Job
2 ”Hur länge ska du fortsätta så här?+
Det du säger är bara tomt prat!*
3 Skulle Gud döma orättvist?
Skulle den Allsmäktige döma orättfärdigt?
då skulle han lägga märke till dig*
och låta dig återfå din rättmätiga plats.
9 Vi föddes ju först i går, och vi vet ingenting,
vår tid på jorden är blott en skugga.
11 Blir en papyrusplanta hög om marken inte är sank?
Skjuter vassen i höjden utan vatten?
12 Nej, den vissnar innan den blommat, innan den skördats,
den torkar bort före alla andra växter.
13 Så slutar det* för alla som glömmer Gud.
Den gudlöses* hopp grusas,
14 det han förlitar sig på är inget värt,
hans trygghet är lika skör som ett spindelnät.*
18 Men när han rycks upp* från sin plats,
då förnekar platsen honom och säger: ’Jag har aldrig sett dig.’+
20 Gud förkastar aldrig dem som håller fast vid det som är rätt*
och ger aldrig sitt stöd åt de onda.*
21 Han ska än en gång fylla din mun med skratt
och dina läppar med glädjerop.
22 De som hatar dig ska kläs i skam,
och de ondas tält ska inte finnas mer.”