Mississippis översvämning — ett hot mot Amerikas kornbod

EN AV de största översvämningarna i Amerikas historia har i år drabbat floden Mississippi och dess bifloder.

Det är inte ovanligt att Mississippi svämmar över på vårarna. Dess flodsystem avvattnar de vidsträckta, välbevattnade, bördiga slätterna som sträcker sig ända från Klippiga bergen till Appalacherna. Årets översvämning var emellertid annorlunda, långt allvarligare.

Den utgjorde ett fullständigt hot mot vad som kan kallas ”Amerikas kornbod”. Stora kvantiteter spannmål, grönsaker, kött och mejeriprodukter har kommit från det här området i generationer. Man spådde att 1973 års skörd skulle bli den största i dess historia.

Men det blev inte så. Vad var det som hände? Hur påverkas människor av det?

Översvämningens orsaker

En ovanlig väderleksbild kom floden att stiga rekordartat. I oktober förra året började häftiga regn strömma ned över Förenta staterna i södern och mellanvästern.

I mars noterades enbart i staten Mississippi en ökning av nederbördsmängden med 218 procent jämfört med samma månad föregående år. Memphis i Tennessee hade regn under 65 av årets 106 första dagar. Floden Mississippi steg långsamt och nådde rekordhöjder på flera platser.

Men det var inte bara omfattningen som gjorde årets översvämning annorlunda. En talesman för amerikanska arméns ingenjörstrupper sade: ”Årets översvämning har gett oss en långt utdragen högvattenperiod i stället för att snabbt nå en kulmen och sedan avta.” Denna långvariga översvämning vållade vittomfattande skador.

Omfattningen av de omedelbara skadorna

På plats efter plats längs floden och dess bifloder blev bostäder och lantgårdar helt övertäckta av det översvämmande vattnet. Jordfördämningar och dammar spolades bort. Hela städer — som Cairo i Illinois — såg ut som öar avskilda genom ett hav av svallande gyttjigt vatten. Det är inte svårt att förstå varför en veteran som bevittnat många av Mississippis vilda framfarter kallade 1973 års översvämning ”farfar till dem alla”.

Under de första månaderna vållade översvämningen egendomsskador till ett beräknat värde av minst 500 millioner dollar. Över tjugo människor dödades, och omkring 35.000 drevs bort från sina hem. Uppgifterna om hur stor landyta som verkligen översvämmades varierade från drygt fyra till över åtta millioner hektar.

Det förvånansvärda var att de enorma vattenmassorna inte orsakade ännu större skada. Hur kom det sig?

Varför skadan inte blev större

Mississippi har ett system för kontroll av översvämningar som konstruerats av en inom amerikanska arméns ingenjörstrupper tillsatt kommission för Mississippifloden. Detta kontrollsystem fungerade utmärkt, uppenbarligen utan någon bräcka. En talesman för kommissionen beräknade i maj månad att skadorna skulle ha varit fjorton gånger större om inte projektet funnits.

Detta drygt 3.000 kilometer långa kontrollsystem påbörjades längs Mississippi efter rekordöversvämningen år 1927, då över 300 människor omkom. Det har kostat över en halv million dollar per kilometer att bygga. När Mississippifloden stiger över sina normala bräddar, håller det här systemet floden kvar i en konstgjord kanal.

Att detta nätverk för kontroll av översvämningar fungerade med sådan framgång 1973 tycks emellertid också ha orsakat åtminstone en del av översvämningen, fast på andra håll. Mississippi blev så full med vatten att den inte kunde rymma mer. Till följd härav steg vattnet bakåt längs bifloderna. Statliga, kommunala och privata fördämningar som inte klarade överbelastningen sprängdes, och vattnet översvämmade det omgivande landområdet.

Det federala dammsystemet skulle givetvis inte ha fungerat, om det inte funnits hårt arbetande människor som skött det. De hjälpte också till att begränsa skadorna. Hål i systemet fick man till exempel täppa till genom att vidta nödåtgärder. I närheten av den lilla staden Nairn i Louisiana förstärkte ett arbetslag en fördämning, som höll på att försvagas, genom att tippa i mer än 300 skrotbilar och tusentals ton sten.

Frivilliga längs hela floden och dess bifloder gav också gensvar på otaliga uppmaningar att fylla milliontals sandsäckar till tillfälliga fördämningar, som skulle hålla vattnet tillbaka. Andra frivilliga, unga och gamla, arbetade många timmar, ofta utan mat och sömn, jämsides med nationalgardister och marinsoldater i räddningsarbeten och försök att rädda hem och viktiga byggnader undan vattnet.

Många liv skonades också genom att människor på ett välplanerat sätt evakuerades från riskfyllda områden. Äldste i Jehovas vittnens församlingar såg till att deras medvittnen var utom fara, förutom att de tog hand om sina egna familjer.

I Morgan City i Louisiana fick man till exempel veta att dammluckor i närheten kanske skulle öppnas för att minska trycket på en svag damm, vilket skulle innebära översvämning av den dalsänka där de bodde. Den presiderande tillsyningsmannen berättar vilken åtgärd de äldste vidtog:

”Omkring två veckor innan luckorna öppnades sammanträffade de äldste, som förutsåg denna möjlighet, med sina biträden och andra berörda broder för att diskutera evakueringsplaner och gjorde anordningar för transport för nära en tredjedel av församlingens medlemmar som saknade bilar. Varje studieledare i grannskapet och hans biträde skulle hjälpa sin egen grupp att evakuera.”

