Den japanska kvinnan i vår tid

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Japan

I ÅRHUNDRADEN har den japanska kvinnan — i västerlänningars ögon — framstått som ett mönster i fråga om behagfull skönhet och passiv underdånighet. Bilden av den kimonoklädda, anspråkslösa, tigande, tjänarlika hustrun har gått ut till främmande land. Men är detta den fullständiga bilden? Hur har den japanska kvinnan det nu, i vår moderna tid?

Den traditionella beskrivningen av en kvinna här i Japan är ryosai kembo (god hustru, förståndig mor), och detta är fortfarande idealet. De flesta japanska kvinnor visar att de kan finna lycka och tillfredsställelse i att fullgöra den rollen. Men kvinnans ställning i det japanska samhället har förändrats, i synnerhet sedan andra världskriget.

I vår tid ser man fortfarande den kimonoklädda, behagfulla kvinnan, men jämsides med henne finns kvinnan i blå jeans, eller kanhända shorts, och höga stövlar. Den livliga unga kvinnan, klädd i byxdress, som anropar en taxi, kan också vara den stillsamma unga kvinnan, klädd i kimono, som går till sin ochaklubb (för teceremonin) en gång i veckan. I allmänhet visar den här moderna kvinnan fortfarande samma beundransvärda egenskaper som kännetecknat hennes kvinnliga förfäder, till exempel anspråkslöshet och uthärdande. Men hon har lättare för att säga sin mening och har större möjligheter att själv bestämma över sin framtid än vad hennes mormor hade. Även om man försöker arrangera giftermålet för henne, är det hon som slutligen avgör vem hon skall gifta sig med. Den moderna kvinnan skaffar sig utbildning, tycker om att läsa, anser det vara viktigt att förkovra sig och utvecklar sina konstnärliga anlag. Hennes uppfostran, som är strängare än hennes bröders, hjälper henne att utveckla de personlighetsdrag och den pliktkänsla som hon förväntas visa i sin framtida roll som hustru och mor.

Hon är också av betydelse för landets ekonomi. I en statlig rapport uppgavs det för en tid sedan att mer än 20 millioner kvinnor ingår i landets arbetskraft, vilket motsvarar nästan 40 procent av den totala styrkan. De utför olika slags arbeten, men är i synnerhet verksamma inom undervisningens område och svarar för över 50 procent av arbetskraften inom jordbruket.

Att den japanska kvinnans lott förändras framgår tydligt av den iakttagelse som gjorts av Edwin Reischauer, som varit bosatt i Japan en längre tid. I sin bok The Japanese skriver han: ”Jag kommer fortfarande mycket väl ihåg att på 1920-talet skulle en hustru vördnadsfullt gå ett steg bakom sin man på gatan, lastad med allt det som skulle bäras, barn eller bylten, under det att han skred fram i förnämligt majestät. Under årens lopp har jag sett hustrun hinna ifatt sin man, så att de nu går sida vid sida, under det att han ofta bär barnen och byltena.”

Men kvinnorna har inte tagit steget ut i affärsvärlden, och det är ytterst sällan som de tar del i umgängeslivet tillsammans med sina män utanför hemmet. Även om det sker vissa förändringar i några moderna familjer, så lever mannen och hustrun ofta sitt liv var för sig och har föga eller ingen gemenskap med varandra.

Det förflutna — en hjälp att förstå henne

Det påstås att Japan ursprungligen var ett matriarkat, men olika samhällsförändringar under århundradenas lopp åstadkom att kvinnan drastiskt ställdes på en låg nivå. Intressant nog var det religion och filosofi, som förts in från andra länder, som spelade en stor roll i fråga om att degradera hennes ställning. Buddistiska sekter, som blev populära i Japan, lärde att kvinnorna var onda i sig själva, inte kunde uppnå de fem tillstånden av andlig medvetenhet och endast kunde vinna frälsning genom att återfödas som man. Sedan, när konfucianismen bredde ut sig, ansågs kvinnorna vara samhällsparasiter och underlägsna männen i intellektuellt och moraliskt avseende. I Onna Daigaku (Bättre undervisning för kvinnor), som skrevs till vägledning för kvinnor, säger den konfucianske lärde Kaibara Ekken: ”Så enfaldig är hennes karaktär att det åligger henne att i alla avseenden misstro sig själv och lyda sin man.” Underkastad sådana lärosatser betraktade kvinnan sig själv som underlägsen. Detta gav upphov åt den japanska kvinnans självutplånande, tillbakadragna hållning. Allteftersom feodalsystemet bredde ut sig, blev hennes ställning allt sämre. Hon förlorade alla lagliga rättigheter, och på 1600-talet var hon fullständigt underkuvad som männens tjänarinna.

