Bonsai — de häpnadsväckande dvärgträden
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Brasilien
VI HADE gett oss i väg omkring femtio kilometer från São Paulo för att få se det som japanerna kallar ”bonsai”. Över en kopp te, som trädodlarens hustru serverade oss, uttryckte vi vår förvåning, när han talade om för oss att några av hans fyra hundra dvärgträd var trettio år gamla.
På ett långt bord stod några små tallar, som såg vindpinade ut och tycktes ha nått hög ålder. På andra hyllor stod enstaka träd i grunda kärl. Beskrivningen av dem verkade passande: ”Ensamt träd i slättlandskap.” Andra träd hade hängande grenar och såg förtvinade ut. Man skulle tydligen föreställa sig att de sköt ut över en brant klippvägg. Två andra växte ur samma stubbe; de kallades ”tvillingarna”. Ett annat träd hade upphöjda, blottade rötter, som klängde sig fast för brinnande livet vid en flodbank, där vattnet nästan hade spolat bort jorden; åtminstone fick man det intrycket.
Tjusningen med några av dessa träd är rötternas vidd, medan det hos andra är grenarnas sträckning, stammens utseende, bladen eller blommorna. Ibland behövs det bara litet mossa eller några småstenar för att sätta verklighetsprägel på scenen.
Ett tjugoårigt persimonträd med frukter i naturlig storlek var bara sextio centimeter högt. Ett ännu mindre apelsinträd och flera plommonträd drog till sig vår uppmärksamhet.
Grupper av liknande eller olika träd föreställer en skog. Och sådana som växer på ett klippblock ger intryck av att ha blivit förkrympta, därför att de ständigt blivit utsatta för de starka vindarna vid ett bergsstup. Det finns faktiskt bergsbestigare som riskerar livet, när de försöker få tag i naturliga dvärgträd, som växer på farliga ställen bland de vindpiskade bergväggarna och klipporna.
Vem var det som kom på idén att krympa träd, som i naturligt tillstånd är högväxta, till denna miniatyrstorlek? undrade vi. Vi fick veta att en japansk tempelägare på 1100-talet vid namn Honen Shonin sägs ha framställt miniatyrträd till att dekorera sitt lilla Bodotempel. Man vet emellertid inte om han verkligen uppfann eller bara efterbildade denna teknik att få fram dvärgträd.
Dvärgträden kom att kallas ”bonsai”, ordagrant bone (grund kruka) och saigh (odling), eller med andra ord ”dvärgträd i kruka”. Snart spred de sig över Japan, Kina, Sydasien, Stillahavsområdet, Europa och Amerika och fann beundrare nästan överallt. På 1600-talet förde holländarna med sig detta konsthantverk till Västerlandet. I våra dagar är det inte längre bara utrymmesfrågan som inspirerar entusiasterna och amatörodlarna. Det är dvärgträdens graciösa skönhet.
Japanska emigranter förde med sig bonsai till São Paulo för omkring trettio år sedan. Nu för tiden framställer man dvärgträd inte bara av införda träd utan också av vanliga brasilianska arter, till exempel guavaträd och palmer, bougainvillea och många fler.
Träden kan nå en anmärkningsvärt hög ålder. Några som förts till Brasilien från Japan är mer än två hundra år gamla. I Japan beräknas några ha nått sex hundra års ålder, till exempel ett i Osaka.
Hur åstadkoms dvärgväxten?
Den naturliga metoden att nedbringa trädens storlek är fortfarande den mest populära, men man använder också kemikalier och hormoner för att få fram exemplar som är ännu mindre än den vanliga storleken på omkring femtio centimeter.
Trädet formas och tuktas under många år, tills det får samma imponerande form som ett stort träd. Man kan odla bonsai från frön eller sticklingar. När man använder frön, brukar man föredra frön från naturligt småväxta träd och placera dem i jord som blandats med hälften sand. Efter fyra till åtta månader gror de och får växa på vanligt sätt. Sticklingar planteras på samma sätt som för vanliga träd. Efter sju till nio eller tolv månader påbörjar man processen att få träden att anta dvärgstorlek. De står då fortfarande kvar i jorden utomhus.
Sidorötterna skärs av med en spade omkring femton till tjugo centimeter från stammen. Till och med på detta stadium kan man böja grenarna till den önskade formen med hjälp av stark ståltråd, som lindas runt dem. Efter aderton månader skär man på nytt av sidorötterna. Denna procedur upprepas efter tjugofyra, trettiotvå och trettiosex månader. Under de tre första kritiska åren kan omkring 60 till 70 procent av de unga plantorna dö.
Därefter planteras trädet i en låg blomkruka. Nu skärs pålroten av, men omkring fem centimeter lämnas kvar av roten. På så sätt omintetgörs alla tillväxtmöjligheter.
Kärlets form måste passa till trädsorten och till den situation och miljö som det skall ge intryck av att befinna sig i. Kärlet är vanligen av lergods, och dess form och djup måste passa till trädet.
Ett metallnät sätts fast i krukan för att hindra jorden från att fastna på krukans kanter. Ett dvärgträd som planterats på rätt sätt kan tas upp ur krukan när som helst, men det får stanna kvar i den i två till tre år, då man byter jorden för att undvika att rötterna ruttnar. Därefter kan man börja beskära kvistarna med sax, och grenarna kan böjas med hjälp av ståltråd i enlighet med odlarens önskningar.
Man vattnar i allmänhet en eller två gånger om dagen, utom på vintern, då trädet vilar. Många sticker ned en torr tändsticka i jorden och drar upp den igen. Om den är fuktig, vattnar de inte, men om den är torr, gör de det.
Under tillväxtperioden tar man med regelbundna mellanrum upp trädet ur krukan för att skära av rötterna. Detta pågår till dess att trädet är ”fullvuxet” efter omkring tio till femton år eller mer!
Utom under den kalla vintern kan dvärgträden stå utomhus. Frisk luft är en nödvändighet, så där det är centralvärme kan de bara stå inomhus en vecka i taget.
Vår värd gav en befallning på japanska till sin son, som snart kom tillbaka och förärade oss två dvärgcypresser. Vi uttryckte vår tacksamhet för denna oväntade generositet och begav oss sedan på hemväg med hans ord ännu ringande i öronen:
”Ett dvärgträds värde ligger i dess form, höjd och ålder. Ju äldre trädet är, dess värdefullare är det. Även om det är av miniatyrstorlek och ser gammaldags ut, är det ett träd som förnöjer dina barn och barnbarn och kommande generationer, mitt inne i ditt vardagsrum.”