På tisdagsmorgonen den 17 april öppnades dammluckorna. Det hade också börjat regna igen dagen innan. Plötslig översvämning drabbade hela Morgan City. Församlingen genomförde firandet av Herrens aftonmåltid efter klockan 18. Men därefter satte man evakueringsplanerna i verket.

De flesta vittnena togs sedan om hand av medlemmar i den närbelägna Lafayetteförsamlingen. Församlingarna i Baton Rouge bidrog till utgifterna genom att sända finansiell hjälp till Lafayette.

Bland de mest förödande skadorna som översvämningen orsakade var förstöringen av åkerjorden. Den skadan kommer att få långsiktiga verkningar.

Långsiktiga verkningar för Amerikas kornbod

Regn och översvämning tilldelade bönderna ett tvåfaldigt slag. Regnet förra hösten medförde att hela skörden inte kunde inbärgas. I år var bönderna alltför upptagna med att bekämpa vattnet för att kunna så. Majs skall sås under maj månad. Men i mitten av månaden stod åkrarna fortfarande under meterdjupt vatten. I början av maj var endast omkring en procent av Missouris majs i jorden. En iakttagare sade: ”Det är fruktansvärt att köra förbi åkerfält efter åkerfält i Förenta staternas bördigaste slättbygd och inte se annat än majsstubb från föregående år sticka upp ur vattnet eller ur de sumpiga åkrarna.”

För varje dag som sådden försenades blev den kommande skörden avsevärt reducerad. På grund av förseningen tog dessutom många lantbrukare sin tillflykt till snabbväxande ”korttidsmajs”, som vanligtvis ger mindre avkastning per hektar än varieteter som fordrar längre växtperiod.

Produktionen av andra spannmål drabbades också, däribland risproduktionen i Arkansas, den ledande risstaten, och sockerrörsproduktionen.

Många hektar bomull har också berörts. De flesta tänker kanske på bomull enbart som en växt som ger material till kläder, men av 700 kilo plockad bomull går uppskattningsvis 450 kilo till föda åt människor eller kreatur. Av dessa 450 kilo får man bomullsfröolja, bomullsfrömjöl eller bomullsfrökakor och bomullsfröskal. Det sades i Arkansas Democrat: ”Regnet kan bli kung Bomulls fall. Federala tjänstemän förutsäger att ny nederbörd i den översvämmade Mississippidalen kan betyda dödsstöten för bomullsskördarna på Mississippis och Lousianas översvämmade åkerjord.”

Många lantbrukare planerade att ersätta sina vanliga grödor med sojabönor. Dessa kan sås senare och betingar höga priser. Ordföranden för American Soybean Association varnade emellertid för att en överproduktion skulle kunna resultera i en plötslig nedgång i marknadspriset på sojabönor, vilket skulle leda till minskad vinst för lantbrukarna.

Samtidigt beräknade American National Cattleman’s Association att Mississippis översvämning eller för årstiden ovanliga snöstormar på andra håll i Förenta staterna dödat 250.000 boskapsdjur. De gyttjiga fälten gjorde att också grisproduktionen drabbades.

Något som ytterligare komplicerade det hela var att den rasande Mississippifloden hindrade skeppslaster med gödningsämnen att nå lantbrukarna. Bristen på gödningsämnen, sade Missouriagronomen P. G. Stryker, ”gör de missräknade lantbrukarna ännu mer missräknade”.

Därtill kom bensinbristen. Oljeleverantörerna sade att man kunde förvänta att folk plötsligt skulle kasta sig över befintliga bränsleförråd i jordbruksdistrikten, när vattnet började sjunka undan, vilket skulle åstadkomma vad en jordbrukstjänsteman kallade en ”verklig krasch”.

Alla dessa problem, som orsakades eller förvärrades av Mississippis översvämning, medförde minskade inkomster för lantbrukarna. Många som driver mindre jordbruk och som har kämpat för att klara sig kan komma att gå under.

Jordbruksskribenten Keith L. Wilkey sade i Quincy (Illinois) Herald-Whig:

”Vid få tillfällen, om ens någonsin, i Förenta staternas jordbrukshistoria har lantbrukarna gett sig ut på åkrarna på våren ställda inför så många osäkra faktorer ... Syndaflodsartade krafter slår till mot lantbrukaren från alla håll, samtidigt som vi får uppleva en av de våtaste vårarna i historien ... Inom jordbruket finns alltid många ’om’. Men få lantbrukare kan dra sig till minnes, när de varit så många som i år, och säkert kan ingen säga sig minnas att problemen varit så ödesdigra.” — 1 maj 1973.

Om lantbrukaren drabbas, så drabbas förvisso också konsumenten. Minskad tillgång medför ännu högre livsmedelspriser. Brist på spannmål medför höjda priser på bageriprodukter. Men det för också med sig högre priser på biffkor och andra djur, som föds upp med fodersäd. Andra förluster som lantbrukarna får lida sätter också sina spår i hushållskassan.

Mississippis översvämning vände alltså inte bara tillfälligt upp och ned på tillvaron för människor i Amerikas rikaste livsmedelsproducerande område. Den bidrog också till den ökande livsmedelsbristen och till högre livsmedelspriser, som drabbar människor världen utöver.

[Bild på sidan 15]

Längs hela Mississippi fyllde frivilliga arbetare sandsäckar för att hålla det översvämmande vattnet borta från hem och andra viktiga byggnader