Eftersom äktenskapet inte byggde på kärlek makarna emellan eller hade någon religiös grund, utan snarare var grundat på samhälleliga och ekonomiska förhållanden, krävdes det inte att hustrun blev föremål för kärlek. Hon var blott och bart ett medel för familjens fortbestånd. Många gånger stod hon under en barsk svärmors direkta uppsikt och hade inga lagliga eller personliga rättigheter. Hennes plats var i hemmet, vilket innebar att hon också måste avstå från att ta del i religiös verksamhet. Hon var en självuppoffrande mor, som slösade all sin ömma kärlek på barnen. Hon blev tröstad av den kärlek hon fick från dem i gengäld.

Med denna bakgrund arbetade kvinnorna hårt i hemmet för att behaga sina män och gjorde allt som krävdes av dem utan att klaga. En kvinna, som genomgått denna fostran, beskrivs så här av sin dotter: ”Hon är intelligent, anspråkslös, osjälvisk och tänker alltid på de andra medlemmarna i familjen. Hon är noga med hur hon uppträder, och hennes behagfulla värdighet gör intryck på alla hon träffar. ... Hon stiger upp tidigare och går till sängs senare än någon annan i familjen. Hon har aldrig unnat sig att lättjefullt ligga kvar i sängen en söndagsmorgon, och sjukbädden är den enda orsaken för henne att vila. ... Att uthärda och att hålla tillbaka sina känslor är hennes största ideal. Hon brukar säga till mig: ’Uthärdande skall en kvinna lära sig visa mer än någonting annat. Om du uthärdar troget under alla omständigheter, kommer du att uppnå lycka.’”

Trots allt hade kvinnorna inte en helt och hållet negativ syn på sig själva, utan de var tvärtom stolta över sin förmåga att kunna uthärda svårigheter. De lärde sig att sköta ett hushåll på bästa sätt, lyckades hålla stånd under svåra betingelser och utvecklade en karaktärsstyrka som är mycket sällsynt nu för tiden.

Den industriella revolutionen i slutet av 1800-talet ledde till att kvinnan lämnade hemmet och fördes ut i arbetslivet. Längre fram, när kriget bröt ut, övertog kvinnorna fler och fler av den bortavarande mannens, familjeöverhuvudets, plikter. Detta fortgick fram till år 1941, då många kvinnor hade fast anställning och var ekonomiskt oberoende. I och med andra världskrigets slut infördes kvinnornas likställighet inför lagen. Oväntat förklarades kvinnan vara likställd med mannen i alla avseenden. Hon fick rösträtt, lika stora utbildningsmöjligheter och hel och full laglig upprättelse.

Det är intressant att konstatera att den japanska kvinnan, som kunde utnyttja alla dessa friheter, likväl föredrog att hålla sig i bakgrunden och vara den goda ”idealhustrun” och den förståndiga modern. I våra dagar utnyttjar hon visserligen sina rättigheter att skaffa sig utbildning och att rösta, ofta mer än vad männen gör, men i de flesta fall föredrar hon att hålla sig i bakgrunden i socialt avseende och inte tävla med männen. Hon skäms inte för att vara hemmafru, utan uppskattar sin särskilda roll i livet. Det har inte gjorts några invändningar här mot den rollen, såsom man har gjort i västvärlden. Den duktiga hemmafrun är en respekterad person här i Japan. En ung kvinna ser fram emot äktenskapet och förbereder sig för det genom att ta kurser i matlagning och blomsterarrangering, så att hon kan bli en duglig, attraktiv hustru. Även om hon förvärvsarbetar fram till giftermålet och sedan medan barnen går i skolan, så är arbetet i hemmet hennes karriär.

De problem hon ställs inför

Känslomässiga påfrestningar och bekymmer för familjens välfärd är tyngande bördor för japanska hustrur i vår tid. Det hör till det som de framför allt beklagar sig över. Dessutom är det mycket sällsynt i Japan nu för tiden att en familjefar utövar sin myndighet i familjen, och det i sin tur medför att många barn blir brottslingar. Eftersom all fostran och tuktan ofta överlåts åt en undfallande eller förvärvsarbetande hustru, är barnuppfostran ett område inom vilket hon ofta söker hjälp.

