Domarboken
3 Detta är de folk som Jehova tillät vara kvar för att de israeliter som inte hade upplevt något av krigen i Kanaan skulle sättas på prov+ 2 (det var för att kommande generationer israeliter skulle uppleva krig, de som inte hade varit med om det tidigare): 3 filistéernas+ fem furstar och alla kanaanéerna, sidonierna+ och hivéerna+ som bodde i Libanons bergstrakt+ från berget Baal-Hermon ända till Lebo-Hamat.*+ 4 De användes för att sätta Israel på prov. Skulle de lyda de bud Jehova hade gett deras förfäder genom Mose?+ 5 Israeliterna bodde alltså mitt ibland kanaanéerna,+ hettiterna, amoréerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna. 6 De gifte sig med deras döttrar och gifte bort sina döttrar med deras söner, och de började tillbe deras gudar.+
7 Israeliterna gjorde det som var ont i Jehovas ögon, och de glömde Jehova, sin Gud, och tillbad baalsgudarna+ och de heliga pålarna.*+ 8 Då flammade Jehovas vrede upp mot israeliterna, och han överlämnade* dem i Kụsan-Risatạjims hand, kungen i Mesopotamien.* Israeliterna tjänade Kụsan-Risatạjim i åtta år. 9 När de ropade till Jehova+ gav Jehova dem en befriare som skulle rädda dem:+ Ọtniel,+ son till Kenas, Kalebs yngre bror. 10 Jehovas ande kom över honom,+ och han blev Israels domare. När han drog ut i krig gav Jehova Kụsan-Risatạjim, kungen i Mesopotamien,* i hans hand, och han besegrade honom. 11 Efter det var det fred* i landet i 40 år. Sedan dog Ọtniel, Kenas son.
12 Och än en gång började israeliterna göra det som var ont i Jehovas ögon.+ Då lät Jehova Moabs+ kung, Eglon, få övertaget över dem, eftersom de gjorde det som var ont i Jehovas ögon. 13 Och Eglon ledde ammoniterna+ och amalekiterna+ mot dem. De anföll Israel och intog Palmstaden.+ 14 Israeliterna tjänade Eglon, Moabs kung, i 18 år.+ 15 Då ropade israeliterna till Jehova,+ och Jehova gav dem en befriare,+ benjaminiten+ Ehud,+ Geras son, en vänsterhänt+ man. En gång skickade israeliterna honom för att betala tribut till Eglon, Moabs kung. 16 Ehud gjorde då ett tveeggat svärd som var en aln* långt och band det vid sitt högra lår under sina kläder. 17 Han överlämnade tributen till Eglon, Moabs kung. Eglon var för övrigt en mycket tjock man.
18 När tributen väl var överlämnad skickade Ehud i väg dem som hade burit den. 19 Men när han kom till de skulpterade bilderna* vid Gilgal+ vände han tillbaka till kungen och sa: ”Jag har ett hemligt budskap till dig.” Då sa kungen: ”Lämna oss ensamma!”* Och alla hans tjänare gick ut därifrån. 20 Kungen var alltså ensam i sin svala kammare på taket när Ehud kom till honom och sa: ”Jag har ett budskap från Gud till dig.” Då reste han sig från sin tron.* 21 Och med vänsterhanden drog Ehud fram svärdet från sitt högra lår och körde in det i magen på honom. 22 Hela svärdet trängde in, till och med fästet, och fettet omslöt klingan. Han drog inte ut svärdet ur magen, och tarminnehållet kom ut. 23 Ehud stängde och låste dörrarna till kammaren och gick ut genom förrummet.* 24 Sedan han gått ut kom tjänarna tillbaka och såg att dörrarna till takkammaren var låsta. Då sa de: ”Han uträttar* säkert sina behov i det svala inre rummet.” 25 De fortsatte vänta tills det blev pinsamt, men när han aldrig öppnade dörrarna till takkammaren tog de nyckeln och öppnade och fick då se sin herre ligga död på golvet.*
26 Medan de väntade flydde Ehud, och han passerade de skulpterade bilderna*+ och lyckades ta sig till Seịra. 27 När han kom fram dit, till Efraims bergstrakt,+ blåste han i hornet.+ Och israeliterna drog ner från bergstrakten med Ehud i spetsen. 28 Sedan sa han till dem: ”Följ mig, för Jehova har gett era fiender, moabiterna, i ert våld.” Och de följde honom och erövrade Jordans vadställen för att spärra vägen för moabiterna, och de lät ingen gå över. 29 Vid det här tillfället dödade de omkring 10 000 moabiter,+ starka och modiga män, inte en enda kom undan.+ 30 Den dagen underkuvade Israel Moab. Och det var fred* i landet i 80 år.+
31 Efter Ehud kom Samgar,+ Anats son, som dödade 600 filistéer+ med en oxpik.+ Även han befriade Israel.