Hesekiel
14 Och några av Israels äldste kom och satte sig ner tillsammans med mig.+ 2 Då kom Jehovas ord till mig: 3 ”Människoson, de här männen är beslutna att följa sina avskyvärda avgudar,* och de har lagt ut hinder som får folk att synda. Skulle jag låta dem rådfråga mig?+ 4 Säg nu till dem: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Om en israelit är besluten att följa sina avskyvärda avgudar och lägger ut hinder som får andra att synda och han sedan går för att rådfråga en profet, då ska jag, Jehova, ge honom det svar han förtjänar med tanke på alla hans avskyvärda avgudar. 5 Jag ska få israeliterna att känna skräck,* eftersom de har dragit sig bort från mig och följt sina avskyvärda avgudar.”’+
6 Säg därför till Israels folk: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Kom tillbaka! Vänd er bort från era avskyvärda avgudar och ta avstånd från alla era motbjudande sedvänjor.+ 7 Om en israelit eller invandrare som bor i Israel drar sig bort från mig och är besluten att följa sina avskyvärda avgudar och lägger ut hinder som får andra att synda och sedan kommer och rådfrågar min profet,+ då ska jag, Jehova, själv svara honom. 8 Jag ska vända mig mot den mannen och göra honom till ett varnande exempel och till ett talesätt. Jag ska utplåna honom från mitt folk.+ Och ni ska inse att jag är Jehova.”’
9 ’Men om profeten förleds att ge ett svar är det jag, Jehova, som har förlett den profeten.+ Jag ska lyfta min hand mot honom och utplåna honom från mitt folk Israel. 10 Profeten och den som rådfrågar honom har lika stor skuld. Båda ska få ta konsekvenserna av sin synd, 11 för att de som tillhör Israels folk ska sluta dra sig bort från mig och inte längre orena sig genom alla sina synder. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud’,+ säger den suveräne Herren Jehova.”
12 Jehovas ord kom till mig ännu en gång: 13 ”Människoson, om ett land syndar mot mig genom att handla illojalt ska jag lyfta min hand mot det och skära av matförsörjningen.*+ Jag ska sända svält i landet+ och utplåna både människor och djur.”+ 14 ”’Även om Noa,+ Daniel+ och Job+ var i det landet skulle dessa tre män genom sin rättfärdighet+ bara kunna rädda sig själva’, säger den suveräne Herren Jehova.”
15 ”’Eller anta att jag låter farliga rovdjur dra fram i landet och de gör det folktomt,* till ett öde land som ingen törs färdas igenom på grund av dessa djur.+ 16 Så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’om dessa tre män var i landet skulle de inte ens kunna rädda sina söner eller döttrar. De skulle bara kunna rädda sig själva, och landet skulle bli öde.’”
17 ”’Eller anta att jag låter svärdet drabba landet+ och säger: ”Ett svärd ska härja i landet” och jag utplånar både människor och djur.+ 18 Så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’om dessa tre män var i landet skulle de inte ens kunna rädda sina söner eller döttrar. De skulle bara kunna rädda sig själva.’”
19 ”’Eller anta att jag sänder pest över landet+ och öser ut mitt raseri över det, så att blodet flyter och både människor och djur utplånas. 20 Så sant jag lever’, säger den suveräne Herren Jehova, ’om Noa,+ Daniel+ och Job+ var i landet skulle de inte ens kunna rädda sina söner eller döttrar. De skulle bara kunna rädda sig själva genom sin rättfärdighet.’”+
21 ”Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Så ska det bli när jag sänder mina fyra straff*+ över Jerusalem – svärd, svält, farliga rovdjur och pest+ – för att utplåna både människor och djur från staden.+ 22 Men det ska finnas några kvar i staden som överlever och förs bort,+ både söner och döttrar. När de kommer till er och ni ser hur de lever och handlar kommer ni att förstå varför jag lät denna olycka drabba Jerusalem, ja varför jag lät allt detta drabba staden.’”
23 ”’När ni ser hur de lever och handlar ska det bli en tröst för er, och ni ska förstå att det inte var utan orsak som jag gjorde det jag gjorde mot staden’,+ säger den suveräne Herren Jehova.”