En annan sak som vållar problem är att även om den självklara principen att en kvinna skall vara en god hustru och en förståndig mor fortfarande gäller, så har tillämpningen av den principen drastiskt förändrats. I flydda tider gav den förståndiga modern sina barn goda råd och kärlek och tillgivenhet, men våra dagars ”goda mor” är ofta en hustru som förvärvsarbetar för att förse familjen med fler materiella ting eller söker få barnen att gå i de bästa skolorna, så att de kan lyckas ute i världen. Innerst inne önskar hon kunna fullgöra ”den förståndiga moderns” roll, men verkligheterna i ett materialistiskt samhälle omintetgör hennes ansträngningar.

När hon blir kristen

Den japanska kvinnans ödmjukhet och undergivenhet gör att det ofta är lätt för henne att acceptera bibeln som vägvisare i livet. När hon gör detta, får hon många välsignelser.

Om båda makarna i ett äktenskap blir kristna, kommer äktenskapet att baseras på kärlek. Bibelns råd till äkta män att de skall älska sina hustrur som sina egna kroppar och vårda dem ömt bidrar i hög grad till att skapa en behaglig atmosfär i hemmet. Och hustrun kommer inte längre att betjäna sin man bara därför att det förväntas av henne att hon skall göra det, utan hon kommer att göra det av kärlek till honom. Hon kommer att bli belönad genom att han ger uttryck åt tacksamhet för hennes arbete. (Ords. 31:28, 31) Eftersom han får lära sig att det förhållandet att han är huvudet i familjen medför ansvar att öva tillsyn, befrias hon till stor del från den börda det innebär att fatta viktiga beslut. Dessutom blir de båda makarna förtrogna kamrater, eftersom bibeln uppmuntrar till gott kommunicerande mellan man och hustru.

Också i sådana fall då det bara är kvinnan som studerar bibeln, kan hon bli rikt välsignad. Hon får veta att hon inte är en lägre stående skapelse, vare sig hon är gift eller ogift, utan en skapelse som har värde i Guds ögon. Hon inser att mannen är huvudet i familjen. Även om mannen inte är kristen, strävar hon efter att få honom att intressera sig för det som rör familjen, och i många fall har en sådan strävan belönats med att mannen förts närmare familjen och så småningom till och med börjat studera bibeln. När hon vänder sig till mannen för att få råd, visar hon kristen underdånighet och respekt och blir på så sätt mera tilltalande i hans ögon.

En nygift kvinna, som bodde tillsammans med sin svärmor, fick erfara vilka välsignelser det kan innebära för familjen och för egen del att följa bibeln. Denna unga kvinna började studera bibeln, och för att uppnå ett förtroligare förhållande till sin svärmor inbjöd hon henne att vara med vid studiet. Svärmodern accepterade inbjudan, eftersom hon inte ville att den yngre kvinnan skulle bli vilseledd av någon ny religion. Så småningom insåg de båda att bibeln förkunnar sanningen, och tillsammans strävade de efter att få familjen att leva i enlighet med bibelns principer. Under de närmaste åren visade mannen inget intresse, men han skröt inför sina vänner om de goda framsteg som hans hustru och hans mor gjorde. För någon tid sedan började också han studera bibeln, påverkad av det goda uppförande som hans barn visade till följd av att de fostrats enligt bibeln.

Genom att vara med i den kristna församlingen kan också blyga, tillbakadragna kvinnor lära sig att uppträda otvunget i umgängeslivet och att ge uttryck åt sina tankar i en kärleksfull, familjelik atmosfär.

Som vi har sett är den japanska kvinnan i vår tid inte den traditionella, passiva kvinnan med det stereotypa uppträdandet. Hon har en komplicerad roll i ett samhälle som förändras. Det är sant att livsmönstret i staden skiljer sig mycket från livsmönstret på landsbygden, och det måste också erkännas att gamla uppfattningar är djupt rotade och att många människor fortfarande betraktar kvinnor som underlägsna. Trots detta är japanska kvinnor stolta över sin roll som hustru och mor, och de har bevarat den kvinnliga charm och anspråkslöshet som gjort att de tilldragit sig världens uppmärksamhet.