Att avlägsna transpirationslukt
GENERANDE lukt härrör vanligtvis från svett, och människor har svettats ända sedan våra första föräldrars tid. — 1 Mos. 3:19.
Även om man inte i onödan vill väcka obehag hos andra, finns det risk för att man går till överdrift när det gäller att avlägsna obehaglig lukt. Människan är ju fåfäng till sin natur och har en tendens att gå till ytterligheter. Reklammän har dragit fördel av denna mänskliga svaghet och har i ett antal länder i stor utsträckning gynnat utvecklandet och försäljningen av en stor mångfald olika preparat som sägs avlägsna dålig lukt.
Enligt en kommitté inom Amerikanska läkarförbundet ”finns det många deodoranter och antitranspirationsmedel på marknaden — tillräckligt för att ha kunnat hålla Adam fri från obehaglig lukt och överdriven transpiration under hela hans långa liv — och kanske också tillräckligt för att tillfredsställa våra dagars konsumenter”. Det finns emellertid kritiker som hävdar att reklamen i första hand är skuld till att all lukt från kroppen och munnen betraktas som icke önskvärd och måste avlägsnas, trots att sådana lukter är normala och till och med betraktas som önskvärda bland vissa folkgrupper.
Det förefaller dock vara önskvärt att man är intresserad av att hålla sådana lukter under kontroll.
I själva verket svettas man ständigt, vare sig man lägger märke till det eller inte. Det finns en typ av svettning som individen inte är medveten om. Genom denna svettning avger genomsnittsmänniskan omkring en liter vätska om dagen.
Men det finns också en typ av svettning som är märkbar för individen, eftersom man lätt kan lägga märke till den. Denna typ av svettning förekommer när temperaturen är mycket hög, när vi arbetar hårt och när vi är upphetsade eller känslomässigt spända.
Beroende på omständigheterna kan kroppen avge från en och en halv liter ända upp till tjugo liter svett per dygn!
Svettkörtlarna
Vår kropp har två slag av svettkörtlar; de mindre och långt talrikare — omkring två till tre millioner — är de ekrina körtlarna. De svarar för största delen av vår svettning.
Det andra och mindre talrika slaget kallas apokrina körtlar. De är mycket större men är huvudsakligen belägna i armhålorna och kring könsorganen. Det är dessa körtlars sekret som i första hand ger upphov åt obehaglig lukt. Det tycks som om dessa körtlar är förbundna med den sexuella funktionen, eftersom barn före puberteten och gamla människor inte i någon större utsträckning besväras av armsvett.
Tvärtemot vad man skulle kunna tro behöver det inte vara själva svetten som har obehaglig lukt. Det är i stället så att den obehagliga lukten frambringas genom vissa bakteriers eller svampars inverkan på svetten. Det är alltså i själva verket nedbrytningsprodukterna som ger obehaglig lukt.
Vad kan man göra åt transpirationslukt?
Vad är orsaken till att somliga personer har stark och obehaglig transpirationslukt, och vad kan man göra åt det? En vanlig orsak till att somliga har detta är att de bär underkläder som de har svettats ymnigt i. Medan svetten i sig själv under normala förhållanden är helt och hållet luktfri, kan kläder som vi har svettats i få en stark lukt på grund av bakteriernas verksamhet. Ett botemedel skulle därför vara att byta underkläder oftare.
Det är också bra att komma ihåg att den normala funktionen hos svettkörtlarna i armhålan ökas, om man är nervös och spänd, och detta kan mycket plötsligt frambringa en obehaglig lukt. Om man har svettats på grund av nervös spänning, kan man därför finna det tillrådligt att tvätta sig under armarna så snart man får tillfälle till det.
En annan orsak till att somliga personer har stark transpirationslukt är att de är tanklösa eller försumliga när det gäller den personliga hygienen. Vissa läkare menar faktiskt att bristen på personlig renlighet är den ”gemensamma nämnaren” för flertalet människor som har problem med transpirationslukt. Det är utan tvivel till hjälp att bada eller duscha regelbundet. Vatten och tvål minskar den obehagliga lukten genom att avlägsna bakterier och körtelsekret. Men vad skall man göra, om tillgången på vatten är begränsad? Då kan man tvätta kroppen med en våt handduk.
Det är sant att hudspecialister varnar för alltför täta bad, eftersom det inte är bra för huden, i första hand på grund av att den tvål man använder när man badar antingen orsakar irritation eller avlägsnar alltför mycket av hudens fett. Om man har detta problem, rekommenderas milda tvålar och badoljor som inte är irriterande. Om man är ytterst känslig för tvål, kan man tvätta sig ren utan att använda tvål. En känd allergispecialist, dr Waldbott, sade om detta: ”En patient kan ta sitt dagliga bad utan tvål och göra kroppen tillräckligt ren genom att lätt gnida huden med en torr handduk efter badet.”
Många finner att det inte räcker med att bada för att lösa problemet med transpirationslukt, och de använder någon form av deodoranter eller antitranspirationsmedel. Dessa finns i många olika former — vätskor, puder, krämer, roll-on-förpackningar, stift och sprayer.
Parfymer och eau-de-cologne bidrar till att maskera obehagliga lukter med behagligare sådana. Vaselinkrämer verkar genom att absorbera den dåliga lukten. Men man avlägsnar inte bakterierna genom att bara spruta på en deodorant. Därför är det förståndigt att bada först och därefter anbringa deodoranten.
