”Förlåt att det dröjt så länge”

HAR du tänkt skriva ett brev men ständigt skjutit upp det? När du sedan verkligen började fundera allvarligt på det, kan dröjsmålet ha sträckt sig över veckor eller månader. Inte att undra på att ditt brev kanske började med ursäkten: ”Förlåt att det dröjt så länge”!

Du är inte ensam om att vara i den situationen. Utan tvivel har du fått brev från andra som skrivit och bett om ursäkt för dröjsmål eller lång tystnad. Andra insåg liksom du att svaret borde ha skrivits mera omgående. Och ju längre det dröjer, desto pinsammare kan situationen bli, så pinsam att det händer att människor ger upp tanken på att svara. Vad kan den här allmänna tendensen att skjuta upp brevskrivning bero på?

Det är mycket som kräver vår tid och uppmärksamhet. Men vi tar oss ju tid till så viktiga sysselsättningar som att arbeta, äta och handla och att sova varje natt. Därför är det ofta en fråga om att ta sig tid att svara de vänner vilkas brev vi har uppskattat.

Varför vi skriver

Det kan kanske hjälpa oss att ta itu med det här problemet, om vi tänker på några av orsakerna till att man skriver brev till vänner och släktingar. Förr i tiden brukade släktingar bo nära varandra i samma grannskap. Det fanns inte samma behov av att skriva brev. Men i dag är situationen helt annorlunda. Det är inte alls ovanligt att medlemmarna i en och samma familj bor vitt spridda över landet eller till och med i avlägsna länder.

Är vi inte moraliskt skyldiga att ha omsorg om varandra, föräldrar om barn och barn om föräldrar? Brist på intresse i det avseendet skulle sannerligen kunna tolkas som brist på naturlig tillgivenhet!

Men förutom varje tanke på skyldigheter har vi även den avgjorda glädje man erfar när man gör något för andra. Den skänker till och med större tillfredsställelse än det gör att få en gåva av någon. Dina vänner och släktingar skulle säkert bli uppmuntrade av att få något bevis på ditt välbefinnande, ett upplivande brev fullt av nyheter från din penna. Tvivlar du på det? Tänk då bara på hur du själv upplever det.

Få saker tas emot med sådan förtjusning som ett trevligt brev. Det är vanligtvis en angenäm spänning förknippad med det. Det gör oss glada, inte sant, glada över att någon har tänkt på oss. Vi är ivriga av förväntan när vi bryter det. Så långt är det något av en hemlighet. Vad skall vi finna inuti? Det kan vara intressanta erfarenheter någon haft, dennes uttryck för kärlek till oss eller ett uttryck för vänlighet och omtanke.

Säkert skulle vi då vilja bli orsak till att någon annan får uppleva samma spänning och glädje av att få ta emot ett brev!

Vad vi kan göra

Även om du är mer än vanligt upptagen, finns det inte ändå något du kan göra för att hålla kontakten med vänner och släktingar? Hur skulle det vara att skicka ett kortbrev eller vykort? Du skulle också kunna skriva bara några rader. Det är inte nödvändigt att skriva ett vidlyftigt brev. I själva verket kan utförliga brev vara tröttande, i synnerhet om de du skriver till också är upptagna. Boken Along the Road uttrycker det så här:

”Det finns många människor som praktiskt taget aldrig skriver till gamla vänner, därför att de har en känsla av att om de skall skriva måste det vara utförligt. Men det är ett stort misstag; på grund av denna slöa tystlåtenhet har många angenäma förbindelser brutits. Det viktiga är själva brevet, inte längden eller brevets litterära värde. Och det är sorgligt, när man tänker på att några ord klottrade på en papperslapp tre eller fyra gånger om året skulle kunna rädda en angenäm vänskap som genom ouppmärksamhet håller på att gå förlorad av brist på näring.”

Nej, det är inte nödvändigt att vänta tills du har tillräckligt med stoff att fylla ett långt brev. I själva verket kan det mycket väl vara så att den person som väntar på ditt brev först och främst är intresserad av att få veta att du har det bra, fysiskt och andligt. Så varför inte låta honom få veta det snarast? Och glöm för all del inte att tala om att du är intresserad av att få veta hur mottagaren har det.

Vänskap är dyrbar. Vänner är angelägna att få höra om och delge varandra händelser och företeelser som berör dem. Barn och föräldrar är nära förbundna med varandra. Ungdomar som är borta från hemmet skulle säkert vilja veta hur deras föräldrar har det. Och föräldrar kan skriva och ge goda råd åt den yngre generationen.

Att skriva kan vara angenämt

Att skriva behöver inte vara tråkigt eller mödosamt. I ett minnesblock kan du tid efter annan anteckna saker och ting du vill ta med i ditt nästa brev. Kanske har du någon rolig historia eller någon erfarenhet att berätta. Erfarenheter som skänker dig glädje kommer också att glädja andra. Inrikta dig också på att göra brevet uppmuntrande.

Du kan alltid skriva om minnen. Det drar vänner närmare varandra. Om du skriver till dina föräldrar, vore det utmärkt om du lät dem veta att du inte har glömt de många intressanta detaljerna kring livet därhemma — den där blomman i vardagsrummet, som mamma var så stolt över, eller det där körsbärsträdet i full blom precis utanför köksfönstret. Håller pappa fortfarande på med det där arbetet i källaren? Är det lillebrors tur att sköta sysslorna kring huset nu? Dina frågor visar att du bryr dig om dem.

Ja, ett brev kan lysa upp tillvaron för någon, precis som det gör för dig. Närhelst du känner dig benägen att skjuta upp brevskrivning, tänk då på allt det goda ett kort brev från dig kan åstadkomma. Försök undvika att behöva börja dina brev med ”Förlåt att det dröjt så länge”. Skriv i stället snart!