Krobofolket säger det med pärlor

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Ghana

PÄRLOR — små glaskulor — så små och oansenliga de ser ut! Men ändå har pärlor av alla slag sedan länge värderats högt av människan. Man har hittat pärlor i kungliga gravar i patriarken Abrahams hemstad Ur, på mycket gamla egyptiska mumier och i gamla gravar i Grekland och Italien. Kung Salomo i Israel blev så förtjust när han såg en vacker flicka från Sulem att han utropade: ”Dina kinder äro sköna med sina smycken, din hals med sina pärlor.” (Höga V. 1:10, Åkeson) Långt innan de första europeiska köpmännen fann vägen till Västafrikas kust, fascinerades krobofolket, en negerstam i Ghana, av pärlor.

De pärlor (som kallas adiagba) som tillverkats av hantverkare bland krobofolket värderas högt i Ghana för sin skönhet, sällsynthet och hållbarhet. Man ger ofta pärlor som presenter. Före myntens tid tjänade pärlorna som bytesmedel. Därför används adiagba även som säkerhet för lån eller som inteckningar i byggnader och tomter. Ett pärlband kan kosta från så lite som 40 kronor upp till 400 kronor, beroende på form och antal pärlor.

Hur man använder pärlorna

Många pärlor bärs varje dag. Men det finns också pärlor som är familjeegendom och ärvs i generationer. Sådana familjepärlor värderas högt och betraktas ofta med en viss vördnad. Man säljer dem aldrig. De visas vid begravningar till minne av döda familjemedlemmar eller ibland helt enkelt för att visa familjens rikedom. Dessa pärlor används på ett framträdande sätt i samband med de traditionella pubertetsriterna för flickor.

Vid de sedvanliga mognadsriter som utförs för unga flickor bland krobofolket, men som sanna kristna inte tar del i, visas pärlor som man vid andra tillfällen inte brukar få se. De unga flickorna smyckas med familjepärlorna, av vilka några har burits av deras mormorsmorsmödrar då de var unga. Flickorna, som förutom pärlorna knappast har några kläder på sig, drar den lokala befolkningens uppmärksamhet till sig, och de är alldeles särskilt uppmärksammade av de unga ogifta männen i staden. När flickorna i takt med trummornas rytm svänger fram och tillbaka, säger de i själva verket: ”Vi är redo att gifta oss!” Det är också ett utomordentligt tillfälle för olika familjer att visa sin rikedom.

Vid detta tillfälle är det alldeles särskilt så att krobofolket ”säger det med pärlor”. Olika pärlor har olika namn och betydelse. Powa betyder: ”Jag utmanar dig”, medan Koli tillkännager: ”Du är inte bättre än jag” och Odonor skall förstås: ”Du är avundsjuk därför att jag har och inte du.” Omitiomete är lite mer beskedlig och säger helt enkelt: ”Frukterna av mitt arbete.” Människor reser långa sträckor för att se framstående medlemmar av olika familjer strutta omkring i staden och visa sina pärlor.

Pärlorna med ljusare färger används vid krobofolkets högtider och traditionella fester. Svarta eller mörkfärgade pärlor bärs för att beteckna tider av sorg, medan vita pärlor används vid glada tillfällen, såsom när ett barn föds, ett äktenskap ingås eller när någon tillfrisknar från en allvarlig sjukdom.

Invecklade mönster och fascinerande färger

De infödda konsthantverkarnas skicklighet kan tydligt ses i pärlorna. En närmare undersökning av pärlorna uppenbarar att de kan ha nästan vilken färg som helst, men de vanligaste färgerna är gult, brunt, rött och blått. Hantverkarna kan genom att blanda olika färger skapa mönster som ser ut som miniatyrexplosioner av smält, färgat glas mot en mörkare bakgrund. Mönster som liknar små pressade blommor, streck, spiraler och vindhjul är vanliga. Pärlor av hög kvalitet, som polerats för att få hög glans, gnistrar och blänker i ljuset. Inte undra på att krobofolket gläder sig över sina pärlor och använder dem för att uttrycka sina tankar och känslor. Men hur tillverkas pärlorna?

Krobofolkets hantverkare i arbete

Först måste man bygga en ugn som mäter cirka sextio centimeter i diameter och har en höjd av ungefär sextio centimeter. Den tillverkas noggrant av god, eldfast lera som man får från en närbelägen flodstrand. Över själva eldstaden lägger man stänger av järn.

Därefter tillverkar hantverkaren flera formar som också är gjorda av lera. Dessa består av plattor som har en storlek av 15 × 15 centimeter och är 2,5 centimeter tjocka. I dessa plattor finns hål som mäter mellan 6 och 18 millimeter i diameter och är omkring tolv millimeter djupa. I dessa hål lägger man sedan materialet till pärlorna. Både ugnen och formarna ställs ut i solen för att torka. När formarna har torkat färdigt, poleras de försiktigt med kritkalksten så att hålens insida och kanter är riktigt släta. Efter beredningen av ugnen och formarna väljer arbetaren ut råmaterialet till pärlorna.

Det huvudsakliga materialet som används till pärlorna kallas soso. Det är vanligen gulaktigt och består av finmalet glas, kvarts eller porslin. Arbetaren mal råmaterialet på en slät sten och siktar sedan pulvret noggrant. Materialet till kontrastfärgerna behandlas på samma sätt.

Hantverkaren fuktar pulvret innan han lägger det i formarna. Sedan stoppar han ner en liten trästicka i mitten av det pulverfyllda hålet. Men hur får man fram de olika mönstren? När konsthantverkaren har lagt ner grundmaterialet till pärlorna i formen, gör han i det fuktiga pulvret fyra eller fler små fördjupningar på bestämda avstånd runt om trästickan. I dessa fördjupningar lägger han det färgade glaspulvret. Så uppstår mönstren på pärlorna som gör dem så tilldragande. När alla fördjupningar i formen är fyllda ställer han den i ugnen.

Hantverkaren ställer formarna på järnstängerna i ugnen och lägger torr ved under stängerna och tänder på. Han använder en blåsbälg för att öka värmen så mycket att glaset, kvartset eller porslinet börjar smälta. När han ser att materialet i fördjupningarna har smält, tar han snabbt bort formen från ugnen. Han fattar varje form mycket försiktigt för att inte bränna sig och visar nu sin stora kunnighet genom att skickligt skaka, vända eller knacka formarna. Detta tjänar till att blanda färgerna så att de önskade mönstren uppstår. Sedan ställer han formarna åt sidan för att svalna. Senare tar han upp de enskilda pärlorna ur de tunna formarna. Det gör han genom att sticka ner en spetsig krok i de hål som bildades när de tunna trästickorna brann upp.

Om du nu förväntar att få se vackert färgade pärlor, kommer du först att bli besviken. Ytterligare lite hårt arbete fordras för att förvandla glaskulorna till vackra pärlor.

Hantverkaren tar först en platt, skrovlig sten och gnider den obearbetade pärlan mot den för att få bort det mesta av ojämnheterna och skavankerna. Sedan tar han en platt, slät sten och polerar pärlan noggrant med den. Den färdiga pärlan skimrar milt, och den ser mycket attraktiv ut. Till sist träs pärlorna upp på ett band.

Konsthantverkaren har fullbordat sitt arbete och ler förnöjt över det lyckade verket. Detta verk kommer att tala till någon, inte i ord utan i pärlor, för krobofolket tycker ofta om att säga det med pärlor.