Psalmerna
Till musikledaren, på ”Den stumma duvan i fjärran”. Miktạm.* Av David, när filistéerna grep honom i Gat.+
56 Hjälp mig, Gud, för människor attackerar* mig.
Dagarna i ända strider de mot mig och trycker ner mig.
2 Mina fiender hugger efter mig hela dagen.
De stolta som strider mot mig är många.
3 När jag är rädd+ förlitar jag mig på dig.+
4 Jag litar på Gud, jag prisar hans ord,
på Gud förlitar jag mig och är inte rädd.
Vad kan människor göra mig?+
6 De lägger sig på lur för att angripa mig,
följer varje steg jag tar+
och väntar på att få ta mitt liv.+
7 Stöt bort dem, för de är onda.
Gud, slå ner folken i vrede.+
8 Du vet var jag vandrar omkring.+
9 Mina fiender kommer att dra sig tillbaka den dag jag ropar på hjälp.+
För en sak vet jag: Gud är på min sida.+
10 På Gud – jag prisar hans ord –
på Jehova – jag prisar hans ord –
11 på Gud förlitar jag mig och är inte rädd.+
Vad kan en människa göra mig?+