grund av den utbredda synden i landet.+
4 Du ska självmant avstå från egendomen* som jag gav dig.+
Jag ska göra dig till dina fienders slav i ett land som du inte känner,+
Den ska flamma för evigt.”
5 Så här säger Jehova:
”Förbannad är den man* som hoppas på människor,+
som förlitar sig på mänsklig kraft*+
och vänder sig bort från Jehova.
6 Han ska bli som ett ensamt träd i öknen.
Han ska aldrig få uppleva något gott,
utan han ska bo på förtorkade platser i vildmarken,
i ett saltland där ingen kan leva.
8 Han ska bli som ett träd planterat vid vatten,
som sträcker rötterna mot bäcken.
Han märker inte att hettan kommer,
han har alltid gröna blad.+
I torkans år kommer han inte att bli orolig
eller sluta bära frukt.
9 Hjärtat är mer bedrägligt* än något annat, och det är desperat.*+
Vem kan förstå det?
10 Jag, Jehova, utforskar hjärtat,+
granskar de innersta tankarna,*
för att ge åt var och en efter hans handlingssätt,
efter vad hans gärningar förtjänar.+
Mitt i livet lämnar den honom,
och till slut står han där som en dåre.”
13 Jehova, Israels hopp,
alla som överger dig ska få skämmas.
De som avfaller från dig* ska upptecknas i stoftet,+
för de har övergett Jehova, källan med livgivande vatten.+
14 Läk mig, Jehova, och jag ska bli läkt.
Rädda mig, och jag ska bli räddad,+
för min lovprisning går till dig.
15 Det finns de som säger till mig:
”Hur blir det med Jehovas ord?+
Låt det bli verklighet!”
16 Jag slutade aldrig vara en herde som följer dig,
inte heller längtade jag efter fördärvets dag.
Du känner mycket väl till allt som kommit över mina läppar,
jag talade inför ditt ansikte.
17 Gör mig inte skräckslagen.
Hos dig söker jag skydd på olyckans dag.
Låt dem bli skräckslagna,
men låt inte mig bli skräckslagen.
Låt olyckans dag drabba dem.+
Krossa dem och förgör dem fullständigt!*
19 Så här sa Jehova till mig: ”Gå och ställ dig i folkets söners port, där Judas kungar går in och går ut, och ställ dig sedan i alla andra portar i Jerusalem.+ 20 Säg till dem: ’Hör Jehovas ord, ni Judas kungar, Judas folk och Jerusalems invånare, som går in genom dessa portar. 21 Så här säger Jehova: ”Tänk er för. Ni ska inte bära en börda på sabbatsdagen eller föra in den genom Jerusalems portar.+ 22 Ni ska inte bära ut några bördor från era hus på sabbatsdagen eller utföra något som helst arbete.+ Håll sabbatsdagen helig, precis som jag befallde era förfäder.+ 23 Men de ville inte höra på det örat, utan de vägrade lyssna. Envist vägrade de* lyda och ta emot tillrättavisning.”’+
24 ’”Men om ni är noga med att lyda mig”, säger Jehova, ”och inte för in någon börda genom den här stadens portar på sabbatsdagen, utan håller sabbatsdagen helig och inte utför något arbete på den,+ 25 då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron+ dra in genom den här stadens portar i vagn och på hästar. De ska dra in tillsammans med männen i Juda och invånarna i Jerusalem,+ och den här staden ska bli bebodd för alltid. 26 Man ska komma från Judas städer, från Jerusalems omgivningar, från Benjamins land,+ från låglandet,+ från bergstrakten och från Negev* och bära fram brännoffer,+ slaktoffer,+ sädesoffer,+ rökelse* och tackoffer till Jehovas hus.+
27 Men om ni bryter mot min befallning om att hålla sabbatsdagen helig och att inte bära bördor och att inte föra in dem genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag sätta eld på hennes portar. Elden ska förtära Jerusalems befästa torn,+ och den ska inte släckas.”’”+