Hur de fann sanningen
”HUR fick du sanningen?” Tycker du att denna fråga verkar underlig? Förmodligen. Men bland Jehovas vittnen är detta en fråga som ofta ställs och som de gläder sig åt att få besvara. Ja, när dessa människor blir bekanta med andra av vittnena, ställer de nästan alltid denna fråga medan de är tillsammans.
Det vittne som får denna fråga vet att den betyder: Hur kom han att lära känna Guds sanning som framläggs i den Heliga skrift? Vilka erfarenheter hade han, då han började utöva den rena gudsdyrkan med hopp om att vinna evigt liv, som utlovas av människans Skapare? — Tit. 1:2.
När man får höra sådana glädjefyllda erfarenheter, ökar ens uppskattning av den lycka som kommer dem till del som finner Guds sanning. Detta sporrar en att försöka hjälpa andra att få denna sanning, som leder till evigt liv. Men viktigast av allt, dessa erfarenheter stärker ens tro på Gud. De visar hur kraftfullt Jehovas sanning verkar i våra dagar och hur han leder uppriktiga människor till den. — 1 Tess. 2:13.
Sådana som sökte efter den
Många människor med ärliga hjärtan finner att deras andliga behov inte blir tillfredsställt av de läror och traditioner som förekommer i deras kyrka. Du kanske är en av dessa. En del människor har sökt efter Guds sanning genom att besöka kyrkor av olika samfund i hopp om att finna den som lär ut och tillämpar denna sanning. De har bett till Gud om hjälp att finna den sanna religionen, som är grundad på bibeln.
En New York-bo, som sökte efter Guds sanning och fann den, berättar: ”I min tidiga ungdom gick jag både i metodistkyrkan och i katolska kyrkan. Detta berodde på att min morbror var metodistpräst, och min mor hade samma tro som han. Men far var katolik. När jag blev äldre insisterade min far på att jag skulle bli katolik, och jag blev det. Jag blev mycket engagerad i kyrkans verksamhet och gjorde till och med tjänst som korgosse. Jag kände att jag ville vara nära Gud och tjäna honom.
Så småningom lade jag märke till att vissa av kyrkans tillvägagångssätt inte var i överensstämmelse med bibeln. De olika penninginsamlingsmetoderna besvärade mig. Man satte till exempel upp bössor i kyrkans vestibul och ställde ut vaktmästare, som skulle samla in pengar från dem som gick in och ut. Till och med min far klagade över att kyrkan höll på att bli som en teater, där man måste betala för att komma in. Jag kom ihåg att jag lärt mig hur Jesus kastade ut penningväxlarna ur Guds tempel. — Luk. 19:45, 46.
Jag började nu att söka efter Guds sanning genom att gå till episkopalkyrkan och baptisternas gatumöten. Jag hade till och med planer på att gå till en synagoga för att se om sanningen fanns där. Det var den vecka jag hade för avsikt att göra det som jag äntligen fann sanningen. Ett Jehovas vittne som besökte mig men inte kunde tala engelska så bra skulle komma tillbaka tillsammans med ett vittne som talade språket flytande. Vi träffades av en tillfällighet i en park i närheten av mitt hem. Jag var på hemväg från ett av baptisternas gatumöten och hade bibeln under armen. Jag frågade vittnet om hon kunde förklara bibeln, och hon sade att hon trodde att hon kunde det. ’Utmärkt’, sade jag, ’förklara innebörden i Uppenbarelsebokens sjuttonde kapitel!’ Jag räckte henne min bibel.
Jag hade frågat andra om detta, men ingen kunde förklara det. Vittnet tog min bibel och började förklara de olika symbolerna i detta kapitel, och jag förstod att det var Guds sanning hon lärde mig. Sedan hon förklarat många verser, övergick hon till Matteus 24:3—8 och visade hur första världskriget, hungersnöden, farsoterna och jordbävningarna sedan 1914 var en uppfyllelse av profetian om ’avslutningen på tingens ordning’. Jag såg lätt trovärdigheten i detta, och min hänförelse kände inga gränser. Jag frågade henne vad jag skulle göra, och hon berättade för mig om mötena i Rikets sal.
Sedan vi skilts åt, ’dansade’ jag hem och sjöng: ’Jag har funnit sanningen! Jag har funnit sanningen!’ Inom två veckor var jag med på mötena, hade fått ett vittne som undervisade mig i bibeln och hade börjat gå ut och tala med andra om vad jag själv var så lycklig över att få lära mig. Jag vet i mitt hjärta att Gud såg till att jag mötte ett av hans vittnen den där varma junikvällen för tjugofyra år sedan, och jag har lyckligt tjänat som en av dem sedan dess.”
