Jeremia
14 Detta är det ord från Jehova som kom till Jeremia om torkan.+
2 Juda sörjer,+ och portarna har förfallit.
De sjunker nedslagna till marken,
och ett klagoskri stiger upp från Jerusalem.
3 Herrarna sänder sina tjänare* efter vatten.
De går till vattenhålen* men finner inget vatten.
De återvänder med tomma kärl.
De är skamsna och besvikna,
och de täcker sina huvuden.
Därför täcker jordbrukarna sina huvuden i förtvivlan.
5 Även hinden på fältet överger sin nyfödda
eftersom det inte finns något gräs.
6 Vildåsnorna står på de kala kullarna.
De flämtar efter luft likt schakaler,
sökandet efter växtlighet har gjort ögonen svaga.+
Vi har begått många illojala handlingar,+
och det är mot dig som vi har syndat.
8 Du som är Israels hopp och räddare+ i nödens tid,
varför är du som en främling i landet,
som en man på resande fot som bara stannar för natten?
9 Varför är du som en lamslagen man,
som en kraftfull man som inte kan rädda?
Överge oss inte!
10 Så här säger Jehova om detta folk: ”De älskar att irra omkring,+ de har inte hållit sina fötter i styr.+ Därför känner Jehova ingen glädje över dem.+ Nu ska han minnas deras överträdelser och ställa dem till svars för deras synder.”+
11 Sedan sa Jehova till mig: ”Be inte att det ska gå bra för detta folk.+ 12 När de fastar lyssnar jag inte till deras vädjanden,+ och när de offrar brännoffer och sädesoffer känner jag ingen glädje.+ Med svärd, svält och pest* ska jag göra slut på dem.”+
13 Då sa jag: ”Åh, suveräne Herre Jehova! Profeterna säger till dem: ’Ni ska varken råka ut för svärd eller svält, utan jag* ska ge er verklig fred på denna plats.’”+
14 Då sa Jehova till mig: ”Profeterna profeterar lögn i mitt namn.+ Jag har inte sänt dem, och jag har inte gett dem någon befallning eller talat till dem.+ Det är en lögnaktig syn och en värdelös spådom och sitt eget hjärtas bedrägeri som de profeterar för er.+ 15 Därför, så här säger Jehova om de profeter som profeterar i mitt namn, fast jag inte har sänt dem, och som säger att varken svärd eller svält ska drabba landet: ’Genom svärd och genom svält ska dessa profeter gå under.+ 16 Och folket som de profeterar för ska ligga utkastade på Jerusalems gator på grund av svälten och svärdet, och ingen ska begrava dem+ eller deras hustrur, söner eller döttrar. För jag ska låta dem drabbas av den olycka de förtjänar.’+
17 Så här ska du säga till dem:
’Mina ögon ska flöda av tårar natt och dag, de ska inte sluta rinna,+
för mitt stackars folk* har krossats fullständigt och brutits ner,+
och hon är mycket svårt sårad.
Och om jag kommer in i staden
ser jag sjukdomar orsakade av svält.+
För både profet och präst har gått omkring i ett land som de inte känner.’”+
19 Har du helt förkastat Juda, eller avskyr du Sion?+
Varför har du slagit oss så att vi inte kan återhämta oss?+
Vi hoppades på fred, men förgäves,
på en tid av läkedom, men endast fasa härskar!+
21 Tänk på ditt namn och förkasta oss inte.+
Förakta inte din härliga tron.
Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte.+
22 Kan någon av nationernas värdelösa avgudar ge regn,
eller kan himlen själv sända regnskurar?
Är det inte bara du som kan det, Jehova, vår Gud?+
Och vi hoppas på dig,
för du ensam har gjort allt detta.