Apostlagärningarna

6 Vid den här tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande judarna, därför att deras änkor blev orättvist behandlade när de dagliga matransonerna delades ut.+ 2 De tolv samlade därför alla lärjungarna och sa: ”Det skulle inte vara rätt av oss att försumma undervisningen i Guds ord för att dela ut mat vid borden.+ 3 Bröder, välj i stället ut sju män som har gott rykte+ och som är fyllda av ande och vishet,+ så ger vi dem ansvaret att sköta den här viktiga uppgiften.+ 4 Då kan vi koncentrera oss på att be och undervisa i Guds ord.”+ 5 Alla tyckte om förslaget, och de valde ut Stefanus, som var full av tro och helig ande,+ Filippus,+ Prọkoros, Nikạnor, Timon, Pạrmenas och Nikolạos, som var en proselyt från Antiokịa. 6 De tog med dem till apostlarna, som bad och lade händerna på dem.+

7 Guds ord fortsatte därför att spridas,+ och antalet lärjungar ökade kraftigt+ i Jerusalem. Det var också många präster som blev troende.*+

8 Stefanus, som hade Guds godkännande och var full av hans kraft, gjorde stora underverk och tecken bland folket. 9 Då kom det några män från De frigivnas synagoga och några från Kyrẹne, Alexandria, Kilikien och Asia, och de började diskutera med Stefanus. 10 Men i jämförelse med den vishet och ande som han talade med hade de inte mycket att komma med.+ 11 Så i hemlighet övertalade de några män att säga: ”Vi har hört honom tala hädiskt mot Mose och Gud.”+ 12 De hetsade upp folket, de äldste och de skriftlärda, så att de överföll honom och släpade med sig honom till Sanhedrịn. 13 Och de förde fram falska vittnen som sa: ”Den här mannen håller på och kritiserar denna heliga plats och lagen.+ 14 Vi hörde honom till exempel säga att den där Jesus från Nasaret ska riva ner den här platsen+ och ändra på de seder som Mose har gett oss.”

15 Alla som satt i Sanhedrịn stirrade på honom och såg att hans ansikte var som en ängels ansikte.