Brist på andlighet väcker nyfikenhet på sanningen
Det är inte alla som går ut och undersöker olika religioner. Men en andlig tomhetskänsla får ofta människor att ställa frågor till andra, när tillfälle ges. Det var detta som ledde till att en familj i norra delen av staten New York fann sanningen. Frun i huset berättar:
”Min man och jag var goda katoliker och gick troget i mässan med våra två söner. En dag sade jag till min man: ’I morse gick vi till kyrkan igen, och vad fick vi för utbyte? Inget alls! Jag känner mig tom. Vad tycker du?’ Han svarade att han kände på samma sätt. Då sade jag: ’En vacker dag tror jag vi slutar att gå dit helt och hållet!’
Vid samma tid som denna känsla började utveckla sig kom vi i kontakt med ett av Jehovas vittnen, som vi lejde för att asfaltera inkörsvägen till vårt hus. När vi talade med honom, nämnde han sin religiösa verksamhet, och vi blev nyfikna på hans religion. Vi ställde många frågor till honom, och när han såg att vår nyfikenhet var verkligt intresse, gjorde han anordningar för att hjälpa oss att få undervisning i bibeln. Inom kort såg vi att vi oavsiktligt hade funnit Guds tillfredsställande sanning!
Vår präst, som märkte att vi slutat gå i mässan, gjorde ett besök hos mig. Jag talade om för honom att vi nu studerade bibeln med Jehovas vittnen. ’Gud hjälpe henne!’ utropade han och tillade: ’Tänk på edra barn!’ Jag bad honom bevisa kyrkans läror med hjälp av bibeln. Allt han kunde säga var att det var ett mysterium eller kyrklig tradition. Han kunde inte peka på ett enda skriftställe i bibeln. Han gick sin väg fullständigt missräknad. Jag var hänförd, eftersom hans oförmåga att ge bibliskt stöd åt de katolska lärorna stärkte min övertygelse att jag hade funnit det rätta sättet att dyrka Gud. Jag tror att jag tackade Jehova hundra gånger den eftermiddagen för att han hjälpt mig att ta ståndpunkt för hans sanning.”
Hur en som förlorat tron fann sanningen
En del människor som förlorat tron på Gud kan ändå ha ett hjärta som är mottagligt för Guds sanning. Tänk till exempel på vad en före detta sjöofficer, som varit med i andra världskriget, fick uppleva. Hans iakttagelser av krigets omänsklighet, prästernas uppförande under kriget och hans påföljande högskoleutbildning i Massachusetts gjorde honom till agnostiker. Han berättar vad som hände, när han reste till New York för att besöka sina släktingar, som är Jehovas vittnen:
”Mina släktingar, som var vittnen, visste vad jag hade för åsikt om religion och försökte inte predika för mig. En dag läste jag en av deras småböcker, som avslöjade hyckleriet och de falska lärorna inom kyrkan. Jag fann att jag höll med om mycket som sades där. Därför började jag läsa mer av deras litteratur, vanligen när de inte var hemma. Äntligen fick jag svar på en fråga som förbryllat mig mycket! Varför frodades ondskan så på jorden, om det fanns en Gud? Jag fann bibelns svar: Gud tillåter den bara för en fastställd tid, men snart skulle den upphöra tillsammans med denna fördärvade tingens ordning. Jag gladde mig över att få veta att en ny ordning skulle upprättas på jorden, en tingens ordning som skulle undanröja den orätt som mänskligheten fått lida under århundradenas lopp. — Rom. 9:17; 2 Petr. 3:13; Upp. 21:3, 4.
Inom några veckor fick min intensiva läsning mig att inse att jag hade funnit Guds sanning. Under denna tid gick jag till några kyrkor i New York för att jämföra vad de sade med vad jag höll på att lära mig. Det blev omedelbart uppenbart för mig att dessa kyrkosamfunds budskap var ytligt, oskriftenligt och mycket otillfredsställande. Sedan dess har min tro ökat för varje år, allteftersom jag med glädje iakttagit hur bibelns profetior gått i uppfyllelse.”
Ja, Guds sanning är en dyrbar skatt som skänker stor lycka åt dem som finner den. (Ps. 119:162) Den ger en inte bara framtidshoppet om evigt liv i ett paradis, utan befriar en också från falska religiösa uppfattningar, fruktan för människor och slaveri under ett syndfullt levnadssätt, som leder till bedrövelse. — Joh. 8:32.
Har du fått någon biblisk litteratur från Jehovas vittnen, kanske boken Sanningen som leder till evigt liv? Om det förhåller sig så, har vittnena utan tvivel besökt dig igen och erbjudit dig hjälp att lära känna bibeln. Vi uppmanar dig att dra fördel av detta erbjudande nu och förtrösta på att också du kommer att få erfara den glädje som kommer av att man finner sanningen!