Antitranspirationsmedlen är också populära. De betraktas som läkemedel, eftersom de påverkar en kroppsfunktion, i detta fall svettningen. De kan nedbringa svettningen så mycket som 50 procent, och detta under flera timmar. Den vanligaste verksamma beståndsdelen är en typ av aluminiumsalter, till exempel aluminiumklorid och aluminiumhydroxiklorid. Beträffande dessa antitranspirationsmedel heter det i boken The Pharmacological Basis of Therapeutics (Läkekonstens farmakologiska grundval), fjärde upplagan, av Louis S. Goodman och Alfred Gilman: ”Aluminiumsalter kan orsaka allergiska reaktioner hos känsliga individer. Antitranspirationsmedlens verkningsmekanism är inte fullständigt känd. Man är överens om att dessa ämnen är adstringerande [har förmågan att dra ihop vävnaderna] och att i första hand denna verkan är förklaringen till deras förmåga att nedbringa sekretionen genom huden.”
I detta verk framhålls också att vissa beståndsdelar i deodoranter, som är till för att nedbringa antalet bakterier på huden, också kan vålla allergiska reaktioner. Om man märker att huden blir irriterad av en deodorant eller ett antitranspirationsmedel, kan man därför pröva andra produkter som är mindre irriterande. Man bör alltid tvätta sig innan man anbringar sådana produkter, eftersom svår irritation kan uppstå om man anbringar dem flera gånger efter varandra utan att tvätta sig dessemellan.
Om de flesta eller alla de konventionella produkterna orsakar irritation eller om man helt enkelt vill undvika dem, kanske man kan finna naturliga produkter. I boken Our Poisoned Earth and Sky (Vår förgiftade jord och himmel) av J. I. Rodale och medarbetare omnämns en sådan produkt, som innehåller en särskilt starkt absorberande typ av ”valklera, en fin lera som används inom textilindustrin för att ’valka’ eller rengöra tyg”. Enligt denna bok ”förhindrar den inte transpirationen och maskerar den inte heller, utan drar till sig och håller kvar fukten”. Liknande produkter kan vara tillgängliga beroende på var man bor någonstans.
”Intimhygien”
I synnerhet aerosolsprayerna är populära inom den så kallade intimhygienen. De är lätta att använda och har behaglig doft. Det påstås att kvinnorna i Amerika år 1971 gav ut 67 millioner dollar på dessa preparat — men detta var inte välbetänkt.
Tidningen Consumer Reports (som utges av en icke-kommersiell organisation) innehöll i januarinumret 1972 en 3.000 ord lång artikel med rubriken ”Bör man använda intimdeodoranter?” Artikeln började med att framhålla att Amerikas reklamindustri ”har skapat efterfrågan på en produkt av tvivelaktigt värde. Den kan dessutom medföra risk för hälsan.”
I artikeln framhölls hur litet forskning man hade lagt ned på att utröna vilka hälsorisker dessa produkter kunde medföra, innan man marknadsförde produkterna i fråga — detta därför att lagen inte kräver sådan prövning av kosmetika. Det påvisades också att reklamen är inriktad på sex i stället för på hygien och vädjar till kvinnors (och mäns) intresse för angenämt sexuellt umgänge.
Artikeln avslöjade dessutom att ett antal kvinnor hade drabbats av allvarliga komplikationer, därför att de använt dessa produkter, och att flera stora processer har väckts av dem som blivit skadade av dessa produkter. Sedan man framhållit att dessa aerosolsprayer inte kunde uträtta något som tvål och vatten inte kunde göra bättre, slutade artikeln med följande råd: ”Lösningen på det rådande problemet med intimkosmetika är enkel. Använd dem inte.”
Doktor Eleanor B. Easley, biträdande professor i klinisk obstetrik och gynekologi vid Duke University Medical Center, framhåller i stort sett samma synpunkter. Hon skrev följande i en läkartidning i juni 1973: ”Dessa preparat är inte bara onödiga och/eller ineffektiva, de kan till och med vara skadliga. Vi har iakttagit allvarliga överkänslighetsreaktioner till följd av att man använt somliga av dessa preparat. Annonsörerna på Madison Avenue utnyttjar — med vidöppna ögon, skulle jag tro — kvinnans osäkerhet för att skaffa sig vinning.”
På grund av dessa fakta har Förenta staternas livsmedels- och läkemedelsförvaltning begärt att följande varning skall finnas på varje behållare för sådana sprayer: ”Varning — endast för utvärtes bruk. Spraya på ett avstånd av minst 20 centimeter från huden. Använd sprayen sparsamt och inte mer än en gång om dagen för att undvika irritation. Använd inte denna produkt tillsammans med sanitetsbinda. Anbringas inte på sårig, irriterad eller kliande hud. Ihållande eller ovanlig lukt kan vara tecken på ett tillstånd för vilket läkare bör konsulteras. Om utslag, irritation, ovanlig flytning från slidan eller annat obehag uppstår, upphör omedelbart med preparatet och rådfråga läkare.” — New York Times, 21 juni 1973.
Om man är alltför noga med att avlägsna transpirationslukt, kan det alltså leda till oförståndigt bruk eller missbruk av en produkt, vilket kan medföra komplikationer. Men om du har mycket att göra med folk, är det bra att du tänker på att hålla obehagliga lukter under kontroll, eftersom din effektivitet i kontakten med andra kan påverkas i negativ riktning, om du är vårdslös i detta avseende. Kort sagt, följ den gyllene regeln: ”Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.” — Luk. 6:31.